I mitt eget lilla kungadöme

Nationaldagen har jag firat i mitt eget lilla kungadöme. Från tidig morgon till sen eftermiddag har jag lullat runt i min trädgård och dragit i det ena projektet efter det andra. Bland annat rotade jag fram min lilla gröna trappstege ur ladan och fixade ett litet arrangemang på kökstrappan. Flaskorna loppade jag i lördags och snötörelplantorna 'Diamond Frost' köpte jag på marknaden samma dag. 

Sen grejade jag till ett litet stilleben på hörnan vid källartrappan för att dölja det fula elskåpet lite grann. Jag pillade jag ner några förodlade luktärtor i en gammal zinkhink och lirkade upp dem i det fina klätterstödet som Pernilla har gjort. Lite andra krukor och en gammal vattenkanna fick också vara med. Jag passade på att kratta ihop det sista gruset på uppfarten och fylla på där det hade sjunkit undan. 

I den gamla grishon slängde jag i två glaskulor, som får simma runt tillsammans med allt pollen. Den blåa kulan är visst lite tyngre, för den flyter inte lika mycket ovanpå som den gröna.

Tre små lejongapplantor från gårdagens plantskolebesök grävdes ner där det fanns ett hål i rabatten på söderhörnet. Här fick jag nämligen gräva upp två gamla lavendelplantor häromdagen, som inte visade tillstymmelsen till liv efter vintern. Nu blev det en läcker kombination av rosa och vinrött, med den purpurröda alunroten som bakgrund. 

Två blodnävor av sorten 'Elke' fick bo i rabatten bakom växthuset. Nävor är världens tacksammaste blomma, som man omöjligt kan ha för många av. Och så finns det ju så många fina sorter att välja på.

Redan förra året funderade jag på att slå två flugor i en smäll och flytta ner lite sten från säckarna på uppfarten och göra någon form av bakkant vid buskarna bakom växthuset, men det blev inte av förrän idag. Jag lade markduk mellan buskarna och mot ängen i bakkant, och fyllde sedan på med täckbark. Sedan körde jag flera skottkärrelass med sten, som jag bara tömde i form av ett långt röse. Det ser kanske lite tillrättalagt ut nu, men när buskarna växer till sig blir det nog bra.

På bilden här nedan ser man tydligare att det behövdes någon form av gräns mellan buskarna och ängen bakom, där moraset sträcker ut sig i sin otuktade glans. Min "arkelologiska" utgrävning av det här området sker med några nya kvadratmeter varje år. Någon plan finns det inte, utan det ena leder till det andra. Fast det brukar bli bra det med.

Nu är det minsann bara EN stensäck kvar på uppfarten, och den är inte ens halvfull. Det tar sig, hihi! Jag ska nog flytta de sista stenarna och lägga dem någon annanstans, så att vi får bort de fula säckarna en gång för alla. Uppfarten är ett sorgligt kapitel...

Dagen avslutades på bästa tänkbara sätt, när maken, som hade kört till Hässleholm för att storhandla, hittade en loppis på vägen och kom hem med en superfin gammal träbänk. Han är så bra på det där med att hitta riktiga skatter, och han vet precis vad jag vill ha!

Det är nästan oförskämt bra, men imorgon börjar arbetsveckan med vår lediga onsdag! Har vi tur kommer stenläggaren hit och påbörjar arbetet med vår uteplats, för han har redan varit här och sprayat upp grävytan med sprayfärg i gräset. Äntligen ser det ut att bli av, och oj så många roliga andra projekt det kommer föra med sig. Sysslolös blir man aldrig på Solhäll, hihi!