Rena rama drömmen

Med det tyska regnovädret på ingång satte maken och jag lite fart i förmiddags. Nu är kastanjestaketet äntligen uppe, och hurra vad fint det blev! Precis så där naturligt spretigt och Beatrice Potter-charmigt som jag hoppades på. Det är nästan så jag blir lite tårögd!

Kanske finns det andra sätt som är bättre, men vi fäste staketet med rostfri skruv i pålarna; ibland genom öglor i ståltråden och ibland rakt igenom en träspjäla. Det håller väl inte för en stormande tjur precis, men en och annan höststorm ska det nog tåla. Pålarna ska jag nog ta och såga av en bit sen, så att de smälter in lite mer i helheten.

Sen kom regnet. Och sicket regn, sen. Men vem bryr sig om det när man har så roligt? Dessutom har man ju regnkläder för just sådana tillfällen. Jag körde några lass sten och flera lass grus för att börja fixa till slutfinishen i köksträdgården. När det började åska satte jag mig i växthuset och kurade. Så himla myyyyyysigt med smattrande regn på glasrutorna!

Jag ska kratta ut gruset lite bättre sen; i synnerhet runt pallkragarna där det kom lite ojämnt. På bilden ser det nästan ut som om den bortersta pallkragen håller på att sjunka ner i jorden, hihi! Ingången är inget speciellt än så länge, bara en öppning mellan två pålar som rymmer en skottkärra. Kanske hittar jag på något roligare här framöver.

Att fota i ösregn är ingen höjdare, men nu har ni iallafall fått en liten tjuvtitt på hur det blir. "I en trädgård är drömmarna alltid större än verkligheten," sa de i TV-programmet 'Strömsö' på SVT häromdagen. Det tyckte jag var så himla bra sagt då, fast nu tycker jag minsann att min verklighet har blivit rena rama drömmen.