Före och efter i smatten

När jag letade efter några gamla foton på min externa hårddisk (bra att lägga över bilder då och då, som back-up) hittade jag bilder från den dagen maken och jag var på visning på Solhäll för allra första gången. Jag har visat några av dem tidigare, men extra kul nu var att hitta bilder på hur de delar av huset såg ut som vi nyligen har renoverat. 

Ute i smatten (farstun på baksidan) var väggarna målade i en knallig turkos färg, som vi faktiskt har levt med ända fram till nu. Så gräslig så den liksom blev rolig! Panel i tak och på väggar såg rätt OK ut, men det fanns ingen isolering överhuvudtaget. Gräsligt sjaskig linoleummatta på golvet och ett spröjsat englasfönster som verkligen var i dålig kondition; i en av rutorna satt det till och med en tunn plastskiva istället för riktigt glas.

När renoveringen drog igång i somras "strippades" allt utom golvet, där vi frilade plankgolvet redan för några år sedan. Nytt treglasfönster har kommit till, och efter att allt isolerats, så tillkom ny panel på väggar och tak. Jag gillade egentligen att den ursprungliga panelen var liggande, men den nya panelen blev bättre stående. All målning gjorde vi sedan själva. (Backa till augusti-september, så kan ni läsa mer om det om ni vill.)

Den här bilden är också tagen på visningen. Här står man med ryggen mot ytterdörren och tittar rakt fram på kortsideväggen. Onekligen turkost, eller hur? Och här får ni en bra bild av hur gräsligt ingrodd den gamla linoleummattan verkligen var.

I det högra hörnet har vi idag vårt kylskåp, och enkla vitmålade hyllplan med diverse burkar och pryttlar sitter på den andra väggen. 

Den gamla ytterdörren var i och för sig rätt charmig, men glipade dessutom så att både regnet, den iskalla vinterluften och mössen (usch!) hade fri entré här. Och ni ser ju att låset inte var tipp topp precis, men vi hade ju iallafall en rejäl hasp, hehe!

Den nya dörren är snickrad med den gamla som inspirerande modell, och med ny dörrkarm sluter det tätt nu. Fuskgångjärnen köpte maken halvt på skoj nere på järnhandeln här i byn, men vi gillar dem, så de får faktiskt sitta kvar! Fast lite svart färg på de riktiga gångjärnen borde vi kanske fixa till, så att fusket inte blir lika uppenbart.

När man blir sittande med en massa gamla bilder att titta igenom försvinner tiden verkligen i ett nafs. Nu förstår ni säkert varför jag bloggar så sent idag, hehe!