"Florence Stephens förlorade värld"

Efter julmässan på Huseby Bruk i november loggade jag in på bibblans hemsida och ställde mig i kö på boken "Florence Stephens förlorade värld", som handlar om brukets ägarinna och det som i efterhand har kommit att kallas Husebyskandalen. Boken är skriven av advokatparet Lena Ebervall och Per E. Samuelsson och kom ut så sent som i september 2016. Att den är populär råder det inget tvivel om, för jag hamnade på 22:a plats i kön! Nu har jag dock äntligen både fått den och läst den. 

Bokens handling spänner över mer än 100 år, och i centrum för berättelsen står alltså fröken Florence Stephens. Hon föds och växer upp på Huseby Bruk, som sedermera går i arv till henne efter faderns död 1934. Mamma Stephens är "god vän" med kung Oscar II sedan länge, och Florence blir tidigt kungens speciella favorit. Boken antyder till och med att det finns anledning att misstänka att kungen är Florences riktiga pappa. Även i vuxen ålder hyser Florence en orubblig lojalitet till det svenska kungahuset. Detta ska visa sig bli ödesdigert...

Florence skaffar aldrig någon egen familj, utan utser Oscar II:s sonson prins Carl till sin skyddsling och framtida arvinge. Prins Carl, som är en riktig slarver, är inte sen att utnyttja sin "tants" välvilja. Han lever livets goda dagar och låter fröken på Huseby stå för hela kalaset, vilket hon gör utan att en enda gång ifrågasätta sin ögonsten. Sedermera lierar sig Carl också med en "direktör" vid namn Berl Gutenberg, och tillsammans tömmer de Florence och hela Huseby Bruk på tillgångar under mer än ett decennium. Den ena planen är mer skamlös än den andra, och mot slutet lurar de till och med den gamla damen att själv begära sig omyndigförklarad.

När allt uppdagas pågår rättegångarna i flera år, och kända namn som Vilhelm Moberg och Henning Sjöström ger sig in i karusellen för att kämpa för fröken Stephens upprättelse. Florence blir rikskändis på kuppen, men är hela tiden mån om att försöka hålla kungahuset utanför skandalen. Inte en enda gång vill Florence kännas vid att prins Carl har lurat henne. 

"Som ett avsnitt av P3 Dokumentär fast i skönlitterär form," har det sagts om den här boken, och det stämmer bra. Författarna har verkligen gjort ett gediget researcharbete, men klarar på ett alldeles utmärkt sätt att gjuta liv i miljöer, personer och skeenden. Under de 338 sidor som berättelsen varar vill jag helst inte lägga ner boken alls. Fast jag i förväg vet vad som händer med Florence Stephens, så sitter jag och håller tummarna för att det ändå ska sluta annorlunda. Det gör det naturligtvis inte.

Florence Stephens dog 1979 och testamenterade då en brevsamling till det Bernadotteska familjearkivet i Stockholm. Breven sägs vara en hemlig korrespondens mellan Oscar II och Florences mor, där sanningen om faderskapet eventuellt framkommer. Florence skrev själv i sitt testamente att breven under inga omständigheter fick offentliggöras förrän 30 år efter hennes död. År 2009 gick tiden ut, men hemligstämplingen förlängdes direkt av vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf, innan någon utomstående hann läsa breven. Det gör ju inte historien mindre rafflande, eller hur? 

Läs boken! Den är fantastiskt bra, och verkligen ett stycke svensk 1900-talshistoria som förtjänar att hållas vid liv. Och nästa gång jag besöker det fantastiskt vackra Huseby Bruk ska jag tänka på Florence Stephens och hennes förlorade värld. Ett sorgligt men fascinerande livsöde.