Helsingborg och "Hair"

Igår styrde maken och jag kosan mot Helsingborg. Huvudsyftet med resan var att se musikalen "Hair" på Helsingborg Arena, men vi passade på att göra en mysig miniweekend av det hela. Vi började med lunch och en liten shoppingrunda på stan. Det var grått och regnigt större delen av dagen (jag köpte både ett paraply och en rejäl regnponcho), men den ljuvliga påfågeln på Södra Kyrkogatan lyste upp tillvaron som vanligt. Att ta ett foto på den har nästan blivit ett obligatoriskt inslag vid varje besök i stan. 

Den här gången valde vi att återvända till Hotell Mollberg, som är det vita huset på bilden här nedanför. Vi har bott på flera olika hotell i Helsingborg genom åren, men det här är nog faktiskt mitt favorithotell. Storslagen gammaldags stil, lyxigt och gemytligt på samma gång, och så himla centralt och bra läge mitt i smeten. När vi bor på hotell brukar vi alltid kolla om man kan checka in tidigt, och det brukar nästan aldrig vara något problem. För den som inte vill gå i affärer (gissa vem av oss?) är det lyxigt att få extra tid att koppla av på hotellrummet. 

Storslagen gammaldags lyx, som sagt. Så himla fin färgskala i hotellbaren.

Innan det var dags att bege sig mot arenan, gjorde vi ett spontant och obokat besök på restaurang Yoko, som verkligen var en kulinarisk upplevelse. Jag skulle beskriva det som Asian fusion fine dining. Vi satt i baren och beställde in flera olika mellanrätter; den ena mer smakrik än den andra. Otroligt gott. Maten fastnade dock inte på bild, men en japansk öl kan ju också vara ganska fotogenisk, hihi!

Sen traskade vi upp för terrasstrapporna mot Kärnan och sneddade genom parken bort mot Helsingborg Arena. En lagom lång promenad på 12 minuter, men de där trapporna suger gott i låren kan jag säga... 

Uppsättningen av "Hair" gick tidigare på Göta Lejon i Stockholm, men är nu ute på arenaturné. Huvudrollerna spelas av Viktor Norén (från bl.a. Sugarplum Fairy), Klara Söderberg (från First Aid Kit) och Emil Henrohn ("Jag är mamma"). Flera av sångarna var otroligt duktiga, och den största stjärnan av dem alla var naturligtvis Klara, som sjunger så man trillar baklänges. Men det var i ärlighetens namn inte mycket till manus. Det var svårt att hänga med i handlingen, för storyn var helt ändrad från den man känner till från filmen, och det var lite för mycket roliga timmen med billiga skämt för min del. Men sången, körerna, musiken och scenografin var maffig. Det hade nog nästan varit bättre om de hade skippat teatern och gjort det som en ren konsertversion med bara sång, dans och de effektfulla videobakgrunderna. 

Efter föreställningen traskade vi samma väg tillbaka till hotellet. Det var onekligen betydligt mindre flåsigt att ta sig ner för trapporna än upp, hihi!

Hotellfrukosten dagen efter är nästan den största vinsten med att bo på hotell. Bacon, äggröra och pannkakor smakar mums. Vi var nästan ensamma i frukostmatsalen före 08:00. Kanske de andra hotellgästerna tittade på starten på Vasaloppet. 

Efter utcheckning såg vi Staffan Hellstrand ute på trottoaren. (Kändispoäng, minsann.) Sen hann vi bara köra i 10 minuter när det slog mig att jag hade grejer kvar i garderoben på hotellrummet. Det var bara att vända och köra tillbaka igen. Så typiskt mig... Hem kom vi iallafall till sist. Tack för den här gången, Helsingborg. Vi kommer säkert snart igen.