Efter fyra dagar stillasittande inomhus vid en dator och en allmänt energilös period de senaste veckorna, kände jag ett uppdämt behov av att få röra på mig ikväll. Det lär visst också vara den sista regnfria dagen på en hel vecka, så jag passade på att dra ut gräsklipparen igen. Jag klippte förvisso inte så kort förra gången, men jäklar vad gräset har växt på en vecka! Jag tog god tid på mig. Lufsade runt med hörlurar och lyssnade ikapp mig på Billgren-Wood och bara njöt av att andas frisk luft. Mina lungor och min kropp behöver det.
Och nu så här efteråt blir belöningen den där ljuvliga känslan av nöjdhet som alltid infinner sig, när allt är så prydligt och fint och nästan parklikt. Om än bara för en stund. Kroppen säger tack, lungorna har fått jobba på ett bra sätt och jag kommer att sova så gott i natt. Och grannen har fått gräs så det räcker hela helgen lång, hihi!
Åh, den känslan! Och parklikt, jag minns att jag brukade känna så inför min förra trädgård med, när gräsmattan var nyklippt! Bästa känslan! Här blir det ju ingen parkkänsla direkt, hur välklippt gräsmattan än är :D Men, men, fint blir det ju ändå och nöjd känner man sig!
SvaraRaderaKram Gunilla
Men kanske en liten park ändå :-)
Radera