Gamla kopparpryttlar

Jodå, det blev en tur till Erikshjälpen idag också. Och jodå, vi hittade nya skatter! För inga pengar alls köpte vi den här härligt ärgiga gamla kopparkitteln. Förvisso aningen låghalt, men den blir perfekt trädgårdsrekvisita i sommar. Visst får man lite Macbeth-känsla när man ser den? Ni vet den där scenen i början, med häxorna som står och kokar ihop läskigheter i en gryta. "Bubble bubble, toil and trouble..."

Grytan stod tillsammans med en likaledes gammal och ärgig kopparkittel i affären. För ännu mindre pengar fick den också hänga med hem. Den kan väl bli kul att hänga upp i något träd i sommar. Om inte annat kommer den passa alldeles utmärkt på kvasten, när jag flyger till Blåkulla i påsk! (Den rostiga nyckeln är ett arkeologiskt fynd från vår trädgård.)

Om ni undrar var i allsindar vi gör av all bråte vi släpar hem, så kan jag meddela att mycket (även dessa fynd) åker rakt ut i ladan. Där har jag en egen skattkammare med grejer och "rekvisita", som förr eller senare hittar sin rätta plats. Och gör de inte det, så kan man ju alltid skänka tillbaks dem till Erikshjälpen om några år eller så, hihi!

Resten av dagen har vi tillbringat i röda rummet, med att dekorvaxa vår nya bokhylla. Beslutet föll alltså på att hålla den träfärgad till slut, och med facit i hand så var det nog inget dumt beslut. Imorgon lägger vi ett skyddande lager hårdvax ovanpå, och sen är det klart. Då får ni se hur det blev!

Takstege, tadaaa!

Ser ni takstegen som ligger på plats på taket, där till vänster om skorstenen? Nä vad dum jag är, det gör ni ju inte, för den ligger ju nere på marken! Och där har den legat (fast på uppfarten) sedan vi fick taket ommålat i slutet av sommaren. Taket behövde härda ett tag innan vi kunde sätta upp stegen igen, och så var det ju bra att vi kunde passa på att måla den i samma färg som taket, när den nu ändå låg nere på marken. "Den slänger ni upp själva sen," sa takmålarna innan de försvann med skyliften. Yeah right...

Maken, som är stor och stark, försökte på alldeles egen hand ett par veckor senare. Men att stå och balansera på en markstege, samtidigt som man ska lyfta en lång och otymplig järnstege på plats, utan att repa det nymålade taket, - det visade sig minsann inte vara så himla lätt. Jag själv stod på marken och gjorde ingen nytta alls. Däremot höll jag på att få dåndimpen när jag såg den vanskliga balansakten flera meter upp, och tvingade helt sonika maken att avbryta luftakrobatiken och komma ner igen. Och så blev stegen liggandes...

Och så i förrgår fick vi en lapp som annonserade att sotaren är på ingång i nästa vecka. Ajajaj... Men vi känner ju faktiskt världens bästa murarfirma, som fixar nästan vad som helst. (Platsbyggd bokhylla, till exempel.) Ett SMS och två dagar senare kom vi så hem i eftermiddags, för att finna att stegen satt på på plats på taket igen. Ja, jag säger då det! Vilken makalös tur att man bor i "Glesbygd"!

Fåglar här och där

Eftersom maken gillar korpar, så blev Hugin och hans kompis Munin från Oscar & Clothilde en fin försenad julklapp att ta med hem från min shoppingrunda i Kristianstad för ett par veckor sedan. Nu står de små krabaterna i söderfönstret i röda rummet, på varsin sida av den gamla sjuarmade ljusstaken som stod där sedan tidigare. Härligt kaxiga!

Själv har jag mest pippi på ugglor, men det visste ni ju redan. De dyker upp lite här och var, både inomhus och utomhus. Om jag samlar på dem vet jag inte precis, för jag köper bara sådana jag tycker har något speciellt, och nästan bara på loppis. Två av mina favoriter är gjorda i porslin och sitter och häckar uppe på det lilla väggskåpet i gröna rummet. Varför jag gillar dem vet jag inte riktigt. Egentligen är de ganska fula, men roliga ändå på något sätt. 

I gröna rummet hänger det en tavla som föreställer en fiskmås. Det är den enda riktiga tavla jag har ägt i hela mitt liv, och är köpt på ett konstgalleri i Malmö.  Den passade alldeles utmärkt i stilen när vi bodde i lägenhet där. Vid flytten hit till "Glesbygd" fick den naturligtvis följa med, fast jag får nog erkänna att den inte riktigt gör sig riktigt lika bra på den grönblommiga tapeten här...

Och ovanpå spiskassetten står en gjutjärnshöna; mitt surrogat för riktiga höns. Hmmm... Jag har fortfarande inte gett upp tanken på att någon gång i livet bli ägare till den verkliga varianten. 

Om man går runt och tittar, så hittar man faktiskt ännu fler fåglar av olika slag i inredningen här hemma. Någon tanke i det har vi egentligen inte haft, det har liksom bara blivit så. Kanske har vi pippi på pippifåglar, helt enkelt!

Smedjan

Som ni nog vet är Solhäll en gammal smedsbostad. Den gamla smedjan ligger dock inte på vår tomt, utan snett mitt emot oss, på andra sidan gatan. Det är inte vi som äger den, utan Hembygdsföreningen i byn. Här inne finns arbetsredskap och andra föremål kvar från tiden då smedjan var i bruk, men idag råder inte längre någon verksamhet här, mer än att man öppnar upp för någon visning då och då. Det är en läcker gammal byggnad, som verkligen sätter sin prägel på gatan där vi bor.

Vi har varit himla dåliga på att forska djupare i Solhälls och smedjans historia, men vet iallafall att det har bott minst två smeder här. Den sista var Allan Alfredsson, som bodde här före oss. Han testamenterade både hus och smedja till Hembygdsföreningen, som i sin tur sålde Solhäll till oss. I samband med köpet fick vi den här bilden på smeden "in action" ute i sin smedja. Så roligt att ha en sådan bild! 

Alfredssons alster går att finna lite överallt här i byn; hans snirkliga och lite "blommiga" stil är lätt att känna igen. Han smidde sitt eget gravkors, som finns att beskåda på kyrkogården här i "Glesbygd" (och som faktiskt hängde ute på Solhälls glasveranda fram till den dagen han dog), och när jag var på föreläsning nere på församlingshemmet i lördags så hittade jag en av hans golvljusstakar där. När vi var på visning på Solhäll inför husköpet, så stod det en liknande ljusstake kvar på vinden, som vi frågade om vi möjligen skulle kunna få köpa, men Hembygdsföreningen ville (av förståeliga skäl) behålla den. Jag tycker den är riktigt fin! (Fast den står bak och fram på bilden.)

Förra året hittade vi Alfredssons gamla skolbetyg och arbetsbetyg i en gammal skänk som stod i ladan. Här kan man bland annat se att han gjorde en del arbeten för Wanås gods, som ligger här i kommunen. En arbetsplats som tyder på att han verkligen var en duktig smed.

I lördags, när snön började kana från plåttaket på smedjan, så hängde den ner som en vit "gardin" på långsidan. Det såg så himla roligt ut!

Hade man stått kvar tillräckligt länge, så hade man nog fått hela rasket över sig. Nästan som en lavin!

För något år sen hände det ofta att vi såg en liten kattuggla, som satt där uppe i skorstenen och sov middag. Fast nu har vi inte sett den på ett tag, så den har nog flyttat någon annanstans. Jag saknar den och hoppas att den vill komma tillbaka!

Det känns fint att bo granne med en gammal smedja. Den är himla charmig och utgör ett härligt historiskt vingslag i vår vardag. Och även om den onekligen börjar se lite gisten och skev ut, så hoppas vi att den får finnas kvar även för kommande generationer här på gatan.

Att hedra sitt nyårslöfte

Jag håller mitt nyårslöfte om att unna mig en ny bukett tulpaner varje vecka. Ibland till och med TVÅ samtidigt! Vackrast hittills är buketten som inhandlades på byns finaste lilla blomsteraffär i lördags: Tulpaner i olika rosa/vita nyanser, blåbärsris och några lila anemoner som gömmer sig lite här och där. Det gröna sprötiga heter något som börjar på "t..." som jag tyvärr har glömt. (Någon som vet?) 

Nog blir vintermånaderna lite lättare att tackla, när man kommer hem och möts av den här härliga synen! Det är inte så tokigt med nyårslöften, iallafall. Åtminstone inte de som är lätta att hålla, hihi!

Pièce de résistance

Med risk för att trötta ut er helt med mitt eviga hylltjat, så kan jag iallafall meddela att vår pièce de résistance är färdigsnickrad! Idag kom alltså krönlist och golvsockel på plats, och nu står vår platsbyggda bokhylla där och tronar i sin lysande trärena glans. Vilket jobb han gjorde, den lille snickarpågen! Vi är så makalöst nöjda!

Nu återstår bara slutfinishen, som vi får stå för själva när vi väl har bestämt oss. Med tanke på stilen i det övriga rummet, så lutar det faktiskt åt att vi kör på makens alternativ, att hitta en snygg träbehandling av något slag. Tanken är iallafall att hyllan inte ska bli jättemörk, och dessutom vill vi försöka undvika en ytbehandling som drar till sig mer damm än nödvändigt. Kanske kan man ta fram den där gamla burken dekorvaxolja (från golvprojektet förrförra året) och prova på en överbliven brädstump? Vi har fram till helgen på oss att grunna vidare.

Nytt hallbord

Eftersom min Malmö-väninna redan i höstas insåg vilken guldgruva "Glesbygds" loppisar utgör, så tog vi oss en liten sväng efter frukostföreläsningen igår. Bara här i byn finns det ju tre ställen inom gångavstånd från Solhäll som håller öppet om lördagarna, så det blev en liten lagom runda. Bästa fyndet gjorde jag själv faktiskt. På Erikshjälpen stod nämligen ett litet grått bord med svängda ben och "fotklackar" och fullkomligt ropade mitt namn. Ännu ett sånt där fynd som jag släpar hem utan att ha den minsta plan för vart det ska ta vägen, men för 70 (ja, SJUTTIO!!!) kronor vore det ju nästan kriminellt att inte slå till. 

Väl hemma med mitt fynd konstaterade maken ganska snart att det där lilla bordet nog minsann skulle passa bra i hallen innanför glasverandan (som vi lite halvt på skoj kallar biblioteket, eftersom den fram till nu har inrymt husets enda bokhyllor). Och tänk, det gjorde det ju också! Alldeles helt perfekt!

Lådan har fantastiskt fina snickrade fack och rymmer redan mitt måttband och lite annat sånt där som man vill ha nära till hands, och färgen är ju redan som klippt och skuren. Hur i allsindar kan man sälja ett sånt gediget hantverk, som faktiskt känns antikt på riktigt, så billigt?? Och vem skänker bort sådana här grejer överhuvudtaget??? Det övergår mitt förstånd. Fast glad för det är ju jag, som nu har ett helt perfekt nytt gammalt bord i hallen!

Hej Gunnel!

Redan strax innan klockan 9 imorse var det fullsatt kring borden på Församlingshemmet nere i backen, dit jag och halva "Glesbygd" hade tagit oss för att avnjuta ett fantastiskt digert frukostsmörgåsbord och lyssna på trädgårdsprofilen Gunnel Carlsson. Gunnel, som är särdeles kunnig och en synnerligen god berättare, pratade om sin gröna passion och visade bilder från sin egen trädgård. Dessutom fanns det många bekanta ansikten i publiken, vilket gjorde tillställningen extra rolig. Det blev verkligen en angenäm start på dagen!

Min Malmö-väninna hade turen att vinna Gunnels fina bok "Min gröna passion" i en utlottning, men jag passade faktiskt också på att köpa den och få en handskriven hälsning av författarinnan själv på försättsbladet. Det blir härlig läsning i väntan på våren!

Ni andra trädgårdsälskare där ute kan redan nu skriva upp den 3 juli 2016 i era kalendrar, för då går Tusen Trädgårdar av stapeln igen. (Långt fram i tiden kan man tycka, men vi vet ju alla hur snabbt tiden går.) Mer om det kan ni läsa på www.tradgardsriket.se, där ni också hittar Gunnels blogg. Kanske bloggar hon rentav om besöket i "Glesbygd" idag!

Mera hylla!

Efter jobbet hade jag tur och fick skjuts hem med en kollega. Tur var väl det, så ivrig som jag var att se hur arbetet med bokhyllan hade fortskridit. Jag kom hem i precis lagom tid för att hinna klappa om snickaren ute på uppfarten, och väl inne i stugan gjorde jag nästan vågen av förtjusning. Sidor och hyllplan har tillkommit under dagen, och även om krönlist och golvlist (ni ser själva på bilden hur ojämnt golvet är) inte kommer på plats förrän på måndag, så kan jag säga redan nu att vi är sååååå nöjda med vår nya möbel. Tänk så många böcker vi kommer att få plats med här! Håkan Nesser fick den stora äran att bli testpilot. 

Makalöst att det redan är fredag. Nu väntar jag hem min man och en av mina bästis-väninnor från "Storstad", som kommer för att sova över och hänga med på frukostföreläsningen med Gunnel Carlsson imorgon. När alla är på plats blir det fredagsmys för hela slanten!

P.S. Som svar till Skorpan kan jag berätta att det vedertagna begreppet för en person som undervisar i svenska faktiskt är svensklärare. Huvudprincipen när man sätter samman tvåstaviga ord som slutar på -a (och många på -e) är att vokalen trillar bort. Man säger till exempel flickkläder istället för flickakläder och månsken istället för månesken. Sen är det naturligtvis så att talspråket vinner mark även över det skrivna ordet, så svenskalärare blir vanligare och vanligare även i skriftspråk. Men som den språkfascist jag är, så håller jag naturligtvis hårt på de grammatiska reglerna, hihi! D.S.

Snickrande på gång

Här hemma har det minsann snickrats hylla under dagen, medan vi var på jobbet. Så roligt det är att komma hem framåt sen eftermiddag och veta att det väntar något nytt! Extra roligt är det naturligtvis när verkligheten överträffar ens förväntningar. Hyllan är egentligen bara ett "skelett" än så länge, men redan nu ser man hur himla bra det här kommer att bli. 

De första allmogelisterna har redan kommit på plats, längst ut på sidorna. Tänk så mycket de små detaljerna gör för känslan man vill åt. Vilken lycka det är att kunna skräddarsy en möbel precis som man vill ha den! Han är makalöst duktig, den lille snickarpågen!

Det övriga möblemanget står lite huller om buller i nuläget (av förklarliga skäl), men det kommer bli ett väldigt ombonat vardagsrum när allt kommer på plats. Och vilken lycka att vi snart kan packa upp alla våra böcker, som fortfarande ligger i kassar på vinden. Ett hem är minsann inget riktigt hem utan böcker, tycker jag. (Svenskläraren i mig som talar?)

Snickrandet fortsätter under morgondagen och kanske rentav blir klart till helgen. Sen får maken och jag börja fatta beslut om hur vi ska behandla träet. Målning eller lasering? Han är mer rustik (= trälasyr av något slag) och jag är mer allmoge (= linoljefärg av något slag), men just nu känns det som att det kommer bli bra oavsett vad vi kommer fram till. Vi får ju en helt perfekt bokhylla!

Platsbyggd bokhylla

En av fördelarna med att bo i ett litet samhälle är de lokala hantverkarfirmorna som finns i närheten. De är himla yrkesskickliga och de kommer ofta med relativt kort varsel. Som den här veckan, när jag sprang på vår ofta anlitade murare på ICA i måndags, spontant bytte ett par ord med honom om att bygga en bokhylla i röda rummet, och så skickade han hit sin snickare (samma duktiga kille som gjorde så fint i smatten förra året) på hembesök redan idag. Fantastiskt!

Tanken (som vi gått och grunnat på i flera år) är alltså att vi ska låta platsbygga en bokhylla i hörnan mellan de två fönstren i röda rummet. Det här är ett "dött" utrymme, som vi känner att vi inte riktigt fått till på ett bra sätt än. (Ni vet hur det kan vara när man möblerar lite tillfälligt, och så blir det kvar så i flera år.) Dessutom är vi fortfarande i skriande behov av fler bokhyllor, och IKEA-hyllor är inget alternativ eftersom både golv och väggar lutar åt alla möjliga håll. Nu ska det alltså byggas en väggfast hörnbokhylla, från golv till tak. 

Hyllan får en golvsockel, allmogelister på kanterna och en krönlist mot taket, för att se så där gammal och gedigen ut som vi vill ha den. Måla eller lasera gör vi själva sen; vi får grunna lite på vad som blir bäst. Har vi tur påbörjas snickrandet redan imorgon. Det blir nog hur bra som helst när det är klart! (Fast maken sörjer nog ändå lite att den stora tavlan med skeppet inte kommer ha någonstans att ta vägen...)

Vinterland för en stund

Det har snöat i nordöstra Skåne hela dagen. Jag kliver av bussen nere vid busstationen i samhället och efter ett par minuters promenad möts jag av snöplogen i backen hemmavid. Jag funderar på om vi borde skotta trottoaren, men tänker att det nog är lika bra att vänta och se om snön ligger kvar imorgon. (I Skåne är sannolikheten inte så stor att den gör det.) Väl inne på uppfarten kan jag inte låta bli att ta en sväng runt huset. Jag får pulsa i decimeterhög snö. Det är ljuvligt!

På baksidan av huset är det ännu mörkare. Snöflingorna blöter ner hela mobiltelefonen, men jag kan inte låta bli att ta några bilder. Det blir nästan fartränder!

Just nu är jag extra glad att ljusslingan har fått sitta kvar ute i snöbollsbusken. Ljuset reflekteras extra mycket i snön som täcker grenarna. Nu känns det nästan som jul, flera veckor försent.

När jag pulsar mot kökstrappan är jag blöt långt upp på vaderna, men vad gör väl det? Tänk att man blir som ett barn igen när världen täcks av snö!

Väl inne igen tänder jag en brasa i spisen och tar av mig mina blöta kläder. Hej, mitt vinterland! Jag är faktiskt glad att du är här. Iallafall för en liten stund.

Gunnel kommer!

Jag fick ett SMS från min fina granne idag med tips om en trevlig helgaktivitet. Tydligen är det så att trädgårdsprofilen Gunnel Carlsson kommer till församlingshemmet här i byn på lördag för att hålla en frukostföreläsning. Tänk, så trevligt!

Foto: Fina grannen

Om det finns plats kvar vet jag inte, men det måste naturligtvis undersökas. Återstår i så fall bara att börja förbereda mig mentalt på att stiga ur sängen och klä på mig före klockan 9 på en lördag...

Göra ingenting

Det är märkligt vilket behov jag har av att göra ingenting så här års. En helg med helt oskrivna blad i kalendern blir guld värd och den paus man behöver för att tanka ny energi inför arbetsveckan som kommer. Och eftersom vi var duktiga och storstädade igår, så är njutningen ännu större idag. För just därför kan jag med ro ta det lugnt utan att skämmas idag. Titta på tre avsnitt i rad av BBC:s Antiques to the rescue, sitta i läshörnan i sängen och bläddra i högen med New York-böcker, läsa om en massa gamla inrednings- och trädgårdstidningar, dricka kaffe och ta ett varmt skumbad framåt kvällen. 

Och när det är måndag imorgon igen, så vet jag att jag orkar gå upp när klockan ringer vid 6, fast det är ruggigt och mörkt ute. För att jag trots allt har ett jobb jag trivs väldigt bra med, för att jag har ett nystädat hus att komma hem till och för att jag vet att nästa helg också har helt oskrivna blad i kalendern. (Iallafall än så länge...)

Dam och damm

Redan förra helgen såg jag en tavla på Erikshjälpen här i byn, som jag tyckte mycket om. Den föreställde en dam som gick runt i sin köksträdgård, vilket säkert förklarar varför jag gillade den så mycket. Idag gick jag tillbaka och köpte den, och först då insåg jag att det faktiskt var en bild av Carl Larsson. Kanske fattade jag inte det först, för miljön ser ut att vara en gammaldags engelsk köksträdgård och inte så där allmogesvensk som man är van vid i hans motiv, men nog är Larssons signum tydligt med facit i hand. 

Ramen (som inte syns så bra i bild) har dessutom en liten grön rand i sig, som naturligtvis också tilltalade mig. Det finns egentligen ingen bra plats för tavlan här hemma, men för 35 kronor gör det ju inte så mycket om den hamnar på en vägg i källaren. En litet grönt keramikkrus och en gammal träsko fick också följa med hem av bara farten. När saker kostar 5 och 10 kronor behöver man inte alltid fundera så mycket!

Idag sanerar vi huset efter julens begivenheter. Det känns som om vi har damm och barr överallt, så vi lär inte vara sysslolösa, om man säger så. (Här kör vi inte med fiskdamm på julgransplundringen, utan vanligt hederligt DAMM-damm!) Till och med överdraget till soffdynorna är i stort behov av rengöring, så det får även bli tvätt under dagen. Fast känner jag oss rätt så blir det även tid för lite Vinterstudio-TV och en kopp kaffe eller två. Det vore ju förfärligt om vi tog ut oss för mycket...

Nu är glada julen slut

Alldeles nyss åkte julgranen ut genom verandadörrarna. Jag tror nästan inte att det finns något som är lika tillfredsställande som att dammsuga barr efteråt. Ni vet, när de ligger i sådana där stora gröna drivor på golvet, och det rasslar i slangen och dammsugarpåsen blir proppfull på nolltid. (Nästan lika kul som att trycka sönder bubbelplast, faktiskt!) Dammsugaren får stå kvar till imorgon, när det är ljust och man ser alla barr man ändå missade i mörkret. De små rackarna brukar sedan ha en tendens att tränga upp genom golvspringorna till långt framåt midsommar. Fast då är det minsann inte lika roligt längre...

Nu blev det väldans tomt i hörnet brevid soffan. Imorgon får nog krukväxterna och piedestalerna komma ner från vinden igen. Den stackars barrlösa granen står nu i grindhålet ute vid vägen och väntar på hämtning av Lions under morgondagen, mot en liten slant. Det är välgörenhet på båda håll kan jag tycka; skönt att slippa krångla mer med det.

Nu tar vi fredag, kära vänner. Åh, så skönt!

Stad, tulpaner och glatt möte

Torsdagseftermiddagen har bjudit på en tur- och retur med tåg till Malmö, dit jag hade ett snabbt ärende. Regn och rusk tillförde inte så mycket till stadslustan den här gången, så efter en kort sväng inom några affärer och ett likaledes kort besök på Starbucks efter att ärendet var avklarat, så kände jag mig redo att åka hem igen. 

Jag behövde inte läsa så många bloggar på tåget hem för att påminnas om att det faktiskt är tulpanens dag idag, så när jag klev av i Hässleholm (där vi ställer bilen när vi åker tåg) gjorde jag ett snabbt stopp på ICA Maxi och plockade upp två buntar i vackra rosa toner. Fast hos mig är det egentligen tulpanens dag alla dagar så här års...

Roligast med det stoppet var annars att jag sprang på Dona-Pernilla där, och det dessutom för andra veckan i rad på samma ställe! Vad är oddsen för det? Vi kunde bara skratta glatt åt det märkliga sammanträffandet. Fast världen är ju ganska liten ändå, i synnerhet i våra trakter. Kanske ses vi där nästa vecka igen, Pernilla? Om inte annat så måste jag nog ha nya tulpaner då.

Tjugoförstadag Knut

Först nu ikväll kom jag på att det var tjugondedag knut IGÅR. Och hemma hos oss står julgranen fortfarande kvarglömd, i all sin glans. Hmmm... Raskt tömde jag granen på allt pynt, men sen tröttnade jag och tänkte att resten (lampor och julgransfot) minsann kan vara kvar till imorgon. Tjugoförstadag eller tjugoandra dag knut gör ju liksom ingen skillnad. 

I gröna rummet ser jag också att det finns några lämningar kvar av julen 2014 på silverfatet under glaskupan. Fast tar jag bort stjärnanisen och de röda inslagen, så kan nog ugglan sitta där i mossan och rugga ett tag till. Ljusslingan ute i snöbollsbusken får också vara kvar januari ut. Det blir ju så himla mörkt annars.

Första spadtaget

Några resehandböcker hittade jag inte på bibblan igår, men däremot hittade jag trädgårdsboken "Första spadtaget" av den i trädgårdskretsar välkände profilen Peter Englander. I boken har Peter och hans familj blivit nyblivna ägare till ett 50-talshus med tillhörande katastrofträdgård, och som läsare får man följa drömmandet, planerandet och skapandet av den nya trädgården. Den här typen av trädgårdsbok läser jag gärna från pärm till pärm, då den både är trevligt skriven och innehåller både tips och inspiration och före- och efterbilder, vilket jag gillar. Jag gillar också att Peter har släppt lite på sitt strikta medelhavstema och även inför delar av både mormorsträdgård och funkisträdgård.

Bildkälla

Som pricken över i fick jag en härligt tjock växthuskatalog från Willab Garden i brevlådan idag, så ikväll blir det trädgårdsfrossa i dubbel bemärkelse. Som av en härlig slump råkar sänglampan vara husets allra bästa läslampa, så det får bli läggdags tidigt! Och guideböcker över New York har jag beställt en hel drös via bibliotekets fjärrlånetjänst på internet, så vårens kommande läsning är nog också tryggad.

Vetefärgat fyrverkeri

Det är inte mycket med trädgården så här års, men ett härligt undantag sticker upp ur stenröset där snäckdammen står om somrarna: Miscantus-gräset. Nästan som en kaskad av vetefärgat fyrverkeri fladdrar den i vinden. Verkligen en skön syn, i den annars så trista januaritillvaron!

Fascinerande och vacker är den på nära håll också. De här två plantorna köpte jag urbilligt på marknaden i byn för två somrar sedan, och de har verkligen tagit sig bra. Jag har läst på att man inte ska klippa gräs på hösten, utan på våren, och nu när jag ser den i hela sin vinterprakt så är jag himla glad för det.

Ikväll tar jag på mig min nyinköpta reflexväst och sneddar över gatan och en sisådär 200 meter till. Dags för årets första körövning på Kulturhuset i byn, tralalaaaa! Jag ska nog passa på att kika på biblioteket (som också huserar i samma byggnad) också och se om jag hittar några trevliga New York-guideböcker. 

'Purple Emperor'

Var och varannan trädgårdsintresserad bloggerska verkar tillbringa januari månad med näsan begravd i årets frökatalog från Impecta. Vad jag önskar att jag vore en sån som gör det, men det där med försådder har aldrig riktigt fungerat för mig. Orsaken till det tror jag är en kombination av brist på utrymme och brist på tålamod. (Ni ser, det är därför jag måste skaffa mig ett växthus, så att jag också får vara en del av Impecta-gänget. Först då är man trädgårdsnörd PÅ RIKTIGT!)

Efter att ha läst senaste numret av Allt om trädgård blev jag iallafall sugen på en ny slingerkrasse från ovan nämnda företag; 'Purple Emperor' (Tropaeolum majus). Den lär vara mycket blomvillig och ha en antikrosa nyans som bleknar efter hand, och den går att direktså på friland framåt maj-juni. Rosa krasse! Det MÅSTE man ju ha i köksträdgården!

Jag svängde inom Blomsterlandet i samband med storhandlingen idag, och plockade upp en påse innan de säljer slut. EN påse... Det kanske var snålt, men den kostade nästan 40 spänn och jag vill nog bra gärna testa den först och se om den blir lika snygg som jag tror att den blir. Sen kan jag ju alltid ta egna fröer till nästa år igen och bli så där härligt självförsörjande på rosablommande krasse. (Ta egna fröer, - då räknas man väl iallafall trädgårdsnörd på riktigt?) 

Vardagslördag

Vi har en "vardagslördag" på Solhäll. Den börjar som regel med en lagom lång sovmorgon, för att sedan följas av en sväng inom byns två välgörenhetsloppisar, ett stopp på byns finaste lilla blomsteraffär (dit våren definitivt hade kommit!) lite shopping av proviant på Konsum, ciabbata-lunch med mycket kaffe hemma framför TV:n, och sedan soffhäng med kvällstidningarnas inredningsbilagor i ett par timmar. Så skönt att återgå till rutinerna! 

Skålen på bilden är min skattletande makes loppisfynd för dagen; en skål i tjockt glas på silverfot. Vacker! Annars är dagens största sensation att vi båda reagerade med en axelryckning åt att mataffären hade utförsäljning på ALLT lösgodis för 2,90 kronor hektot. Julledigheten har onekligen satt sina spår... 

Och på den tredje dagen...

Jag tillhör falangen som gärna städar bort julen tidigt, men i år är jag lite sen i startgroparna. Det får nog iallafall bli helgens aktivitet. I köket har jag dock smygstartat lite grann; mattan ligger förvisso fortfarande med "vintersidan" uppåt, men julgardinerna är nedtagna och julduken ligger i tvätten. I fönstret står ljusstaken kvar, lite så där på lånad tid. På något sätt vill man ju ändå hålla kvar den där extra myspysbelysningen...

De mest juliga handdukarna är också slängda i tvätten, men lite rött smyger sig kvar i monogrammet på de gamla vita linnehanddukarna. Och min lilla Tradera-fyndade handdukshängare i emalj är jag fortfarande så glad, så glad för. För ovanlighetens skull var korgen för återvinning nästan alldeles tom när bilden togs; det är nästan annars en sport här hemma att fylla den över bredden mellan tömningarna. (Som sker i de egentliga sopsorteringskärlen ute i ladan.)

Den gröna soffkudden har fått komma tillbaka, och den röda höstglöden i fönstret kommer undan genom att raskt bli omdöpt till våreld, så länge den nu behagar överleva. Att tomaterna på köksbordet är röda kan jag faktiskt inte hjälpa!

Oooops! Allt juligt småplock har visst inte hamnat i jullådan som det ska, utan på bakbordet. Så typiskt mig... Ser ni förresten mina fina gröna pulsvärmare, som min duktiga svägerska stickade till mig i icke-julklapp? De värmer gott i det skånska ruskvädret!

Och på den tredje dagen var det dags att vila igen. En alldeles, alldeles lagom arbetsvecka, det här. Nu slår vi över till fredagsmys-läge, kära vänner!

P.S. Jo då, kylskåpet mår bra, tackar som frågar. 

Nattligt kylskåpsdrama

Innan vi isolerade ute i smatten (förra sommaren) lyckades vi ta kål på ett kylskåp, som bara hade några år på nacken. Det frös nog ihjäl därute helt enkelt, och även om vi flyttade in det i värmen i hallen när det var som allra bistrast om vintrarna, så gillade det nog aldrig riktigt den bistra tillvaron i vår tjänst. 

Vår nya kyl (som redan har ett par år på nacken) har fungerat alldeles utomordentligt, fram till halv tretiden i natt. Då vaknade jag av att det lät som om vi hade en fiskebåt ute i farstun. Dunk, dunk, dunk... Maken och jag fick helt sonika pallra oss upp ur sängen, och det tog oss inte särskilt lång tid att konstatera att vårt frostfria, självavfrostande kylsåp såg ut som en igloo på insidan. (Det är väl så det blir när man har öppnat och stängt dörrarna lite för ofta 18 dagar i rad.) Nu fick vi göra en snabb nattlig rokad och flytta ner frysgrejerna till frysboxen i källaren, ställa kylvarorna i en kylväska på glasverandan och sedan stänga av hela eländet. Inte precis det man längtar efter mitt i natten, i synnerhet inte när man vet att mobiltelefonen ringer för väckning om bara ett par timmar...

Kylskåpet har fått stå och avfrosta sig hela dagen idag, och när jag kom hem från jobbet för en stund sedan dristade jag mig till att stoppa i kontakten igen. Än så länge låter allt helt OK; det står där ute och spinner som en inställsam katt. I natt hoppas jag att vi får sova ifred. Gudarna ska veta att vi behöver det! 

Äntligen vårtermin!

Så var det dags att ställa klockan på ringning för första gången på 18 härligt slappa dagar. När det ringde 06.15 imorse var jag inte så kaxig, men sen när dagen väl tog fart så kändes det riktigt skönt att vara igång igen. Dessutom har vi haft säsongens första riktiga snöfall idag, så världen kändes helt plötsligt riktigt ljus och vacker. Hoppingivande är ju annars det faktum att det nu står VÅR-terminen 2015 i kalendern, så nog går det på rätt håll! Och sedan flera dagar tillbaka drömmer jag om det som komma skall...

Som vanligt är trädgårdsplanerna grandiosa inne i mitt huvud. Köksträdgården ska omarbetas en smula, buskar ska planteras och uppfarten ska grusläggas. För att inte tala om alla rosor, klematisar, annueller och perenner som ska göra trädgården alldeles så där ljuvligt prunkande, precis som man vill att den ska vara. Allra högst upp på önskelistan står ett litet växthus, och gärna en rödmålad liten redskapsbod med. Att dagdrömma och planera i tankarna är ju liksom halva nöjet. Hur mycket av planerna jag kommer kunna bocka av i slutet av året känns egentligen helt ovidkommande, när jag tänker efter!

Spiderman på besök

Vi har en (?) liten ekorre som springer runt här i kvarteret allt som oftast. För en stund sedan, när vi satt i soffan och drack kaffe, såg vi hur den sprang alldeles lodrätt ute på laduväggen. Rena rama Spiderman! Lagom till jag hade fått upp kameran, så hade den hoppat ner och satt sig på planket bakom soptunnorna. Vilken ljuvlig liten krabat!

Som tur väl var hade jag teleobjektivet på, eftersom jag roade mig med att stå i smatten igår och fotografera småfåglar. Fast lille Spiderman spexade runt mest hela tiden, så han var ganska svår att fånga på bild med någon vidare skärpa.

Det är himla trevligt när det kommer vilda djur på besök. Fast rådjur som kommer för att äta upp mina tulpaner i vår och mullvadar som gräver upp hela gräsmattan (som på så många andra ställen här i byn) behöver inte göra sig besvär. Och möss i skafferiet är inte heller så himla kul. Men Spiderman, han får gärna komma igen!

Trettondagsafton

Trettondagsafton i "Glesbygd" bjuder på sol och kallt väder. Solstrålarna silar in i stugan och avslöjar obarmhärtigt att det nog är dags att plocka fram dammsugaren igen. Förvisso bor vi i ett hus med självdrag, men det tenderar att bli rätt dammigt i hörnen ändå. Aska och vedhantering i hörnan vid murspisen gör också sitt för att skräpa ner lite extra. Utanför bild finns också bevis för att invånarna på Solhäll är rätt duktiga på att "höga" sig, i synnerhet när man snart har gått hemma och slappat i 18 dagar...

 

Städning står kanske inte högst på min önskelista, men hittills är jag iallafall duktig på att hedra mitt nyårslöfte om nya tulpaner varje vecka. Redan i lördags införskaffades årets andra bukett (tekniskt sett första, eftersom de förra handlades redan den 28 december); en kallt rosa variant från torget i Kristianstad. Observera också att en trädgårdsbok redan har hittat fram ur bokhyllans gömmor. Hux flux blev det vår i ett litet hörn av tillvaron! 

Innan dammsugaren kommer fram (OM den kommer fram alls) ska vi iallafall ta oss en långpromenad och få lite sol i själen och en dos D-vitamin i våra vintertrötta kroppar. Fram med långkalsongerna! Jag ska bara försöka slita mig från en animerad film om söta små sköldpaddor, som går på TV just nu...

Gottigott

Lika mycket tradition som själva jul- och nyårsfirandet är det väl att man bokstavligt talat börjar jäsa över så här års. Ni vet, när man liksom sväller lite i konturerna efter all julmat och allt gottigott man ha stoppat i sig de senaste veckorna. Att påbörja ett nytt liv från och med nyårsdagen är dock helt uteslutet här hemma hos oss, eftersom skafferiet fortfarande dignar av godsaker. Mycket av det mumsiga är dessutom saker vi har fått i julklapp, så allt annat än att äta upp det vore ju en förolämpning mot givaren. Inte minst släktens båda tonåringar (makens syskonbarn) hade ju verkligen fattat galoppen när det gäller vad man uppskattar att få i sina paket!

Så vi fikar glatt vidare ett par dagar till, medan vi tänker sunda tankar för framtiden. Syndiga i köttet, men hälsosamma i tanken. Det är väl en bra kompromiss? Kanske skapar de båda aktiviteterna rentav ett läge av plus-minus-noll? (Vetenskap á la fröken Grön, när den är som allra bäst, hehe!)

En dag i stan

Idag stämde jag träff med en kär gammal väninna inne i Kristianstad. Det blev en dag med både lite shopping, god lunchfika med både macka och cheesecake, och ovanpå det en riktigt härlig pratstund. En liten tjejträff, helt enkelt. Sånt borde man göra oftare! 

Några rea-kläder orkade jag inte ens prova, men eftersom det också var rea på julsaker, så passade jag på att handla en lång böjbar girland med "iskristaller" och tre gammaldags fina stjärnljusstakar i grönt gjutjärn. Nu blir det nog så att pryttlarna åker direkt ner i julpyntlådan, men jag kommer säkert bli väldans glad nästa jul när jag får tillfälle att ta fram dem igen!