Julen dröjer kvar

På Solhäll dröjer sig julen kvar. Jag brukar plocka undan det juligaste pyntet redan till nyår, men än så länge står det mesta orört. Färgen på väggarna i vardagsrummet (röda rummet) gör sig extra bra till jul. Men nog börjar julstämningen falna ganska rejält. Granen barrar betänkligt, golven är skräpiga av torkad mossa och gammalt glitter, duken är fläckig av både det ena och det andra och fönsterbrädorna skriker efter en dammtorkning. Det blir nog tid för det också så småningom...

På gottebordet börjar det bli tomt, och det som ligger kvar är sådant som vi säkert inte kommer äta upp. Polkagrisstängerna hänger med för sjuttielfte året i rad, och känner jag mig själv rätt så packas samma stänger upp även nästa år. Min amerikanska nutcracker står fortfarande i ståtlig givakt. Jag är lite kär i honom! Han påminner mig om julen jag firade i Sun Valley, Idaho 1990, som barnflicka i en amerikansk familj som hade ett semesterhus där. Jag har bett min amerikaboende svägerska spana om hon hittar fler på efter-jul-rean.

Och ser ni! Under bordet är Våren äntligen på väg! Ja, hon heter faktiskt så, den blekvita alabasterdonnan som står där på golvet. Det är lite roligt med henne, för hon promenerar verkligen framåt i sakta mak, med lite hjälp av de gungande golvtiljorna. Rätt som det är befinner hon sig långt ute på golvet

I norrfönstret bakom TV:n blommar fortfarande min vackra vita amaryllis. Den har verkligen varit ett paradnummer här hemma hela julen. Kanske ger jag mig på att spara löken till nästa år, men förmodligen blir det inte så i år heller.

Adventsljusstaken står kvar där borta på byrån och har fått nya ljus i flera omgångar under jul och nyår. Levande ljus vill man ju ha i januari också, så den kanske blir kvar ett tag till. Två buntar vita tulpaner har smugit sig in, som en föraning av den årstid vi har framför oss. Kan man annat än älska tulpaner? För mig är det hoppets blomma, på något sätt. Ett löfte om att våren faktiskt väntar alldeles bakom kröken.

För övrigt har jag nyss avslutat årets första arbetsdag. Nog är det ganska skönt att komma igång, ändå. Få lite fasta tider och rutiner i sitt liv igen, och framför allt lite vettigare matvanor. (Även om jag ska vara ärlig och säga att jag förbarmade mig över de överblivna bitarna i chokladasken på personalrummet...) Fast det känns onekligen lagom att det här helg igen redan på onsdag, hihi! Kanske städar jag bort julen då, men just nu tänker jag sitta bland barrhögar, damm och torkad mossa och suga ut det sista ur julen 2015.