Sent igår kväll föll årets första snö över "Glesbygd". Mot gatlyktan ute på vägen såg det ut att komma ganska mycket, men eftersom termometern visade på temperaturer strax över nollan, så smälte det mesta bort ganska omgående. Däremot frös det till över natten, så imorse var det pingvinmarsch som gällde när jag gick utför backen till busstationen nere i byn. Jag hatar det där med att gå och spänna sig och vara rädd för att halka...
Jag inser redan nu att mycket i trädgården säkert kommer att gå förlorat om kylan håller i sig. Magnoliaknopparna till exempel, som har trott att våren redan var på väg. När våren väl kommer har de där knopparna säkert frusit ihjäl för länge sedan. Tur att man har gamla bilder att titta på, som här från sommaren 2018 (när vi hade sönderkörd gräsmatta och stugbyggematerial på hela uppfarten). Jag kan faktiskt konstatera att min lilla klena buske ändå har växt till sig ganska rejält sedan dess, både på bredden och höjden. Klarar sig årets knoppar om man virar in hela busken i något varmt, tro? Jag har säkert någon gammal noppig fleecepläd jag kan offra.
Visst är det obegripligt att det redan är torsdag imorgon? Jag börjar undra om jag är med i dolda kameran och någon gör veckorna kortare med flit. Att tiden går snabbare kan ju i och för sig vara ett ålderstecken också, men den förklaringen försöker jag ignorera...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir så glad för att du vill lämna en kommentar!