Snöbollsbuske, olvon eller viburnum. Ja, kärt barn har många namn. För nog är det ett kärt inslag för många av oss, både i trädgården i och snittbuketter från blomsteraffären. På Solhäll har vi två trädhöga snöbollsbuskar som blommar för fullt just nu, och det är verkligen en av trädgårdssäsongens stora höjdpunkter. Ett av "träden" står vid rosportalen ner mot bastustugan...
... och det andra står vid den stenlagda uteplatsen. Vi klipper in dem ganska hårt emellanåt, men växtkraften är det absolut inget som helst fel på, för de kommer igen jättesnabbt och blir täta och fina. Med åren har båda buskarna blivit ganska uppstammade, men jag gillar ju det där med nakna stammar, så inte mig emot.
När blommorna precis är på väg att slå ut är de ganska små och nästan lite limegröna, men sen blir de som stora snövita bollar. Förra året övergick våra blommor i ljuvligt rosa mot slutet, och det var verkligen en angenäm överraskning. Hur det såg ut hittar ni HÄR. Jag hoppas det blir så i år också, för det var väldans trevligt.
Jag klipper kvistar och sätter i köket, för att även kunna njuta när jag sitter inomhus och jobbar om dagarna. Snyggare kollegor får man ju leta efter, hihi!
Nu är det dags för "Trädgårdsmästarna" på Sjuan, så det blir ett snabbt over and out från mig för idag. På återseende imorgon!
Så fina. Har provat här men det går inget vidare, alltid fulla av ohyra. Kam Pia
SvaraRaderaVåra klarar sig fint från ohyra, som tur väl är. Mina föräldrar har problem med rådjur, som mumsar i sig grenarna.
Radera