Kantareller, keramik och kor i Småland

Idag gjorde maken och jag vår fjärde sommarutflykt över gränsen till Småland. Den här gången styrde vi kosan mot Ryd och Tingsryd. Det primära målet med turen var att se om det fanns några kantareller kvar i skogarna runt Ålshult, där maken tillbringade sin barndoms somrar hos sina farföräldrar. Det är så mysigt att gå i skogen. Jag gör det inte så ofta, men när jag väl gör det tänker jag att jag borde göra det oftare. Så trolskt. Så tyst. 

Det var tydligt att folk hade varit här och plockat tidigare, men det fanns ändå en hel del kvar till oss. Två liter ungefär skulle jag uppskatta att vi fick ihop på en timme, och det räcker ju gott och väl till kvällsmaten. Får man åtminstone äta mackor med smörstekta kantareller, ägg, tomat och gräslök en gång per sommar, så är man nöjd sen. 

Sen körde vi vidare mot Tingsryd, där vi åt kinamat till lunch och köpte gott grovt surdegsbröd från Urshultsbagaren på Börjes. Efter det passade vi på att besöka Emakeriet, som jag följer på Instagram. Det är en liten konst- och hantverksbutik ute på landet, där keramikern Evelina Mosbaeck huserar. Hit har jag velat åka länge, och idag hade vi äntligen vägarna förbi. (Ja, nästan iallafall.)

Min semestertröga hjärna hade rört till veckorna lite grann när jag läste öppettiderna på Instagram, så egentligen var det inte öppet idag, men vi fick kika in i butiken iallafall. Så himla snällt. Precis som jag trodde fanns det massor med fina saker att titta på, och lokalen i sig var fantastisk. Uppe på loftet fanns det till och med en liten loppisavdelning.

Utanför i hagen gick två praktfulla exemplar av Highland coo och betade, en stor och en liten. Hur kan ett djur vara så charmigt? Det är nog nästan mitt favoritdjur i världen, tror jag. 

Jag köpte med mig två fina fat, som får husera i tallrikshyllan i gröna rummet. Också ett stort och ett litet. 

Och två fina kronärtskockor på armeringsjärn att ha i köksträdgården. Det enda med ätbart tema i mina pallkragar, hihi!

Nu är det dags att ta fram smöret och steka kantareller. Sen får vi äta med andakt, blunda och njuta av sommarens kanske ljuvligaste stund. Mmmmmmmm!