Hej då 2010!

Januari

Minns man annat från decenniets nya början än att det var snö och kallt? Och då trodde man att det var en tillfällighet, en undantagsvinter. Nu vet vi bättre. Vi trotsade väder och väglag och tillbringade var och varannan helg på Solhäll, som då fortfarande var vår fritidsbostad. I stan var vi mest när vi jobbade på vardagarna, lägenheten började mer och mer kännas som en transitplats, där vi sov på vardagarna och packade om för nya weekendresor till "Glesbygd".

Februari

Den smällkalla kylan fortsatte, och snödrivorna klättrade meterhöga mot husväggen. Vi hade isras från taket så att hela hängrännan plattades till, och snöskottning tillhörde ständiga inslag i helgaktiviteterna på Solhäll. Vi följde OS i Vancouver på TV, och hemma införde vi vår alldeles egna olympska gren: Musjakt. En dag kom sambon hem med bilhandtaget löst i handen; vi insåg att det var dags att ta farväl av vår tappra lilla Clio, och innan dagen var till ända så var vi ägare till en ny bil.

Mars

Vintern höll fortfarande Skåne i sitt våld, och det började kännas som om våren aldrig skulle komma. Jag fick hybris på trädgårdscentret, köpte massvis med fröer och gav mig på min första försådd. Föga anade jag då hur taffligt resultatet skulle komma att bli... Vi offentliggjorde beslutet om att flytta till Solhäll permanent till sommaren, och jag ansökte om tjänstledigt från mitt jobb. 

April

Så kom äntligen våren! Tulpaner och krokus spirade i trädgården, och mot slutet av månaden gick det att börja plantera perenner så smått. Vi firade påsk på Solhäll och kände att vi mentalt hade flyttat dit för länge sedan. Plötsligt en dag låg vår lägenhet i "Storstad" ute till försäljning; pusslet började falla på plats.

Maj

Kan man annnat än älska maj?! Trädgården grönskade, planteringsbordet kom på plats, vi var duktiga och röjde av massvis och fyllde en hel container. Hux flux, så var lägenheten i "Storstad" såld! Inte en endaste gång under processen fick vi kalla fötter och ångrade vårt beslut.

Juni

Jag jobbade min sista dag och blev storslaget avtackad av mina söta kollegor. Vi firade traditionsenlig midsommar på Solhäll tillsammans med våra vänner, jag skaffade en ny dator och vi installerade tvättmaskin och torktumlare i källaren på Solhäll. För varje tur som gick till "Glesbygd" så packade vi bilen full med saker som skulle flyttas med från stan. Nästan alla våra möbler i lägenheten såldes på Blocket. 

Juli

Värmebölja och flytt! Under sommarens tre hetaste dagar tömde vi lägenheten, två vindsförråd och två källarförråd. Trots att vi gjort oss av med mycket så fyllde vi ändå två lastbilslass och fick köra i två omgångar till "Glesbygd". Väl framme förundrades vi över hur smidigt allt ändå fick plats i vårt lilla hus, även om råvinden blev ganska proppfull med ouppackade flyttkartonger. I mitten på månaden träffade vi de nya lägenhetsägarna på banken, och efter det var vi Solhäll-bor på riktigt!

Augusti 

Loppissäsongen drog äntligen igång i Skåne, efter att det rått mer eller mindre stiltje på den fronten tidigare under sommaren. Vi fick ordning på vårt bredband till slut, efter att en liten farbror i blåställ kommit hit och svingat sin magiska skruvmejsel över ett gammalt telefonjack. Den gigantiska, stendöda almen for äntligen i backen med lite hjälp av en man i traktor, och efter mycket letande fick en gammal gårdspump ett nytt hem på Solhäll. För första gången på 14 år gick jag inte till jobbet den 15 augusti. Den 25 augusti var hösten redan här.

September

Jag började få kläm på mitt nya liv som hemmafru, gjorde en "road trip" med min far till släkten i Västmanland/Dalarna. Nu blev det tid över att äntligen ta tag i Operation Pysselrum nere i källaren och började sjunga i en lokal damkör. Ett stort antal timmar gick åt till att städa upp efter trädfällningen, och vi började planera för att sätta in en kamin till vintern. 

Oktober

Äntligen började fotokursen jag anmält mig till! Jag började också jobba ett par timmar i veckan, som en liten bisyssla till livet som "lyxhustru i förskingringen". Hösten rullade på snabbt.

November

Vi åkte till Torekov på spa, fick kusinbesök från Dalarna och såg Lady Gaga på Malmö Arena. I slutet av månaden firade vi första advent, och ungefär samtidigt föll den första snön och blev kvar. 

December

Året slutar som det började; med snö och kyla. Jag åkte på fotoexkursion till Forsa kar, var på julmarknad i Norra Sandby och julpyntade hemma på Solhäll. Planerna på en kamin övergick i planer på en öppen spis, som dock inte hinner installeras det här året, och den kallaste dagen i hela december var en VVS-firma här för att plocka bort oljepannan och installera en värmepump. Vi firade en varm och god julafton hemma och klämde sedan in resor för julfirande med släkten på både juldagen och annandagen. Årets sista timmar firar vi i glada vänners lag, i staden som vi brukade kalla hemma: Malmö.

Tack 2010 och välkommen 2011! 

Ett riktigt gott nytt år till er alla!

Godt Nyttår! Godt Nytår!

Onnellista uutta vuotta!

Happy New Year! Bonne année!

Fotoväska

Min fina älskling har köpt en försenad julklapp till mig: En större fotoväska från Crumpler, min absoluta drömväska! Jag har redan den minsta varianten av just det märket och har varit supernöjd med den, men efter två år med systemkamera så har jag vuxit ur den. Tänk, vad en höstkurs i fotografering skapar nya behov...

Foton från www.scandinavianphoto.se

Väskan jag ska få ser ut som på den översta bilden, men själva innanmätet är inte gult, utan rött. Den har massor med plats för kamerahus, blixt och mina objektiv...

... och med utrymme även för småplock. (Läs: extra minneskort, batterier, putsduk och läppglans, hehe!) Den har till och med plats för datorn, och vill man så kan man lyfta ur hela innandelen och använda väskan som vanlig bag. - Allt i ett, för den moderna kvinnan!

Världens finaste fotoväska och världens finaste gubbe! - What else can a girl ask for?! (Möjligtvis att posten skyndar på lite extra...)

Julkort

I mångt och mycket har jag tagit till mig det digitala samhället, speciellt sociala forum som e-mail, Facebook och bloggande, men när det gäller julkort håller jag på traditionerna. - Jag tycker fortfarande att det är jättetrevligt att få riktiga julkort! Till min stora lycka verkar den åsikten delas av många, för nog hamnar det en hel del julhälsningar i vår vanliga hederliga brevlåda ute vid gatan.

Jag spänner ett snöre med små pyntade klädnypor tvärsöver en dörr, och där sätter jag upp alla julkort vi får. Det blir nästan som en girlang!

Varje år gör jag egna julkort. Jag älskar att papperspyssla och börjar gärna med julkorten redan i oktober-november för att slippa stressa i december. I år kunde jag ju dessutom bre ut mig rejält i mitt pysselrum nere i källaren, vilket underlättar.

Halva nöjet är att gå och grunna på hur årets upplaga ska se ut (för ja, alla får likadana) och att välja vilka papper som kan tänkas passa. Årets version går i vitt och rött, och med min coola Martha Stewart-stans (som du kan läsa mer om här) gjorde jag en "girlang" att trä över kortet. 

Sparar man de julkort man får? Nja, jag brukar spara handgjorda kort och fotokort, men annars räcker det gott för mig att man har haft glädje av dem under december månad. Och förhoppningsvis kommer det ju nya till nästa jul!

Julefrid

För andra dagen i rad har tiden stannat på Solhäll. Vi sover länge om morgnarna, äter frukost när andra börjar fundera över lunch och går och drar i julklappspyjamasen till långt in på eftermiddagen. Mellandagarna är nästan det allra skönaste med julen!

Någon dag här framöver blir det nog en tur in till stan. Jag behöver en ny (större) kameraväska och sambons ryggsäck har pajat. Vi funderar också på att köpa en ny TV med "allt" inbyggt, så att man slipper alla fula sladdar och extra boxar och dosor som ligger och samlar damm. Men innan vi ger oss ut i verkligheten kurar vi nog inomhus en dag till. 

Jag har fått första säsongen av "Mad Men" på DVD, som jag redan klämt tre avsnitt av, och en trave olästa böcker ligger i hyllan och lockar. Och så kan man ju krypa tillbaka ner i sängen med datorn och göra "hembesök" hos alla er andra där ute i bloggvärlden!

Katrinplommondagen

Juldagarna är över och det mest intensiva firandet likaså. Jag har praktiserat min kalorifilosofi lite för väl den här julen: Julbord hemma, kalkon hos svärmor, porterstek hos mamma och pappa och ovanpå det en massa fika och en massa julgodis. Min mage och jag är inte bästa vänner just nu, om jag säger så.

Efter en snabb titt i kalendern tycker jag att även fjärdedag jul behöver ett namn, så i nästa års kalender kommer det se ut så här:

Julafton

Juldagen

Annandagen och... 

Katrinplommondagen.

God jul!

Julaftons förmiddag, den första julen som vi kan kalla Solhäll hemma på riktigt. Och oj, vad vi är hemma här! 

Ute ryker snön från taken och vårt lilla hus nästan försvinner i drivorna som bildas. Jag går i polkagrisrandig flanellpyjamas (dagen till ära), tänder några ljus, bara skrotar runt. Sambon spelar en julvisa på gitarren, tassar runt barfota på de vinterkalla golven, gnolar lite. Idag är det bara vi två.

Julljusen brinner i den röda ljusstaken på köksbordet, den som jag hittade på en antikmarknad och som jag tycker så mycket om. I en gräddkanna har jag stoppat ner några jultulpanlökar och knutit om ett band. Nästan en liten doft av vår, mitt i vår vita vintervärld!

Gottebordet står fulladdat inne i röda rummet. Jag får erkänna att det fyllts på både en och två gånger under de senaste två veckorna; nya marshmallowpinnar har jag också fått göra. Visst är det väl så att de kalorier man äter under julen inte räknas? Den devisen lever vi efter här, iallafall. - Med RÅGE!

Min allra varmaste julkram vill jag skicka till alla er som brukar titta in här och hälsa på. Och en alldeles speciell kram till moster K, som läser det här på jobbet ikväll. 

En fröjdefull jul till er alla!

Julmust - a must

Confession time: Det allra bästa med hela december är utan tvekan JULMUSTEN! - Så vansinnigt gott, och så vansinnigt vanebildande. Mången tom flaska har redan kånkats till affären för att ersättas av lika många nya (minst). Och då pratar jag inte om ynkliga 33 centilitersflaskor, utan om PET-flaskor.

Kanske är det något med åldern, men denna ädla dryck tycks mig bli godare och godare för varje jul. Åh, vilken tur att det är säsong ett bra tag till. - Och efter julen kommer påska!

För alla söta människor som har engagerat sig så i vårt byte till värmepump mitt i smällkalla vintern kan jag meddela att huset nu är varmt och gott. Och varmvattnet flödar som det ska, så vi ska nog bli rena till den här julen också!

Värmepump och julstök

Nu finns det ingen återvändo, - de gamla värmeledningarna är avknipsade, den gamla oljepannans saga är all och installationen av en ny värmepump pågår för fullt. Att byta värmesystem när det är närmare 13 grader kallt och en halvmeter snö ute är kanske inte den mest ultimata lösningen, men det går. Huset värms för tillfället av två gamla elektriska element och ett nyare oljeelement, medan "gubbarna" jobbar på för fullt. Tur man har ett litet hus, för här är riktigt varmt och gott ändå!

Idag passar jag på att städa av lite grann innan jul. Jag känner att det nog var ett smart drag att vänta med storstädningen tills efter pyntandet, för nu ligger det granbarr, glitter och torkad mossa lite varstans på golvet. Till lunch blir det en skinkmacka med senap, - julskinkan griljerades igår och vi har redan tjuvsmakat den. Bästa mackan på hela året! (Det är dock lite svårt att griljera i en ugn utan grillfunktion...)

Bjuder på en bild ifrån gröna rummet, som både är färdigpyntat och färdigstädat. Matbordet är en av få möbler som kom med i flytten från "Storstad" under sommaren, stolarna är ytterst tillfälliga IKEA-stolar från ett gammalt köksmöblemang som jag hade i min allra första lägenhet. Till nästa julfotografering (gärna långt tidigare) hoppas vi att det står finare stolar här istället, - gärna gamla Äpplet-stolar.

Nu ska jag nog gå och klappa den avlivade oljepannan en sista gång; den har ju trots allt varit god mot oss större delen av de snart tre år vi bott på Solhäll. Det är nästan så att man känner sig lite tjaddig som byter ut den...

Istid

När man tittar ut genom fönstren på framsidan av vårt lilla hus, så ser det nästan ut som om vi har skaffat oss nya markiser. Med betoning på markISer!

Förmodligen ett bevis för att värmen fullkomligt läcker ut genom hustaket, vilket sannerligen inte är så bra ur energisynpunkt, men nog är det läckert!

Hela trädgården är inbäddad i snö, likaså den här bortglömda lilla krabaten.

Hoppas ni får en bra start på julveckan, allihop! - Glöm inte att stanna upp och andas!

Här va're gran

Igår tog vi oss en tur in till Kristianstad för att handla de sista julklapparna. Jämfört med förra helgens besök i Malmö kändes stressnivån hyfsat okej, även om det naturligtvis var full fart på köprushen, så här sista helgen innan jul. På vägen hem stannade vi och köpte en julgran, - i år blev det en tät och fin blågran som doftar alldeles fullkomligt underbart! (Men ack, vilka vassa barr... Mina händer är fulla av små röda prickar idag.) 

Vi firar vår tredje jul på Solhäll, och varje år har granen stått på olika ställen. I år hamnade granen i röda rummet, i hörnan mellan soffan och hallen. Vi tänkte att det var lika bra att prova den hörnan, eftersom det är här den kommer att hamna i framtiden, när den öppna spisen är färdigmurad i hörnet i gröna rummet. Och visst passar den riktigt bra där den står!

(Här syns det hur fult det är uppe vid taket, utan taklister...)

När det kommer till julgranspyntning gäller devisen "more is more". I år hade vi extra många kulor att välja mellan, eftersom pyntlådan från lägenheten i stan har fått flytta med till "Glesbygd". I år blev temat rött/guld/vitt/halm. Jag passade på att byta alla band till röda fina sammetsband (färdigknutna från det stora blågula varuhuset) för lite extra röd touch.

I toppen tronar en gammal ängel som har varit med mig sedan jag var liten. Fast jag inte var så gammal så minns jag väl hur mina föräldrar och jag köpte henne på Wesselsvaruhuset i Uppsala. Inuti ängeln har någon skrivit årtalet med bläckpenna: Julen 1976.

Det är bara några dagar kvar till jul och vi har fortfarande inte riktigt koll på var/när/hur-logistiken. Vi vill vara hemma hos oss, mina föräldrar vill vara hemma hos sig och svärmor vill vara hemma hos sig. Vinterväglaget bidrar nog mer än någonsin till att alla verkar nöjdast med att bara vara hemma och ta det lugnt i jul.

Den preliminära planen var ändå att vi skulle träffa sambons familj över dagen den 23:e, men nu fick vi fick just veta att amerika-svägerskan eventuellt inte tar sig hem tills dess, p.g.a. det dåliga vädret. Hon skulle ha kommit redan idag, men eftersom flygen över Atlanten är inställda till gud vet när, så är det inte säkert att hon hinner komma hem till jul alls. Trist...

Det slutar väl med att var och en stannar hemma hos sig och att vi får öppna julklapparna och äta julmiddag via Skype,  - julfirande a la modern familj, hehe!

Girlang

Jag spinner vidare på ämnet hyllor och visar gårdagens pyssel. 

Planen var egentligen att jag skulle sätta upp en gammeldags julbonad i papper ovanför kökssoffan, men den fick inte riktigt plats, eftersom konsolerna på hyllan som hänger ovanför sticker ner för långt. Istället knöt jag fast en bit vanligt brunt hushållssnöre mellan konsolerna; det blev ett bra ställe att hänga lite pynt på.

Buxbomkvistarna klippte jag i trädgården, där vi har två gigantiska buskar, höga som träd, som spretar åt alla håll. Nästan så att man önskar att man hade Edward Scissorhand här, hehe!

Nu är det dags för dagens första kopp kaffe, mmmm!

Omak och pryttlar

Jag hann knappt sätta punkt för gårdagens inlägg förrän jag var igång med att provflytta kylskåpet kors och tvärs över hall- och köksgolv. Så typiskt mig att inte kunna hålla mig och vänta på hjälp, - när jag får för mig något så måste det ske ögona böj!

Det var ett ganska lönlöst projekt dock, för det enda jag upptäckte var det jag redan visste: Kylen får inte plats på ett vettigt sätt någon annanstans än ute i smatten. Så nu står den där igen... Det får bli isolering och byte av fönster och ytterdörr till våren, helt enkelt. 

Den enda tänkbara platsen i köket var mot väggen där den lilla gröna hyllan hänger. Eftersom jag var tvungen att ta ner den en stund, så blev det tillfälle att arrangera om lite bland grejerna när jag satte upp den igen. Här trängs en liten samling gamla "pryttlar"; loppisfyndade, ärvda, fådda och hittade här i huset. (Själva hyllan hittade vi ju ute i ladan.) Det finns inte ett endaste julpynt på hyllan, vilket gör en sak mindre att arrangera om efter jul!

Mina små älsklingar är de gula gubbarna, som kommer från farmor och farfars gamla hus. Det är bara något visst med dem! Den stora gubbens huvud är ihopklistrat, efter att min mamma råkade slå sönder det en gång i sin ungdom, - bara det andas ju släkthistoria, hihi!

Vad dagen idag bär med sig har jag inte riktigt fått kläm på än. Kanske finns det något annat som jag kan baxa runt eller omarrangera!

Frozen filmjölk och fin skylt

Imorse fick Carl Antons gamla textrad ... och kylskåpskall fil... en helt ny innebörd här hemma: A-filen hade över natten förvandlats till en frozen marguerita-liknande issörja (inte lika smarrigt, dock...) inne i kylskåpet, som står ute i "smatten" på baksidan av huset. Kylen står därute eftersom vårt kök inte har någon naturlig plats för en kyl. Ska man få in den där hamnar den liksom mitt i en dörröppning, och det känns lite onödigt klumpigt. 

Problemet med "smatten" är att det blir för kallt där ute under vintrar med minusgrader, eftersom den lilla utbyggnaden är så dåligt isolerad. Helt plötsligt förvandlas kylskåpet till att bli ett "värmeskåp" som ska skydda matvarorna från att frysa sönder, och det blir ju lite tokigt. Dessutom funkar det ju uppenbarligen inte.

Hmmm, vi får nog ta och flytta in kylskåpet. iallafall fram till i vår. Eller ska man hoppas på det bästa och låta det stå kvar där ute för tredje vintern i rad? (Problemet är med andra ord inte nytt, men tidigare vintrar har vi liksom aldrig fått "tummarna ur"...) Fast det där med frozen filmjölk till frukost är ju ingen höjdare... (Om jag inte ska prova att slå i en skvätt tequila, hehe!) Jag tror att den smidigaste lösningen är att vi helt enkelt isolerar "smatten" till nästa vinter.

Över till något roligare: Igår kom det en tidig julklapp med posten; den vackra God Jul-skylten som jag vann på utlottningen på den härliga bloggen Me and Alice. Skylten gör sig hur bra som helst hängandes på vårt gråa gamla skåp, inne i matrummet. - Tack, snälla Susanne!

Värme

Kylan behåller sitt grepp över Skåne. Mitt i smällkalla vintern börjar det äntligen bli dags för oss att byta ut vår gamla oljepanna mot en värmepump (luft/vatten). För er som läst den här bloggen ett tag börjar det här bli rena följetongen...

Vi började planera för byte till pump redan under våren. "Dealen" med VVS-aren (tillika vår kära granne, som tur väl är) är att bytet ska ske när oljan är slut. Att tanken är tom gör nämligen nedmonteringen mindre kladdig, och dessutom har vi ju betalt dyra pengar för oljan. Att oljan skulle räcka så här länge var det ingen som trodde, men nu börjar det faktiskt sina i tanken.

Idag på morgonen fick vi hjälp med att kapa rören till oljetanken och tippa hela härligheten så att all kvarvarande olja kan rinna ner i hålet in till pannan. Jag tänkte att det skulle bli väldigt krångligt (vi pratar om en inmurad tank i storlek XXXL), men med två vana VVS-are utrustade med slägga, tigersåg och hävstång så var det fixat på 15 minuter.

Till jul har vi en värmepump. Om det blir så mycket mer ekonomiskt med dagens elpriser låter jag vara osagt, men man slipper iallafall konstant passning. Med en smålynnig oljepanna från 1964 hemma i huset sover man nämligen inte så gott om natten, speciellt inte nu på vintern...

Kan vi sedan få till den där murade öppna spisen inom en snar framtid, så kommer nog till och med en fryslort som Fröken Grön att känna sig nöjd!

Luciamorgon och Decembernatt

Stilla luciamorgon på Solhäll håller på att övergå i förmiddag. 10 grader kallt ute och strålande sol, som letar sig in i huset och lyser upp i vinklar och vrår. Nästan som en riktig lucia! Nog hade det varit gott med en lussekatt, dagen till ära, men dem klämde vi i oss redan igår, hmmm...

Ikväll ska jag faktiskt delta i mitt första luciatåg på ganska exakt 20 år, då damkören i "Glesbygd" backar upp barn- och ungdomskören vid ett litet framträdande nere på biblioteket. Det ska bli riktigt kul, minsann! Fast vi "käringar" är inte lusseklädda, - någon måtta får det vara. 

De traditionella lucialåtarna sitter i ryggmärgen, men det blir även några modernare inslag. Bland annat sjunger vi Leonard Cohens "Hallelujah", fast i svensk översättning, och då heter den "Decembernatt". Den är så vansinnigt vacker (till och med när VI sjunger den!) så att man får rysningar!

Nu sover stad, nu sover land

och överallt står snön i brand

inatt kan inget kväva eller kuva.

Och stjärnorna de blänker matt

på himlen som en hemlig skatt

i det tysta hörs ett dämpat halleluja.

Halleluja, halleluja

halleluja, halleluja.

Nu sover sorg och vredesmod

med saknaden och hjältemod,

och bitterhet får sova med det ljuva.

Nu sover dom som önskar tid

och dom som tror på evigt liv 

och änglaspelen klämtar halleluja.

Halleluja, halleluja

halleluja, halleluja.

(Svensk text: Ulf Schagerström)

Mistel och storstadsbesök

Gårdagen tillbringades i "Storstad", där vi hann med både en runda på stan, lunch med svärmor och glöggkalas hos vänner som nyligen flyttat in i sitt drömhus. Intensiv dag, men trevligt!

Märkligt hur snabbt jag ändå har vant mig vid tempot i ett mindre samhälle, - vi hann knappt kliva ut genom hissdörrarna från parkeringshuset inne i centrum förrän jag kände mig helt utmattad av folkmyller, hets och ljudnivå. Men nu är ju i och för sig kommercen en lördag innan jul värre än vanligt, så man kanske inte riktigt ska generalisera och tro att det alltid kommer att kännas så.

Något jag iallafall saknar från staden är torghandeln och det utbud som finns där. Jag köpte med mig en mistel hem, både i hopp om att lura till mig någon extra puss i jul, men också för att jag tycker de är väldigt vackra. Sen är det extra kul att det råkar vara Västmanlands landskapsblomma; jag har ju mina rötter där på både mammas och pappas sida av släkten.

Skönt var det iallafall att få återvända till vår lilla glesbygdshåla. Idag blir det på sin höjd en tur ner till vår lokala lilla matbutik, annars tänkte vi oss en härligt slapp tredje advent. Hoppas ni också har det gott, där ute i stugorna!

Hang with me

Slapp fredagkväll på Solhäll. 

Någon hänger i soffan.

Någon hänger framför datorn.

Någon hänger på köksdörren.

Alla goda ting...

Att trä marshmallows på pinne och doppa i smält choklad lät som en lagom svårighetsgrad på julgodis för Fröken Grön. Jag menar, choklad kan man ju smälta i micron och strössel är ju redan färgat, format och klart.

På bilderna i tidningen hade "klubborna" vackert strössel i juliga färger, men något sådant fanns inte att uppbåda på Konsum i "Glesbygd", så jag fick plocka fram det jag hade hemma. Resultatet blev skrälligt så det förslår, men rackarns så gott! (OK, jag erkänner att jag slickade både strösselfatet och chokladskålen innan de hamnade i diskbaljan...)

Inte så juligt, kanske... Hmmm, skär de sig inte mot julgardinerna? - Det är nog lika bra att jag äter upp dem meddetsamma!

Annars går jag mest omkring med mungiporna uppåt, efter att jag fått veta att jag vunnit den här fina utlottningen hos Me and Alice. Tänk, jag som precis hade vunnit 25 kronor på en trisslott! ("Nu kan du storshoppa på Erikshjälpen på tisdag," var min mammas kommentar till den högvinsten.) Ibland har man tur!

Angående gårdagens inlägg så kom det faktiskt ett rätt svar, och det från Carro ända uppe i Gästrikland; kyrkan vi tassade runt och fotograferade i mörkret är mycket riktigt Osby kyrka! (Du kanske borde ställa upp i Vem vet mest?!) Kom till Skåne, så får du en marshmallow på pinne i pris!

Nattligt besök på kyrkogård

Min grundkurs i fotografering har övergått i en fortsättningskurs. Samma tjejgäng, samma lärare, samma tisdagsnöje!

Gårdagens uppdrag handlade om dokumentärfotografering, men blev också en utmaning i att hantera mörkerfotografering. Varmt klädda till tänderna smög vi runt kurskommunens centrala kyrka med tillhörande kyrkogård. Det var lite "spooky" till en början, men riktigt stämningsfullt efter ett tag. 

ISO-tal, vitbalans, bländare, slutartid... - Det är vansinnigt mycket man ska hålla koll på, och även om man gör rätt så är det ändå inte säkert att resultet blir bra. (Jag vill tro att det är så iallafall, hehe!) Antingen blev kyrkan blå, eller så blev snön blå. Jag lyckades till och med få både röd och grön snö på några bilder, men grönt gillar jag ju iallafall, så jag ska kanske inte klaga.

När jag kom hem och lade över bilderna på datorn var det minsann inte många jag kände mig nöjd med. Det får nog bli fler nattliga besök på kyrkogårdar innan jag får styrsel på mitt "mörkerseende".

En liten gissningstävling, kanske? - Någon som känner igen kyrkan?

Sockertoppsgran

Det har fallit sig så att jag är i Älmhult varje måndagseftermiddag, och då blir det ofta tillfälle att slinka inom IKEA i väntan på bussen hem. Som ni säkerligen är bekanta med är det alltför lätt gjort att man inte kommer ut tomhänt från det stället...

Igår fick jag med mig en liten sockergran därifrån. När jag kom hem stoppade jag ner den i en gammal rostig mjölkkruka, som stod kvarglömd ute vid planteringsbordet i trädgården. - Den passar bra som minijulgransfot!

Den högra krukan inhandlades så sent som i förmiddags, på mitt tisdagsstamställe Erikshjälpen. Tomten kommer från min mormor - den är jag lite kär i, även om den inte är så gammal som den ser ut - och den vita pallen är ett 20-kronorsfynd från en tidigare loppis.

På handtaget på mjölkkrukan knöt jag fast en metallstjärna som jag hittade i min pyntlåda. De påmålade röda siffrorna 673 är kanske numret på en gammal ko som fanns en gång, - lite charmigt!

Nu är den här lilla sockertoppen på inga sätt ersättning för en riktig gran, - längre fram mot jul kommer det en sådan med!

Pepparkakor

Det är lite pinsamt att erkänna, men i vårt hus tycker vi att "köbepibbarkagor" är lika goda som hembakade pepparkakor. Till och med minst lika goda.

Genom åren har jag försökt mig på eget bak vid ett antal tillfällen, men det är mest pilligt och armar och ben går alltid av till höger och vänster. Värst var det nog det året när jag hittade elefantformar på Indiska. Jag såg framför mig vilket läckert exotiskt inslag elefanterna skulle utgöra när de var färdigdekorerade, men det blev ett snabellöst gäng med klumpfot som slutade på tallriken. Frustration är väl inte den sinnesstämningen man vill förknippa med adventstider, precis... 

Efter fadäsen med elefanterna tog det några år innan jag gav mig på pepparkaksbak igen, men i år har jag faktiskt svalt förtreten. Fast jag valde "the easy way out": Färdig pepparkaksdeg, färdig kristyr på tub och silverkulor från bakhyllan på Konsum. Jag orkade inte ens kavla ut degen, utan körde en variant jag sett i någon tidning nu till jul, där man bara rullar små kulor av degen och lägger på plåten.

De blir lite skorpaktiga i konsistensen och smakar riktig bra till kaffet. Dekorerade och klara ser de faktiskt ut som små tuttar, hihi! Får väl bli Fröken Gröns egen variant av Rosa Bandet!

Forsakar, Degeberga

Under förmiddagen idag har jag varit på en liten fotoexkursion med min trevliga fotokursgrupp. Vi trotsade vintervädret och körde ner till Forsakar, som är en naturskön ravin utanför Degeberga. Där kan man bl.a. skåda Skånes två största vattenfall.

Med snö upp till knäna pulsade vi fram längs en rinnande bäck, i ett underskönt vinterlandskap. Vanligtvis är det här kanske inget utflyktsmål man besöker den här tiden på året, men jag måste säga att snödjupet och de dramatiska isformationerna bidrog till att göra platsen otroligt dramatisk i vinterskrud. Och vilken paradismiljö för att lära känna mitt nya teleobjektiv!

Medan jag laddade över bilder till det här inlägget nådde även jag den "magiska" gränsen när utrymmet på bloggen tog slut. Det var bara att hala fram VISA-kortet och betala för extra utrymme, fast de ynka 42 kronor det kostade känns ju inte så blodigt. 

Tur att jag läst om detta på andra bloggar, så att man var förberedd på att det skulle komma att hända förr eller senare. Annars hade jag nog fått lite panik!