Frilandsgurka

"Vanlig hederlig slanggurka är ju vansinnigt gott", tänkte jag en dag i juni och slängde ut en hel påse frön i en pallkrage. (Det där med försådd är ju som bekant inte min grej.) Flera plantor ploppade upp. Till att börja med såg de halvvissna och fjuttiga ut, men under senare halvan av juli tog de fart som attan och började välla i långa frodiga rankor över kanterna ner på gruset. Jag vattnade och vattnade, men inga gurkor syntes till. Förrän nu!

Hela TVÅ gurkor; odlingslyckan är total! Den högra ska vi nog skörda redan ikväll och äta med andakt. Den vänstra är fortfarande fjunig som en pubertal tonårshaka och får nog hänga kvar för tillväxt ett par dagar till. Jag har redan bestämt att det minsann blir frilandsgurka nästa sommar också, men då ska jag se till att få fröna i jorden lite tidigare.