Vid sjusnåret imorse när jag kom ut på trappan, så såg jag en vit rådjursrumpa som var på väg upp till grannarna nere i hörnan vid köksträdgården. Så nu i eftermiddag, precis när jag skulle svänga ner i backen mot Solhäll, så kom det en hel liten rådjursparad skuttande över vägen, precis framför näsan på mig. Mitt på blanka dan! När de hade kommit över på andra sidan, så stannade de och såg smått förvirrade ut. Jag svängde in till kanten och stannade jag också. En suddig mobilbild hann jag med att få, innan den lilla skaran i sakta mak traskade vidare in mot grannträdgårdarna.
Livet på vischan i all ära, men vi bor ju ändå inne i ett hyfsat tätbebyggt samhälle, så vilddjur i den här storleken ända inpå knutarna hör verkligen inte till vanligheterna. Läckert, måste jag säga! Hoppas bara de hittar tillbaka till skogen när de har scoutat klart. Och hoppas att vi inte har någon Runar boendes här i området...
Runar är inte min idol. Han viftar för mycket med bössor.
SvaraRaderaRådjur är fina. Även om man inte nödvändigtvis vill ha dem i trädgården.
Ja det är onekligen blandade känslor inför deras besök här i backen.. 😁
SvaraRaderaSå fint
SvaraRaderaÅh, så fina och så flink du var med kameran!
SvaraRaderaJo, rådjuren kan man nog se allt oftare i tättbebyggt område!
Så fina!
Lisa
Här i samhället kör vi långsamt för getterna och kiden strosar obekymrat på vägarna närhelst det passar dem. Minns en nyinflyttad som frågade om vems hund som skällt hela natten...det var ett rådjur :)
SvaraRadera