Zink

Tänk, ibland hittar man skatter i sina egna förråd!

När vi tog över Solhäll 2008 hittade vi användbara grejer ute i ladan, bland annat en jättefin vattenkanna i zink.


Den är sliten, men jag har alltid varit väldigt svag för gamla saker i zink, så den har fått stå framme sedan dess.


Nu inför flytten har vi börjat kolla igenom vad vi egentligen har i våra gömmor i stan. Många saker blivit stående i förråden sedan vi flyttade in för nästan 8 år sedan, - saker som vi har glömt att vi har, och till och med saker som vi inte ens visste att vi hade!

Härom veckan hittade vi ytterligare en jättefin gammal vattenkanna i zink i vårt ena källarförråd. Det visade sig att den har tillhört sambons mormor. Den har hennes initialer målade i rött på ovansidan, och är komplett med stril och allt. Ljuvlig! Vattenkannan har redan fått flytta ut till Solhäll, där den gör den andra kannan sällskap. De står ute vid planteringsbordet och är både där som prydnad och för att användas.


För att göra plats för en del grejer från stan, städade vi ur två av rummen i ladan helgen innan midsommar. Då dök det upp ytterligare en skatt, - en gammal zinkbalja!


Tänkte att jag skulle plantera något i den, men tills vidare tjänstgör den som regnsamlare under stupröret.

Med tanke på det återkommande grundämnet i detta blogginlägg, känns det fint att få avsluta med följande lilla ordvits, ofta använd av min kemilärare på högstadiet:

"Vilket grundämne har den kemiska beteckningen Zn?"
"What do you zink?"

Den är fin den!