Hopp om liv

SMHI hade utlovat värme till helgen, och jag min dumbom såg framför mig hur soligt och gott det skulle bli och hur mycket jag skulle vara ute och njuta. Istället fick vi fukt, råkalla vindar och dimma. Besvikelse... Varför lär man sig aldrig? 

Det blev ändå en skön helg hos föräldrarna, med loppisbesök, underbart god mat och en tur till trädgårdsmarknaden. Planteringsjord och penséer inhandlades, och när jag kom hem nu i eftermiddag så planterade jag dem i den gamla kitteln som står ute på kökstrappen.

Nu så här efteråt ser jag att jag nog borde ha vårskurat kitteln lite grann, men smutsränderna försvinner nog bara det kommer en regnskur. (Vi kanske kan kalla det patina så länge!) Jag gillar den här sortens penséer, som har mindre, violliknande blommor. Söta, tycker jag!

När jag strosade runt i min fuktiga trädgård nu framåt kvällskvisten så kändes det faktiskt lite grann som vår i luften. Vindarna börjar bli ljumma och det är alldeles stilla ute. Nu fullkomligt ploppar det upp lökväxter lite här och var, och under ett av fönstren på framsidan hittade jag de här små blåvioletta skönheterna:

Min okunnighet om blommors namn är onekligen lite pinsam. - Små blå blommor är blåsippor i min värld, men det är väl inte riktigt det här, snarare en någon lökväxt av något slag. Är det såna här som heter scilla, månntro? (Glöm inte att det bara är lite drygt ett halvår sen jag fortfarande var "city slicker", hehe!)

I föräldrarnas stad hittade jag stora, frodiga julrosplantor på torget för ynka 25 kronor styck. (Tänk, de som är så dyra till jul!)  Jag handlade med mig 3 stycken hem, som senare även fick sällskap av ytterligare en som mamma hade på balkongen. Verkligen vansinnigt vackra!

Jag tänker plantera dem i hörnan vid glasverandan, där jag redan har några mindre plantor, så att det blir en enda stor tuva där. Har man tur så frösår de sig också, så att de fyller ut ännu mer i framtiden.

Tänk, vad en stund med fingrarna i myllan kan åstadkomma med ens sinnelag, - nu börjar jag känna hopp om liv!