Hej Stockholm!

Idag blir det resereportage här på bloggen. De senaste dagarna har maken och jag nämligen befunnit oss i Stockholm. Målet med resan har i första hand varit att träffa goda vänner från förr, men också att insupa lite storstadsatmosfär som kontrast mot vardagslunken i "Glesbygd". En liten minisemester, helt enkelt. Och Stockholm levererar ju alltid, om inte annat i skönhet, måste jag säga.

Efter en tågresa som nästan blev dubbelt så lång p.g.a. signalfel på Stockholm Södra (vad annars?) och tågköer från Katrineholm och hela vägen in, så kom vi äntligen fram strax efter lunch i torsdags. Vi är ganska praktiska (läs: lata) av naturen och checkade in på Radisson Blu Royal Viking, som ligger alldeles bredvid Centralstationen. Nära och bra till allt, och en frukostbuffé to die for! Min måttstock för vad som utgör en bra hotellfrukost är om de serverar pannkakor och lönnsirap, och det gjorde de.

Vi var som vanligt mer eller mindre oplanerade (att vara accidental tourists är lite av vår grej, för det brukar liksom bli bäst då), men har hunnit klämma in en hel del på bara ett par dagar. Vilket nöje det är att bara strosa omkring och se var man hamnar. I Gamla Stan hamnar man gärna!

Här vill man ju fota allt! Ljuvligt smala gränder, hus som lutar åt alla håll och vackra väggornament vart man än tittar. Det är nästan så att man kan höra historiens träskoklapper mot kullerstenarna, om man blundar och låter fantasin spela fritt.

Hallå PEAB, NCC, Skanska och alla ni andra byggare i Sverige; varför bygger ni inte sådana här portar nuförtiden? Det är ju för dåligt.

En av resans höjdpunkter var ett besök på restaurang Woodstockholm, som ligger alldeles intill Mosebacke på Söder. Vilken kulinarisk upplevelse! Vill man äta här så är det nog alldeles garanterat en god idé att boka bord i förväg (vilket min vän S hade gjort), för stället är inte större än ett hål i väggen och var fullproppat fast det bara var torsdag när vi var där. 

Blomsteraffärer och antikaffärer är ju alltid intressant. Synd bara att man inte kan ta med sig färska blommor hem. (Om jag inte missminner mig brukar Elsa Billgren handla i just den här butiken.)

Många fikastopp måste man ha, när man traskar runt mycket. Det är ju liksom halva nöjet med att vara på semester. På Café Schweizer i Gamla Stan får man sin caffe latte i stor ljuvlig skål, vilket är bra för att man kan gömma sin knallröda söndersnutna förkylningsnäsa medan man dricker. (Toppluvsfrisyren är lite svårare att dölja, hihi!)

Den andra saken som vi faktiskt hade planerat i förväg var att besöka Fotografiska, där de just nu visar en utställning med fotografier av den kände fotografen Anton Corbijn. Mycket sevärd, om man gillar kombinationen fotografi och rock 'n' roll. Här serverar de dessutom en brunch som lär vara något i hästväg, men det kändes ju som lite overkill, när vi just hade hängt vid frukostbuffén på hotellet i nästan två timmar. Det får bli en annan gång. 

Det gladde mitt ungdomshjärta extra mycket att hitta min egen favorit på en av väggarna: Boy George, sångare i det brittiska 80-talsbandet Culture Club. 

Utanför Fotografiska ser man över till Gröna Lund, men det var ingen i sällskapet som längtade dit i kylan. Dessutom är det nog stängt för säsongen, skulle jag tro. Härifrån har jag ändå en hel del roliga barndomsminnen, från tiden då vi bodde i Uppsala och åkte hit varje sommar. 

Vi klättrade vidare uppför trapporna mot Söders höjder, där vi njöt av den vackra utsikten över vattnet, bort mot Skeppsholmen och fullriggaren af Chapman. Själv stod jag mest och huttrade i det råkalla novembervädret, gnolandes på Orups gamla dänga: "Stockholm har blivit kallt..."

Efter lite lördagsshopping (tillsammans med en sisådär halv miljon andra människor) vinkade vi slutligen hejdå till huvudstaden sent igår eftermiddag och styrde kosan (tåget) tillbaka söderut igen. Förstaklassbiljetter, minsann! (För att de råkade vara lika billiga som de vanliga biljetterna, men ändå.)

Och så vaknade vi hemma i stugan igen, nöjda över vår resa men som vanligt lika glada över att vara hemma igen. För det är ju precis som det klyschiga gamla ordspråket säger: Borta bra, men hemma bäst!