Trots att vi kom ner ett dygn för sent, så hade vi ett par härliga dagar i Madrid. Varken maken eller jag hade varit där tidigare, men vi hade turen att ha en eminent guide på plats i form av min kusin, som bor där sedan några år tillbaka. Madrid är onekligen en stad som ger mersmak, kan jag lova!
Vi bodde "mitt i smeten" på ett hotell som heter
TRYP Gran Via Madrid; ett prisvärthotell i mellanklassen. (Att vattnet i badrummet luktar klor till förbannelse får man nog stå ut med oavsett var man är i Spanien.) Hotellet ligger mitt på paradgatan Gran Via, som löper som en pulserande ådra rakt igenom centrala Madrid. Här finns fina butiker, restauranger, barer, hotell och vandrarhem. Mer centralt än så här blir det nog inte!
Överlag kändes centrala Madrid väldigt tryggt och vänligt, även om det vimlade av människor och trafik överallt. Föga överraskande levde staden upp framemot 21-snåret på kvällarna; spanjorerna har onekligen en helt annan dygnsrytm än vi kvällströtta skandinaver.
De stora gatorna och torgen kantas av pampiga gamla byggnader, men mitt inne i centrum finns också charmiga bakgator och trånga gränder där man kan hämta andan för en stund. Nog hade man kunnat tänka sig att vara ägare till en liten weekend-lägenhet på den här gatan?
Om man kikar in genom de öppna portarna (vilket man inte kan låta bli att göra när man spankulerar förbi) hittar man mysiga innergårdar som den här, med blomkrukor och fontäner.
Vi åkte bil med min kusin som chaufför. Att sitta i baksätet och bara glo på allt man passerar är alltid ett finfint sätt att uppleva en stad. Fast jag var väldans glad att jag slapp köra själv i den fullkomligt galna trafiken...
Ett annat kul sätt att se centrala Madrid, om än på avstånd, är att ta en tur med linbanan Teleferico. En tur- och returresa tar lite mer än 20 minuter och kostar inte mer än cirka 5 euro. Finfint fototillfälle, så där från ovan!
För maken och mig som gillar att vara lite oplanerade "accidental tourists" passade det ypperligt att vandra runt till fots. Det mesta ligger också på gångavstånd inne i centrala Madrid, så har man bara bra skor på fötterna så är det nog det allra bästa sättet att ta sig runt. På Plaza de Espagna sprang vi på självaste Don Quijote och hans vapendragare Sancho Panza. De var inte precis ensamma...
På en liten platå kallad Parque del Oeste hittar man Templo de Debod, som faktiskt är något så märkligt som ett autentiskt egyptiskt tempel mitt i Madrid! Det skänktes som tack-för-hjälpen-present till Spanien 1968, monterades ner och byggdes upp igen. Ja, så kan man ju också göra.
Vad som egentligen är Madrids största stolthet blev man varse i var och varannat gathörn. Fotbollslaget Real Madrid, så klart! Vill man spendera 1500 kronor på matchbiljetter, så kan man göra det. (Det ville dock inte vi.)
Det finns gott om parker i centrala delarna av Madrid, och om man vänder blicken uppåt så kan man se mängder av sådana här gröna små mini-papegojor (?) flaxa omkring i det vilda. Så coolt! Och jag klappade mig själv på axeln för att jag hade varit så duktig och släpat med mig teleobjektivet runt halva Europa.
Halva nöjet med att vara utomlands är naturligtvis allt gott man kan äta, och Madrid levererade verkligen på den fronten. Vi hade bestämt att vi skulle stanna och pausa över en tapastallrik ofta, och det gjorde vi också. Och sangria är ju ett måste när man är i Spanien!
Alldeles nyfriterade churros till frukost kändes också väldigt spanskt. Inte så nyttigt kanske, men väldigt gott.
Eftersom vår hemresa också var inbokad med Brussels Airlines via Bryssel, så fick vi ägna en hel del tid till att försöka boka om biljetten. Lite trist med allt strul i och för sig, men en världslig sak i sammanhanget när man betänker vad som faktiskt hade hänt och vilken tur vi ändå hade som undgick allt det hemska. I början funderade vi på att försöka skjuta på hemresan en dag, men i rådande kalabalik insåg vi att vi inte riktigt hade möjlighet att välja.
Underbart är kort, men både maken och jag kan absolut tänka oss att åka hit fler gånger. ¡Hasta luego, Madrid!