Kråkornas drottning

Jag tänkte att jag skulle vara snäll mot småfåglarna i vinter och köpte en XXXL-förpackning med talgbollar, som jag har lagt ut efter hand. Jag såg framför mig hur pittoreskt det skulle bli med alla söta talgoxar, blåmesar och domherrar som skulle komma och hälsa på, och hur jag skulle kunna sitta i fönstret och titta på dem och känna mig godhjärtad och lantlig.

Bollarna har försvunnit ganska raskt, men några pippifåglar har jag inte sett till på hela vintern. Tills igår, när jag kom på den här liraren och 4-5 av hans kompisar:

Att ta en hel talgboll i näbben och flyga iväg med den är visst inget problem om man är kråka. Inte att posera för fotografen heller, fast nog ser han mest uppfordrande ut: "Kom igen tanten, langa ut mer käk!"

Ja, ja, kråkor är kanske inte så pittoreska, men någon ska väl förbarma sig över dem också. Nu råkade det visst bli jag... Eldar för kråkorna gör vi iallafall inte längre; någon måtta får det vara!