Breaking Bad?

Jag hittade två glastrattar på loppis häromdagen och tänkte att de kunde komma till användning som glasklockor i krukorna som härbärgerar mina planterade valnötskärnor. Som ett drivhus i drivhuset, liksom. Går det så går det.

Näring för tomater och rosor har jag hällt över i urdruckna gamla lemonadflaskor, som jag hittade på en hylla i källaren. Man vill ju gärna ha sånt nära till hands, men plastdunkarna man köper det i är ju så himla fula att ha framme på bänken.

Kikar man in i växthuset utifrån och ser glastrattarna och flaskor med konstig vätska, så kan man ju nästan tro att jag har startat ett knarklaboratorium där inne! Lite som i TV-serien "Breaking Bad", så där. Fast jag kan lugna er med att jag inte är kemilärare, hihi!

Sibiriskt älggräs

Minns ni grannens och min hetsshopping av perenner på rean strax efter midsommar? Nu blommar mitt fyndade sibiriska älggräs 'Rosa Schleier', som namnet till trots får vita blommor. Jag köpte två plantor för 15 kronor styck och kände mig lite extra nöjd, eftersom de hade kostat 89 kronor styck till ordinarie pris.

Så skir och vacker den är! Schleier betyder väl slöja på tyska, gissar jag, och när man ser blommorna så förstår man nästan varför. Blommorna ser ut som om de är gjorda i fluffigt tyll, eller som sockervadd.

Just den här sortens älggräs gillar sol och blir cirka 70 cm högt, och det kan ju passa bra eftersom jag har planterat den längst bak i en av rabatterna på sydsidan. Den blev fin tillsammans med alunrot och lavendel i förgrunden. Rosen brevid är en märkligt uppstammad Penny Lane och på hörnet växer en bollformad dvärgsyrén.

Älggräs finns som bekant i rosa också. Eftersom den vita ger mersmak, så ska jag nog hålla utkik efter en rosa också. Annars får jag väl bege mig ut längs vägarna och gräva lite i vägrenen, för de brukar ju växa vilt där. Då blir det ju ännu billigare än 15 kronor, hihi!

Hylla och fönsteröppnare

Ända sedan vi hämtade hem växthuset har vi haft en tillhörande aluminiumhylla liggande i ladan. Jag har inte kunnat sätta upp den eftersom jag inte hade några profilskruvar kvar att sätta upp den med, men det köpte jag på Willab Garden i fredags. Problemet var sen bara att jag inte kunde hitta konsollerna. Jag var säker på att jag hade lagt dem på ett fiffigt ställe, och det hade jag: I hinken jag använde när jag putsade alla fönster. Hmmm... 

Tre dagars letande tog det innan jag hittade dem, men i förrgår kväll kunde jag äntligen sätta hyllan på plats, och vips så fick jag ännu mer yta att ställa krukor och småpryttlar. Paprikorna har fått komma upp på första parkett. Så bra att vattnet kan rinna rakt ut på den oömtåliga hyllan när man vattnar! Till våren kommer jag kunna ha frösådder här uppe. 

På Willab Garden köpte jag också en automatisk fönsteröppnare, som öppnar och stänger fönsterluckan helt på egen hand, beroende på temperatur. Hur den funkar begriper jag egentligen inte, men det gör den, och mallig är jag som lyckades sätta upp den alldeles själv. ("Tänk, jag kan allting nästan!" som Lotta på Bråkmakargatan säger, hihi!)

Modellen heter Ventomax och är speciellt gjord för att kunna lyfta ett glasfönster. Den kostade bara 229 kronor nu på sommarrean, men det ordinarie priset 259 kronor känns ju inte så blodigt heller. Väl investerade pengar, if you ask me. Nu slipper jag springa och öppna och stänga stup i kvarten. (Fast jag springer ner hit stup i kvarten iallafall, hihi!)

Vattenkanna runt halsen

Vad passar väl bättre för en trädgårdsnörd som jag än en vattenkanna som man kan bära runt halsen? På hantverksmässan i Båstad i fredags stod en kvinnlig silversmed (som jag tyvärr har tappat namnet på) och sålde just sådana. Oemotståndliga!

Så nu har jag en vattenkanna i silver dinglandes i en kedja på bröstet. Oemotståndlig, som sagt!

Nya växthuspryttlar

Några nya pryttlar har flyttat in i växthuset efter vår resa uppåt landet förra helgen. Tomaterna har fått en ny bänk att stå på, som vi plockade upp på ett antikställe 8 km norr om Motala på vägen hem. Prismässigt var det inget loppisfynd direkt, men det passar så himla bra för ändamålet och var precis vad jag hade letat efter.

Under bordet står en trälåda med Halmstad tryckt på kortsidorna, som jag hittade redan veckan innan i en retrolada utanför Lönsboda. De gamla träkäglorna kommer från ett kuriosaställe i Fagersta. De är egentligen gjorda för att banka på stämjärn med, men jag tycker de är himla dekorativa i all sin klumpighet.

Den gröna krukan fick jag på köpet utanför Motala, och den lilla pallen blev min för en tia på ett loppisställe längs vägen mellan Örebro och Askersund.

För övrigt började jag jobba idag, efter att ha varit ledig i fem veckor. Det kändes rätt bra med regn och en biltermometer som visade 8 grader när jag körde imorse. Jag mjukstartar med fyra dagar och är ledig på fredag igen. Det är ju dumt att förta sig redan första veckan, hihi!

Villa Englaro

Jag vill så gärna visa er några fler bilder från vår vistelse förra helgen på Villa Englaro B&B i Ängelsberg. Så många somrar har jag åkt förbi och tänkt att i det där fantastiska huset skulle man bo någon gång, och den här gången blev det äntligen av.

I huset bor ett supertrevligt värdpar, som hyr ut två sovrum på första våningsplanet, som är skilt från deras egen bostad. Redan när man parkerar nere på vägen och kliver innanför den svarta järngrinden, så inser man att det här är ett ställe utöver det vanliga. 

Trädgården är lika fantastisk som huset! Rosor och perenner gör sitt för att bidra till upplevelsen av att man har hamnat i en sagovärld.

När man har tagit sig upp för trappan på sidan av huset, så möts man av en charmig gårdsplan med läckra uthusdörrar.

Mittemot gårdshuset ligger ingången till själva huset, och här utanför kan man slå sig ner och vila lite grann. (Den där gröna sittgruppen hade passat utmärkt bra i min köksträdgård, hihi!)

När man kommer in ligger B&B-våningen rakt fram. Från en liten hall och ett TV-rum kommer man ut på den fantastiska altanen, med utsikt mot det gamla stationshuset och sjön Åmänningen. Här vill man sitta länge och bara njuta!

Vi bodde i rummet längst in på den här våningen, bakom fönstret som skymtar där på hörnet bakom vildvinet.

Och vilket rum, sen! Stort, grönmålat och möblerat och inrett med fantastiska antikviteter. 

På det lilla halvmånebordet vid det ena fönstret väntade en flaska välkylt välkomstbubbel och en färsk bukett blommor från trädgården. Så himla rart!

Det kändes nästan som att sova på en herrgård. Skön säng!

Aldrig tidigare har jag bott på ett ställe med väggmålning och staty på rummet!

Utanför vårt rum fanns ett gemensamt TV/vardagsrum, där man kunde sitta på kvällarna och mysa.

I våningen fanns det också ett fullt utrustat kök, där man kunde laga sin egen mat om man ville. Hur hemtrevligt är inte det här?

Det andra sovrummet (som stod tomt vår andra natt där) gick i gult och rött, och var också väldigt vackert.

Även detta rum var inrett väldigt personligt, med antika möbler och vackra saker.

Frukost serverades uppe i värdparets egen matsal, en våning upp. Det var mycket gott att välja på, kan jag lova.

Efter två fina dagar lämnade vi Englaro, mer än nöjda med vår vistelse. Det här stället gör verkligen skäl för sitt namn. Hit återvänder jag gärna igen!

Rena rama drömmen

Med det tyska regnovädret på ingång satte maken och jag lite fart i förmiddags. Nu är kastanjestaketet äntligen uppe, och hurra vad fint det blev! Precis så där naturligt spretigt och Beatrice Potter-charmigt som jag hoppades på. Det är nästan så jag blir lite tårögd!

Kanske finns det andra sätt som är bättre, men vi fäste staketet med rostfri skruv i pålarna; ibland genom öglor i ståltråden och ibland rakt igenom en träspjäla. Det håller väl inte för en stormande tjur precis, men en och annan höststorm ska det nog tåla. Pålarna ska jag nog ta och såga av en bit sen, så att de smälter in lite mer i helheten.

Sen kom regnet. Och sicket regn, sen. Men vem bryr sig om det när man har så roligt? Dessutom har man ju regnkläder för just sådana tillfällen. Jag körde några lass sten och flera lass grus för att börja fixa till slutfinishen i köksträdgården. När det började åska satte jag mig i växthuset och kurade. Så himla myyyyyysigt med smattrande regn på glasrutorna!

Jag ska kratta ut gruset lite bättre sen; i synnerhet runt pallkragarna där det kom lite ojämnt. På bilden ser det nästan ut som om den bortersta pallkragen håller på att sjunka ner i jorden, hihi! Ingången är inget speciellt än så länge, bara en öppning mellan två pålar som rymmer en skottkärra. Kanske hittar jag på något roligare här framöver.

Att fota i ösregn är ingen höjdare, men nu har ni iallafall fått en liten tjuvtitt på hur det blir. "I en trädgård är drömmarna alltid större än verkligheten," sa de i TV-programmet 'Strömsö' på SVT häromdagen. Det tyckte jag var så himla bra sagt då, fast nu tycker jag minsann att min verklighet har blivit rena rama drömmen.

I startgroparna

Över en skål fil med müsli och vinbär från trädgården laddar jag upp för dagens utflykt: En tur till Båstad med besök på Willab Garden och framförallt den årliga Hantverksmässan. Pricken över i blir träffen med två utlandsboende väninnor, som håller till i krokarna där på sommaren. Vi träffades som au pairer i USA för 25 år sedan och har hängt ihop sedan dess.

Nog känns det där kastanjestaketet vansinnigt lockande, men det kommer ju en dag imorgon också. Jag får gå och längta lite idag!

Grus på plats

I förmiddags införskaffade jag ny markduk på vår lokala järnhandel (som har absolut allt man frågar efter), och därefter tog jag maken med mig till bygghandeln längre upp i backen för att fixa stolpar till staketet. Vi köpte vanliga impregnerade stolpar, som blir gråa och fina efter ett tag. Maken hade knappt hunnit slå i den sista stolpen förrän Växtmästaren i Osby ringde för att meddela att mitt kastanjestaket fanns redo för hämtning. Snacka om tajming!

Sen fixade och trixade jag lite med plattorna och målade en pallkrage, innan det var dags för grus. Efter konsultation av grannen i norr (som är minst lika trädgårdsnördig som jag), så hamnade en av pallkragarna på andra ledden. Nu slipper jag gräva upp blåbärsbuskarna och plantera om dem någon annanstans, och så blir det ju riktigt trevligt med en liten rumsdelare.

Mer grus ska dit, men nu börjar man kunna skönja hur slutresultatet kommer att bli. Vid sidan av växthuset blir det som ett litet öppet torg, där jag tänker mig en liten mini-uteplats av något slag. 

Under hasseln kommer jag aldrig komma åt att rensa ogräs när staketet kommer på plats, så där har jag lagt markduk, planterat in några ormbunkar och börjat stensätta runtomkring. Min uppstammade hagtorns-bonsai blev ännu charmigare nu när gruset kom på plats.

Det blir bra det här! Jag längtar tills det är dags att börja med staketet, men nu ger jag mig för idag.

På gång

Så har jag tillbringat en hel dag med spaden igen. Allt kvarvarande gräs i köksträdgården är nu borta, och  jag håller på för fullt att laborera med plattor och två nya pallkragar. Så stort det blev, helt plötsligt! Och så skönt att slippa krångla med gräsklippning här inne.

Plattorna är "fådda" och har legat och väntat i en hög på uppfarten i över ett år. Tanken är att det ska komma grus på övriga ytor, men jag behöver en liten gång för att kunna köra skottkärran till komposten. Plattorna som svänger in till vänster (där komposten ligger) lade jag redan för ett par år sedan. Fortsättningen på gången får svänga lite grann.

Köksträdgården har verkligen vuxit fram i etapper. Pallkragarna, plattorna och gruset längst ner i bild kom till redan för flera år sedan. Tidigare i sommar kom växthuset på plats, och nu är det äntligen dags att utöka resten!

Mina stenar och min grushög kommer naturligtvis väl till pass! Vinbärsbuskarna är gamla, men omplanterade. På andra sidan spaljén brukar vi odla sockerärtor, men i år kom det aldrig några frön i jorden, eftersom jag var osäker på om spaljén skulle bli kvar när vi satte upp växthuset. Den blir kvar, så nästa år får det bli odling som vanligt.

Pallkragarna hade jag redan i ladan. (Jag har turen att kunna fiska upp sådana då och då ur en container utanför verkstan på jobbet.) Om de förblir enkla eller om de ska bli dubbla vet jag inte riktigt än, men alla ska iallafall bli faluröda. Blåbärsbuskarna får med största sannolikhet flytta till en annan plats i köksträdgården. I hörnan längst bort vid hasseln kanske jag sätter en liten cafégrupp, så att man har något att sitta på och bara njuta.

Markduken tog slut, så det får jag köpa ny imorgon. Vi ska också fixa stolpar till mitt kastanjestaket, som ska få inhägna hela härligheten. Så långt är jag jättenöjd, men staketet kommer nog verkligen att bli pricken över i!

Trädgårdssvep

Kolsvart himmel och regn, så låter väderleksrapporten från "Glesbygd" för idag. Som så många andra dagar den här sommaren. Jag inser dock hur lite jag faktiskt har hängt upp mig på vädret den här semestern. Det går ju liksom ändå inte att göra något åt, om man inte vill åka utomlands. (Och det vill man inte.) Jag slappnar av och tar dagen som den kommer. 

En bonus med det myckna regnandet är att trädgården är lummigare än någonsin. Allt växer så det knakar! Awakening-rosen blommar och blommar mot den gamla trädstammen (som tyvärr kommer att rasa omkull vilken dag som helst), och till vänster mot laduväggen växer blåregnet till sig rejält. Det har aldrig blommat, men om den blir stor och stark i år så kanske vi kan njuta av blommor nästa år.

Vildvinet klättrar högre upp än någonsin på päronträdets stam. Fantastiskt nu när det är grönt, och ännu mer fantastiskt i höst, när bladen blir djupt röda.

Och i snäckdammen sitter badnymfen Putte, blekare än någonsin. (Med undantag för benen, som har missfärgats rejält av det smutsiga vattnet.) Gräset i bakgrunden är buskigare än någonsin, och hon försvinner nästan där i den gröna djungeln.

Både rabatten runt dammen och vid rostornet har vuxit sig supertät, så här den tredje sommaren. Inget ogräs göre sig besvär att försöka tränga sig igenom här! (Nja, en och annan kirskål klarar det faktiskt.) Schneewalzer-rosen har blommat som bara den, men börjar ge upp efter att ha piskats hårt av tunga regnskurar.

Rönnspirean som jag planterade tidigare i sommar tar sig fantastiskt fint, och nu blommar den med stora trevliga vita vippor. Eventuella rotskott som försöker sticka iväg kontrollerar jag med gräsklipparen.

Annars är dagens bästa nyhet att vår nya tvättmaskin står installerad och klar nere i tvättstugan. Den här gången sätter vi vår tillit till tysk kvalitet, och jag är redan inne på den tredje omgången tvätt. Bara för att jag kan!

Sommarens antiklimax

Kombinationen krasse och rosa blommor lät som en höjdarkombination, när jag i början av våren sprang på en fröpåse från Impecta med just det utlovade innehållet. Bilden på paketet visade ljuvt gammelrosa blommor, och därför blev det onekligen lite av sommarens antiklimax när fröna jag sådde inte riktigt levererade det förväntade. Mina blommor är snarare matt vinröda och ser överblommade ut redan när de slår ut.

Fast krasse är ju krasse, och lite trevligt ser det väl ändå ut där den slingrar sig upp från den gamla zinkbaljan upp på växthusglaset.

Frågan är ändå inte om jag gillar den traditionella orangegula krassen mer. Den är frodigare på alla sätt och vis, tycker jag. Fast jag provar nog att spara några frön från min nya sort för plantering nästa år. Kanske blir blommorna mer gammelrosa då.

Västmanland t.o.r.

För två timmar sedan svängde vi in på uppfarten efter att ha tillbringat helgen uppåt landet. I fredags körde vi upp till Västmanland för att hälsa på min 101-åriga farmor i Fagersta. Vi passade på att göra en liten minisemester av vår resa och tog in på Sveriges garanterat vackraste B&B: Villa Englaro i Ängelsberg. Det här stället är så makalöst ljuvligt så det förtjänar ett eget blogginlägg framöver, men jag bjuder på en liten försmak redan nu.

Igår besökte vi fina Tolvsbo Bergmansgård, som ligger strax söder om Söderbärke i Dalarna, där vi också träffade min faster. Det var här den stilige tuppen (från gårdagens inlägg) spankulerade runt på gårdsplanen. Den här platsen får nästan representera min sinnebild av Dalarna. Bilturen hit blev också en liten resa "down memory lane", då vi körde förbi många av de platser där jag tillbringade min barndoms somrar.

Senare på dagen var det nästan en overklig känsla att köra sträckan mellan Norberg och Ängelsberg och skåda resterna av förra årets stora skogsbrand. Vidsträckta områden, som förr var täckta av den tätaste skog, är numera öde och kala. Flora och fauna hämtar sig alldeles säkert efter en katastrof av den här digniteten, men det är lätt att leva sig in i den sorg som drabbat människorna som bor här.

Tidigt i förmiddags vinkade vi hejdå till min farmor för att påbörja den långa resan hem till Skåne. Innan vi lämnade Fagersta stannade vi till för ett snabbt besök på kyrkogården, och där inträffade det något nästan övernaturligt märkligt. Vid min mormor och morfars grav stod min moster, som jag inte har sett på ett par år och som jag trodde befann sig flera mil därifrån. Där hade nog min härligt kluriga mormor ett finger med i spelet!

Efter sju timmars resa och ett antal loppis-stopp är vi så hemma på Solhäll igen. Det har varit en fin helg med många härliga möten och minnesvärda händelser, men nu ser jag fram emot att sova i min egen säng. Och imorgon börjar min sista semestervecka...