Welcome, Olivia and Alexandra!

Oppmanna plantskola visade bilder på sin senaste rosleverans på Facebook häromdagen, och igår resulterade det i två nya engelska rosfröknar på Solhäll. Den ena heter 'Olivia Rose Austin' och är som namnet avslöjar en Austin-ros. Den är remonterande, och blommorna går i lite gammaldags ljusrosa stil. Bladverket är läderartat och glänsande. David Austen själv anser visst att detta är en av de allra bästa rosorna som han har tagit fram, och dessutom lär den vara en av de allra friskaste. Rosen har fått sitt namn från David Austen den yngres dotter, tillika dotterdotter till David Austen den äldre. 

Den andra rosen heter 'Princess Alexandra of Kent' och tillhör Leandergruppen. Även denna donna är remonterande och har stora glödande varmrosa blommor, med lite mörkare kronblad i mitten och lite ljusare kronblad ut mot kanterna. Doften är stark och drar åt citron och svartvinbär i olika stadier av blomningen. Verklighetens Alexandra av Kent (född 1936) är kusin till drottning Elizabeth II och är känd i England som en stor rosälskare och entusiastisk trädgårdsmästare.

Rosorna hamnade framför kastanjestaketet nere vid köksträdgården, där det har sett ganska tråkigt ut det senaste året. Någon sommar hade jag dahlior här, men i höstas använde jag utrymmet till att jordslå några buskar som jag hade köpt på höstrean. Mina nya engelska damer kommer att bli cirka 100 centimeter höga, och jag tänker att de gärna får växa genom spjälorna på kastanjestaketet om de behöver mer plats i omfång. Rosenspireorna till höger har hängt med i ett par år, och till vänster utanför bild lät jag en mörkröd spirea 'Diabolo' stå kvar. Den ser förvisso lite torr och tråkig ut efter sommarens torka, men spirea är ju som bekant ett segt släkte, så den tar sig säkert. 

I det rostiga klätterstödet (som jag snodde från de numera helt vissna luktärterna i en pallkrage) planterade jag en 'Climbing Iceberg'-ros, som jag redan hade hemma. Den har aldrig riktigt hittat sin plats, och jag har fått flytta den flera gånger. Förra sommaren sjöng den på sista versen, men jag satte den i en kruka i köksträdgården och den har faktiskt tagit sig riktigt fint den här sommaren. Hoppas den äntligen har hittat sin plats här. 

Jag flyttade över några ringblommor från en pallkrage för att fylla ut den öppna jorden runt klätterstödet lite grann. De flesta av dem är bara små plantor än så länge, så vi får väl se om de hinner ta sig innan hösten kommer. 

Jag kom igång rätt sent med planteringen och var ute och grejade ända till mörkret föll vid 21-tiden. Då såg jag ut som om jag hade idkat gyttjebrottning de senaste timmarna, med jord och kladd från topp till tå. (Jodå, jag sportade foppatofflor den här gången också.) Ett jättemysigt sätt att spendera en fredagkväll, hihi!