Knoppande kastanj

Vi har en gigantisk kastanj bakom ladan, som är översållad av jättestora sprickfärdiga knoppar. Maken sågade ner en av grenarna för flera veckor sedan, och idag såg jag att den låg där i rishögen knoppade sig, som om ingenting hänt. Jag tog helt sonika sekatören och klippte av några kvistar att sätta i min rostiga gamla mjölkkruka.

De ludna knopparna ser nästan ut som levande små varelser; mjuka och fina som små kycklingar. Det passar ju bra till påsk!

Kastanjeträdet har frösått nya små trädplantor på flera ställen på baksidan. Vi ska nog spara flera av dem ett tag, åtminstone tills man börjar kunna se hur trädformen blir. Då kan man gallra bort de som inte växer så bra. Om inte annat kanske man kan gräva upp dem och plantera på andra ställen. Jag tycker kastanjeträd är så vackra! Att de blir gigantiskt stora gör inte så mycket; det har vi plats för på tomten. Om inte annat får man väl ta ner dem om en sisådär 20 år eller så. Framtiden får väl utvisa hur det blir, helt enkelt.