När vi besökte New York under påskveckan för fem år sedan, köpte jag med mig en grön påskhare hem från inredningsvaruhuset Pier 1. Den är egentligen inget märkvärdigt, men jag älskar den, och med undantag för under julen får den stå framme året runt. Den står på ett litet bord vid murstocken i den bakre hallen, där vi går förbi tusen gånger om dagen. Jag tänker ofta att jag borde ställa den på ett säkrare ställe, för att jag skulle bli väldigt ledsen om den åkte i golvet och gick sönder. Och ikväll hände just det. När jag kom hem från körövningen råkade jag vifta till när jag tog av mig jackan, och det bar sig inte bättre än att haren åkte i golvet med ett brak...
Det blev en rejäl höftledsfraktur på vänster framben, och även vänster bakfot och några flisor runt bålen slogs av mot det hårda trägolvet. Jag tror jag rabblade upp varenda svordom jag har på repertoaren, och några nya fula ord som jag aldrig har använt tidigare. Men sen grävde jag fram både Karlssons klister och superlim ur makens pysselväska (jodå, han har mer än en sådan) och gav mig på en liten "operation" på köksbordet. Det saknas förvisso några småflisor här och där, men jag tror att slutresultatet kommer att bli ganska okej ändå. Hädanefter är det dock rak högerprofil som gäller för den lille krabaten.
Bara älskar din hare! Några flisor här och där hindrar inte!
SvaraRaderaKramar från Eva-Mari