tisdag 11 april 2017

Tredje gången gillt

Nu skulle jag kunna bjuda er på en riktigt bra närbild på en mus smörjandes kråset bland matresterna i vår köksvask (jag har faktiskt en nytagen sådan bild i kameran), men som den finkänsliga och hänsynsfulla individ jag trots allt är emellanåt, så väljer jag att bespara er den synen. Den där rackarns musen har faktiskt spökat för oss TRE kvällar i rad nu, och det på exakt samma ställe! 

Första gången var i söndags, då jag skulle skölja av middagstallrikarna och det plötsligt rörde sig bland morotsskalen i vasken. Jag är egentligen inte så musrädd, men hoppade ändå till rejält när jag insåg vad det var som rörde sig där nere. En zinkho har ju rejält hala sidor, så musen kom inte upp, hur bra gärna den än ville. Då kom maken och förbarmade sig. Han fiskade upp den lilla krabaten i en tom mjölkkartong, bar ut den längst ner i trädgården och släppte ut den i frihet. 


Där hade ju historien kunnat sluta, men igår kväll satt musen plötsligt där i vasken igen! Jag hade hunnit låta kranvattnet rinna ett bra tag, innan jag fick syn på det blöta lilla livet. Han såg rätt vattenkammad ut om man säger så, haha! För andra kvällen i rad fiskade maken upp den i en mjölkkartong och bar ut den i trädgården, där den skuttade iväg i frihet.

Tror ni historien är slut där? NÄ! För ikväll satt den plötsligt i vasken IGEN! Tredje gången gillt... Maken fiskade som vanligt upp den i en tom mjölkkartong, men istället för att släppa den i trädgården så hoppade vi in i bilen med musen i mjölkkartongen, körde ner på industriområdet i skogen här i byn och släppte ut den där. Nu får den iallafall jobba hårt för att lyckas dyka upp en fjärde gång. Fast sitter den där i morgon kväll och glor på oss, så blir vi inte det minsta förvånade...

9 kommentarer:

  1. Fattar inte att ni är så otroligt humana att ni fångar och släpper ut mössen igen! Här är det no mercy som gäller, rakt av. Har inget emot möss och sorkar egentligen men inte inomhus. Där går min gräns, och då är en död mus en bra mus.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får medge att vi inte brukar vara lika humana som nu. Vi sätter ut fällor som tar en och annan mus då och då. Men då är ju "jobbet" liksom redan gjort. Att döda en mus för egen hand känns lite värre...

      Radera
  2. Jag hade iallafall gärna velat se den bilden faktiskt �� Men jag vill inte heller ha de små inomhus.....Nu i år är faktiskt första gången jag sett spår av en här hemma....i skåpet under diskbänken....men när har satts upp där vi tror den kommit in o sen tror jag det varit lugnt...
    Hoppas ni slipper mer besök också.
    Kram / Nettan

    SvaraRadera
  3. Underbar historia! Av mig får ni varsin guldstjärna i himlen! Heder åt er som insett att även "skadedjur" har "känslor".
    Glad Påsk!
    Skorpan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag skrev under en tidigare kommentar får jag erkänna att vi inte alltid är lika humana. Men det är en sak att låta musfällan göra jobbet och att göra jobbet själv...
      Glad påsk till dig med, Skorpan!

      Radera
  4. Åh, vilken söt historia, kan se den lille musen framför mig, lite våt och rufsig i "håret" när du kommer på honom ;-) Vilken envis liten typ, han tyckte ni hade så mysigt inne hos er! Kan du sova i natt nu då, när han är helt vilsen på ett stor industriområde....? ;)

    Kram Gunilla

    SvaraRadera
  5. Jag ser den framför mig när hen sitter där med sina plirande små ögon. Vem vet, han kanske sitter där ikväll igen :)

    SvaraRadera
  6. Var med om samma sak här hos mig, men bara en gång. Jag upplevde det nämligen som att musen reste sig på bakbenen, visade tänderna och jag är rätt säker på att den var beväpnad. Så den musen fick möta sin skapare!

    SvaraRadera

Jag blir så glad för att du vill lämna en kommentar!