Ful kluns och skira perenner

En luftvärmepump gör onekligen livet lite lättare om vintern, men snygg är den baske mig inte. Vi har en stor ful kluns på kortsidan i söder, som man liksom inte kan tänka bort, hur gärna man än vill. En av alla planer som inte tycks bli av är att fixa något snirkligt ramverk att sätta runt otyget, men fyra år senare har vi fortfarande inte kommit till skott med det. 

En annan av mina planer var att "dränka" sidorabatterna i rosor, för att avleda uppmärksamheten lite grann, men det går trögt. Penny Lane klättrar så smått på husväggen till vänster, och i rabatten till höger stod tidigare Louise Odier, men i år gick svartfläckssjukan åt henne hårdare än någonsin, så jag tröttnade och grävde upp henne häromdagen. (Synd, för hon var himla fin de korta perioder hon höll sig frisk. Nu får hon stå på ett annat ställe, så får vi se vad som händer.) Efter gårdagens plantskolebesök har jag ersatt henne med lite annat smått och gott.

Mot väggen växer redan ett litet persikoträd, som nu är inne på sin tredje sommar. Det är inte så högt än, men man ser på stammen att den har rotat sig ordentligt, och i år ser vi ut att få massor med små persikor på det! Drömmen är att det ska växa upp mot väggen och bli riktigt stort och fint, precis som på det där huset nere i byn jag har berättat om i ett tidigare inlägg. Om en sisådär 25 år kanske...

I framkant har jag en liten lavendelhäck sedan tidigare. Den börjar bli tät och fin, och den doftar alldeles ljuvligt när man går förbi med gräsklipparen! Den får naturligtvis stå kvar.

Mellan lavendeln och persikoträdet hamnade lite nya perenner. Det blev vit skogsaster, rosenflockel och mörkröd stjärnflocka 'Abbey Road'. (På bilden i sällskap med en vitpytta, som sedermera hamnade i en helt annan rabatt.)

I mitt rödbladiga känslorus på plantskolan (se gårdagens inlägg) kunde jag inte motstå ett exemplar av kärleksörten 'Purple Emperor', som är så vansinnigt läcker! Den hamnade som "piece de la resistance" längst fram i mitten, alldeles innanför lavendelkanten.

Längst bak mot väggen slingrade sig en gammal rosenvial, som jag verkligen inte hade hjärta att dra upp. Jag har försökt flytta den flera somrar, men den kommer alltid upp på exakt samma ställe. Den minner om svunna trädgårdstider på Solhäll, vilket jag tycker är lite fint!

Jag knöt upp den långa rankan på en gammal hässjestör, som jag stack ner lite grann i jorden och lutade direkt mot väggen. Kanske inte den snyggaste lösningen man har sett, men nu får de söta blommorna visa upp sig ordentligt i sommar, istället för att ligga och gömma sig bakom värmepumpen.

Nu ser allt så där nyplanterat och fjuttigt ut, men det kan nog bli en fin liten rabatt här, bara det får växa till sig och tätna lite. 

Gömma pumpen kommer ju de här små växterna definitivt inte klara av att göra, så planen att bygga en skärm av något slag lever vidare. Kanske hittar vi på något redan i sommar!