Mera moras

Här kommer fortsättningen på förra söndagens inlägg, om mina drömmar och planer för trädgården runt bastustugan. Eller brist på trädgård, kanske jag ska säga. Det här området har vi ju kallat för moraset i alla år, i den bildliga betydelsen "eländiga förhållanden", som inte är så bildliga här utan faktiskt ganska bokstavliga. Vildmark skulle man också kunna kalla det; så här års med en blandning av manshögt torkat gräs och vassliknande nervissnade gullrisstjälkar.

I höstas hade växtligheten tagit sig ända in på knuten på den norra kortsidan av stugan. Det är här som vårens projekt är tänkt att ta sin början. Vi behöver gräva bort, gräva ur och jämna till nivåskillnaderna, för att sedan kunna gruslägga en rejäl bit ut från huset och runt på baksidan. 

Vi tänker oss utrymme för en liten sittplats på kortsidan, kanske med ett litet bord och några stolar. Här är det kvällssol, men skulle också kunna bli en skön plats i hyfsad skugga under varma sommardagar. Den röda bänken (som stod i den HÄR fina trädgården tidigare) får nog stå kvar, men först ska den få lite ny färg. Grön, kanske?

När vi rev den gamla kökstrappen, tog vi tillvara flera gamla stenblock, som fanns som utfyllnad inuti. De har legat i en hög nere i moraset i flera år nu och blivit lagom mossiga och fina. Om vi orkar lyfta (släpa?) dem, skulle jag gärna vilja använda dem till någon slags kant där nivåskillnaden börjar på norrsidan. Då skulle det nästan kunna bli som en nedsänkt liten "kaffegrotta", med stugväggen som bakre vägg. 

Från hörnet på framsidan behöver vi nog dessutom göra något slags trappsteg ner, där vi har satt en del av en gammal träbalk som stoppskydd för gruset nu. 

En grusgång bort till växthuset står också på önskelistan. Förr om åren har jag brukat klippa en gång med gräsklipparen, men så prydligt som det ser ut på bilden här nedanför håller det sig bara en kort stund. Sidorna växer dessutom upp och blir vilda på nolltid, trots att vi brukar röja ner allt med röjsåg på våren. 

Till morasets försvar får ändå sägas att det vilda och otuktade är ganska läckert periodvis. Ängsmark är ju dessutom både trendigt och bra för den biologiska mångfalden. Förra året ploppade det dessutom upp vackra lilarosa blommor på försommaren, vilket var en riktigt angenäm upplevelse. Från växthuset är grusgången redan påbörjad, men slutar i ingenting. 

Det markarbete som ska göras gör vi nog klokast i att ta tag i innan grönskan kommer, för sen blir det mycket mer biomassa att ta hand om. Om vintern och tjälen håller sig borta, kanske vi skulle kunna börja greja redan nu i mars. I can't wait!