Wanås 2016

Vi besöker Wanås konstpark varje år; inte bara för att vi bor väldigt nära utan också för att det är ett särdeles trevligt ställe. "Wanås är en plats i världen där konst, natur och historia möts" står det i presentationen på hemsidan, och nog känns det så. Idag fyller dessutom min svärmor år, och hon älskar det här stället, så det fanns ytterligare en anledning att åka hit just idag.

På Wanås vandrar man runt bland vackra gamla byggnader och i en frodigt grön skog och tittar på konst. Mycket är så kallad interaktiv konst, som man får lov att röra vid och ibland till och med klättra på. Garanterat underhållande för alla åldrar! En del installationer är permanenta, men varje år finns det något nytt att titta på. Skogen i sig är också en upplevelse, lite trolsk och mossig så där.

Nytt för i år är de halvmeterstora myrorna, som har intagit hela slottet. Läckert! Installationen är gjord av den colombianske konstnären Rafael Gomezbarros och heter just Intaget hus (Casa Tomada). Tre hundra myror kan man räkna till allt som allt på de olika byggnaderna.

Nytt för säsongen är också två olika installationer och en film av Nathalie Djurberg och Hans Berg; två av Sveriges just nu mest uppmärksammade konstnärer utomlands. Ett av verken heter In Dreams och ligger mitt ute i skogen; en installation med speglar, ljud och färgglada plastskulpturer. Jag fick lite Alice i Underlandet-känsla här, och det var säkert meningen också.

Mitt favoritverk är annars den kissande bronsdamen av den svenska skulptören Ann-Sofi Sidén. Jag fotograferar henne varje år, där hon sitter bakom en buske och tittar ut över dammen. Den mest underbara fontän jag sett! (För det rinner faktiskt vatten från ett mycket strategiskt ställe, hihi!) 

Omgivningarna runt slottet är verkligen vackra. Man kan strosa här och bara njuta av miljön om man vill. Om jag var svan skulle jag absolut flytta in i det här fina lilla svanhuset ute i dammen.

För mig brukar det ofta bli mer än ett besök på Wanås per sommar. Hit vill man nämligen återvända!