Pysselterapi

Ibland sätter jag igång små projekt som jag inte riktigt kan förklara. Ni vet sådana där själva resultatet inte är det viktiga, utan själva processen och det faktum att man får göra något av sin rastlöshet och skaparlust. - Pysselterapi är nog faktiskt ingen dum term för att beskriva det jag menar, och i min värld är det (av någon anledning) ganska vanligt förekommande.

Igår satte jag igång ytterligare ett sådant projekt. I gömmorna på vår stökiga vind har det nämligen stått ett gammalt loppisfyndat dockskåp i ganska många år och väntat på just ett sånt här tillfälle. (Bara en sån sak; vilken normal vuxen människa utan barn köper ett dockskåp??) Med lite färg, sax, klister och fina papper var det sedan inga som helst problem för mig att slå ihjäl ett par timmar av lördagseftermiddagen.

Jaha, vad i hela friden ska jag med ett dockskåp till?? Ja, se det vet jag absolut inte, men det har ju iallafall alstrat ännu ett pysselterapiprojekt: Nu måste jag dammsuga alla loppisar i vår och sommar efter små möbler att ha i skåpet. Eller ännu bättre, tillverka dem själv. Länge leve pysselterapin!