London ur mobilperspektiv

Idag får det bli ett litet bildsvep från mina fyra dagar i London. Vi lämnade Kastrup med soluppgången i ryggen på torsdag morgon och styrde kosan västerut. Ryanair kan man förvisso ha många åsikter om, men för en sådan kort resa (1,5 timme om man har vädret och vindarna på sin sida) finns det helt enkelt ingen anledning att lägga pengarna på ett dyrare flyg. Jag hade inte någon systemkamera med mig den här gången för att spara plats i handbagaget, men mobilkameran fungerar ju bra den med. 

Vi bodde på ett hotell i området Bermondsey, som ligger på södra sidan av Themsen alldeles i närheten av Tower Bridge. Det kändes som ett väldigt genuint och lite småcoolt område, med myllrande folkliv både på gator och på trevliga små caféer och restauranger. 

Bermondsey Street Deli är ett av alla mysiga ställen. Där åt vi vansinnigt goda surdegstoasts med avocado och pocherat ägg och andra smarriga bakverk. Att det närmar sig Halloween gick inte att ta miste på när man tittade i kakdisken. 

Andra roliga skallar hittade vi i form av en skulptur på hörnet till parken vi sneddade genom för att komma till hotellet. Bermondsey är överlag ett väldigt konstnärligt område, med både konstgallerier och ett mode- och textilmuseum. 

I kvarteret hittar man också Bermondsey Antique Market, som är öppet på fredagar. Dit gick vi direkt efter frukosten på fredagen, och det var väldigt trevligt. Jag köpte en grönglaserad viktoriansk assiett och ett fint litet armband med stenar i olika färger, som jag tyvärr tappade ett dygn senare. Så kan det gå. Tallriken har jag iallafall med mig hem. Den står på hyllan ovanför kökssoffan nu och väntar på att bli fotograferad någon dag framöver. 

Vår närmaste tunnelbanestation var London Bridge, som låg ungefär en 10 minuters promenad från hotellet. Stationsbyggnaden avslutas med skyskrapan The Shard, som är Storbritanniens högsta byggnad. Ett riktigt coolt landmärke, som dessutom bjuder på ett läckert ljusspel upptill nattetid. Att åka tunnelbana i London är för övrigt helt idiotsäkert. De olika linjerna är färgkodade på samma pedagogiska sätt som i alla andra europeiska städer med tunnelbanesystem, och det är bara att hitta vart man ska på kartan och se vilken färg eller vilka färger man ska följa för att komma dit. Vi köpte ett så kallat Oyster Card, som man laddar med valfri summa pengar och sedan bara viftar lite med i spärren när man ska resa. Smidigt. 

Ibland är det ett bättre transportalternativ att hoppa på en dubbeldäckare. Om man söker en vägbeskrivning från A till B på Google Maps på telefonen, så talar appen om precis var busshållplatsen ligger, vilken buss du ska ta och vilken tid den avgår. (Oyster-kortet funkar här med.) Nöjet med att resa ovan jord är att det blir lite sightseeing samtidigt, vilket det ju inte direkt blir på samma sätt när man åker under jord. Här är utsikten genom ett bussfönster medan vi passerade Picadilly Circus. Självklart valde vi att sitta på andra våningen. Det var lika kul för både tonåringar och 50-åringar.

När man är på Picadilly Circus är det för övrigt lätt att höra vilka som är svenskar, för alla gnolar osökt på samma gamla schlagerdänga, hihi!

Brick Lane Market är ett riktigt mecka om man gillar vintagekläder. Här är det öppet på helgerna, och vi var där i söndags. Själv var jag mest imponerad av street food-marknaden, där man kunde hitta mat från världens alla hörn. Hur fräscht och gott som helst. 

En annan trevlig marknad med en blandning av nytt och gammalt är Vinegar Yard, som ligger alldeles intill London Bridge Station. Den är öppen både på lördagar och söndagar, och vi gick förbi här båda dagarna. Mycket fint att titta på. 

London lever verkligen upp till ryktet som en av Europas bästa matstäder. Det bjuds på så mycket mer än vita bönor, pommes frites och gröna ärtor. (Även om vi åt det också.) Allt vi åt var faktiskt otroligt fräscht och vällagat, såväl snabbmat som finare restaurangmat. När man reser med hungriga tonåringar får man dessutom chans till lagad mat två gånger om dagen. Med tanke på att man gick en sisådär 20.000 steg om dagen (ibland mer), så skämdes man inte det minsta för att klämma en hel pizza till lunch. Vad sägs om en rykande het surdegspizza med pepperoni och rödlök?

Fish 'n' chips är naturligtvis ett måste när man är i England. "When in Rome", eller hur är det engelsmännen säger? Fast jag får väl säga "When in London, do as the Londoners do". Det var yummy in my tummy! Handsprit och majonnäs var finfina tillbehör. Och så maltvinäger så klart, men den kom inte med på bilden. 

Shopping blev det naturligtvis också. Både min väninna och de två tonåringarna har svart bälte i just den grenen. Själv strosade jag runt lite lagom mycket i butiker, men satt lika gärna på café och tittade på folk. Gympaskor är hur som helst ett absolut måste, för det blir mycket promenerande hur man än gör. 

En och annan regnskur kom det under vår vistelse, men på det stora hela hade vi himla tur med vädret. Det var varmt och skönt, och ibland hade vi till och med sol. På Carnaby Street regnade det dock, men här finns det ju mängder av trevliga små butiker att gå in och gömma sig i, så det gjorde inte så himla mycket. 

Ett av mina favoritställen i London är Covent Garden, där man både kan njuta av vacker bilfri miljö, god mat och dryck, hantverksmarknad, gatuartister och gratis opera. Här hade de för övrigt redan smällt upp juldekorationerna i glastaket. Vackert med de stora mistelkvistarna ändå. 

Att strosa runt på de trånga gatorna inne i SoHo är också himla mysigt. Flera av gränderna har läckra dekorationer som hänger mellan husen och liksom bildar magiska tak. 

Som här, med stora maffiga blommor. 

Och som här, i China Town. 

Tonåringarna hade sett på TikTok att det var coolt att se Big Ben i kvällsljus, så det gjorde vi. TikTok hade rätt. Det var onekligen en riktigt mäktig syn att komma upp ur tunnelbanan i Westminster och mötas av den här upplysta jätten. 

Från Westminster Bridge har man fantastiskt fin utsikt mot London Eye. Att åka den var vi dock inte så sugna på, för det var minst lika fint att se allt från marken kvällstid. 

Den här kvällen var det nästan 19 grader varmt ute, så vi gick över Westminster Bridge för att promenera hemåt längs Themsen. Storstadskänslan blir aldrig mer total än nattetid. Man kunde nästan tro att vi hade hamnat på Manhattan. 

Vi vandrade österut längs strandpromenaden intill vattnet. Vid Festival Pier stannade vi länge och tittade på alla coola kids som åkte skateboard, rullskridskor och BMX-cykel i en skejtpark under en bro, och på ett annat ställe åkte vi till och med karusell. Allt var så vackert att vi promenerade hela vägen upp till Tower Bridge, där vi inte hade långt kvar att gå till hotellet. 

Jag kan för övrigt meddela att drottning Elizabeth II faktiskt inte alls är död. Efter 70 år som monark har hon helt enkelt sadlat om och driver numera en vintagebutik på Brick Lane. Det var väl klokt av henne. 

Vi hann med en massa andra saker också, men nu tror jag bestämt att vi sätter punkt för idag. Hope to see you soon, London!