Nu blommar Otto's Thrill!

För ganska exakt ett år sedan stiftade jag bekantskap med dahlian Otto's Thrill på Sofiero och drabbades av akut ha-begär. Det är en s.k. dinner plate dahlia med blommor stora som tallrikar. Som en rosa version av den ack så populära Café au Lait, kan man säga. Så snart knölarna släpptes på odlingssajterna i våras klickade jag hem hela tre stycken. Felleveranser är ju inte helt ovanliga, och ibland vaknar knölarna aldrig till liv, så det kändes dumt att riskera att bli helt utan. Och glad för det är jag nu, när de äntligen blommar. Jag säger bara: Wawawooom!

Toppa eller inte toppa dahliaplantorna medan de fortfarande är små? Ja, det är frågan. Toppar man dem blir ju plantorna stadigare och tätare och får fler blommor, men blommorna blir i sin tur oftast mindre i storlek. "Ju färre blommor, desto större", tänkte jag och struntade följaktligen i att toppa plantorna. Resultatet blev att två av dem alldeles bestämt tror att de är solrosor, för de är baske mig en bra bit över två meter höga! Som gängliga basketspelare står de och hänger mot planket på vår grusade innergård.

Blommorna gör verkligen skäl för namnet dinner plate och lite till. De är stora som dasslock! Och andlöst vackra. Vill jag någonsin se åt en annan dahlia efter det här? Jag tror nästan inte det. 

Jag får vara ärlig och säga att jag brukar svära ganska mycket över mina dahliaknölar, både när det är dags för vinterförvaring och när det är dags att väcka dem till liv på våren. Det är ju lite meckigt ändå, och jag brukar vanligtvis inte gilla växter som kräver att man daltar med dem. Men nu när de blommar är man ju evigt tacksam att man ändå orkar, för jisses amalia så läckra de ändå är! Känner jag mig själv rätt kommer jag säkert sitta där och klicka hem ännu fler maffiga sorter framåt vårkanten 2021...

Den tredje knölen, då? Bidde det ingenting av den? Jodå, men den lyckades jag bryta av av misstag medan de stod på tillväxt nere i köksträdgården. Fast jag tryckte helt sonika ner den avbrutna toppen direkt i krukan, och den blommar faktiskt snart den också. Den är dock bra mycket kortare än sina ståtliga bröder. Den platsar inte i basketlaget, helt enkelt, så den gömmer jag nere i köksträdgården så länge.