Mme Lemione

När våra almar fälldes i höstas blev det tomt som attan på baksidan av huset. Inte för att döda träd är så himla piffiga i sig, men det kändes trots allt lite mer ombonat när de stod där. Dessutom gav de en smula insynsskydd mot grannhuset som ligger i slänten nedanför vårt. Jag sörjer dem faktiskt lite grann fortfarande, men å andra sidan har vi nu en "tom canvas" som ger oss chansen att skapa trädgården som vi verkligen vill ha den.

Redan innan vi fällde de gamla stammarna så spånade vi kring vad vi skulle plantera istället. I söndags var det dags att börja skrida till verket; sex ädelsyrénplantor av sorten Mme Lemione (vita blommor) planterades i vinkel alldeles nedanför en uppbyggd stenkant som markerar nivåskillnaden mellan gräsmatta och sluttning. (Jag ska försöka få ner två plantor till, men har naturligtvis stött på en jobbig rot som måste elimineras innan raden blir komplett...)

I nuläget ser det inte mycket ut för världen, men planen är att det ska bli som en liten avskärmande berså runt gårdspumpen och gräsplätten närmast huset. Får vi sedan lite ordning på den uppställda stegen, den ojämna träpanelen på "smatten", sopsäckarna och skrothögen på uppfarten och de kvarglömda trädgårdsredskapen vid ladan, så kan det nog bli riktigt fint på sikt, hehe!

Till helgen ska vårvärmen återvända, - nu får vi hålla tummarna så det knakar för att det verkligen blir så!