Om ditten och datten

Det blev som så att jag tillbringade ett par dagar i Karlskrona, vilket får förklara mitt sporadiska bloggande de senaste dagarna. Att blogga från mobilen är inte min starka sida, men nu är ordningen förhoppningsvis återställd och jag är jag hemma vid min dator igen, 

En av mina favoritvyer i Karlskrona är den upp mot Amiralitetsklockstapeln, som är ett av Karlskronas mest kända landmärken. Den står i Amiralitetsparken strax utanför örlogsbasen och uppfördes 1699 som "vällingklocka" för arbetarna på varvet, eftersom de inte hade egna klockor. Idag används klockstapeln till kyrkoringning för Amiralitetskyrkan, som ligger några kvarter bort. Det gamla järnvägsspåret med tillhörande tunnlar (som går genom stora delar av själva city) är inte längre i bruk, men jag vet att det genom åren har diskuterats om de ska öppnas för allmänheten på något sätt. 

Idag blir det en dag för hemmamys på Solhäll. Det regnar mellan varven och det är hög luftfuktighet både inomhus och utomhus. I bakgrunden hörde vi åskan mullra nyss, men den tog visst en annan väg den här gången. Jag slappar lite i soffan med VM-fotboll på TV, och mellan varven går jag och småplockar lite. Trädgården blir så ljuvligt grön när det regnar nästan varje dag, som det har gjort de senaste veckorna. Jag hedrar fortfarande mitt löfte från torrperioden i maj-juni och har helt och hållet slutat förbanna vädret. Det blir ju vad det blir, oavsett vad man tycker och tänker.  

Jag älskar iste med citronsmak, och då menar jag inte någon nyttig variant, utan den söta sorten. Det är ju inte så nyttigt, men ett glas då och då unnar jag mig gärna. Det är både törstsläckande och uppiggande när det är varmt ute. I sommar har jag hittat en bra variant i portionspåsar, så att man slipper köpa eller blanda en hel liter åt gången. Jättegod! Billig är den också, för jag hittade den på butikskedjan Normal. Lite otippat. 

Mellan varven (och skurarna) ägnar jag mig åt lite vård av sommarblommorna i kruka. Ni vet, lite deadheading och sådant som man behöver göra för att hålla dem fräscha och fina. I synnerhet petuniorna blir onekligen ganska geggiga och trista när det regnar för mycket. 

Jag tänker fortfarande på de två grönmålade träkrukorna som gick under klubban på auktionen i Barkhult. Så fina, men ack så dyra. Paret gick för närmare 1000 kronor, vill jag minnas. (Om det inte rentav var mer.) Kajsa Kavat i mig tänker å andra sidan att det inte borde vara så himla svårt att göra egna i samma modell. Jag ska spara bilden och suga på den karamellen. 

Hej, 'Pink Anna-Belle'! Du är ljuvlig! Den kallas väl också 'Invincibelle', om jag inte missminner mig. Jag borde plantera fler sådana.

Ja, det här blev ju verkligen ett inlägg om ditten och datten. Röd tråd och semesterhjärna är inte alltid så kompatibla, hihi! Nu ska jag gå och blanda mig lite iste i ett glas med rejält mycket is. Skål!