Gott slut

Så lägger vi ännu ett år till handlingarna. Nog är det lite högtidligt med nyår iallafall. Å ena sidan vemodigt och nostalgiskt, å andra sidan hoppfullt och fräscht. Bokslut och nystart på samma gång. I mitt privata minnesarkiv kommer jag minnas 2024 som ett ganska "jämntrevligt" år. Jag känner tacksamhet för de saker jag har fått uppleva och för de människor jag har haft runtomkring mig. Sett ur ett globalt perspektiv är bokslutet tyvärr inte lika trevligt. Mänskligheten i stort har verkligen inte visat sig från sin bästa sida under 2024. When will they ever learn? When will they ever learn...

Man skulle vilja skriva något klokt så här på årets sista dag, men det enda som kommer upp i mitt huvud är det här: Like sands through the hourglass, so are the days of our lives. Kloka ord från någon gammal grekisk filosof? Nej, ett citat från den amerikanska såpoperan "Days of Our Lives". Populärkultur när den är som bäst. Gott slut, kära bloggläsare! Och gott nytt år, när det väl kommer. Ta vara på sanden i era timglas. 💚

Trädgårdsåret 2024

Trädgårdsåret 2024 har varit ett härligt år. Planteringsprojekt från tidigare år har mognat och bringat stor glädje. Nya saker har slagit ut i blom mest hela tiden, och det är nästan omöjligt att välja ut en speciell favorit. Pionerna hamnar ändå högt upp på favoritlistan. Majoriteten av mina plantor är väl etablerade nu, och under sommaren leverade de som aldrig förr. Knopparna var lika fina som den utslagna blomman. Som stora runda godisklubbor. Mums!

Det har också varit ett bra år för luktärter. Jag klippte buketter var och varannan dag under sommaren, och ju mer jag klippte, desto mer blommade det. Jag skippade att så egna i år och köpte färdiga plantor av floristfröken F på byns finaste lilla blomsteraffär. Det får förhoppningsvis bli en tradition även kommande somrar. Någon annan gör det tråkiga jobbet och jag tar över när det roliga börjar. Det passar mig bra, hihi!

Det har äntligen varit ett rejält körsbärsår på Solhäll. Vi har två träd, som planterades i samband med makens 40-årsdag för ganska exakt 15 år sedan, och drömmen har hela tiden varit att kunna sitta som en skata i trädkronan och frossa i goda bär direkt från grenen. Det har vi kunnat göra i år. Jag är benägen att utse körsbär till det absolut godaste jag vet, näst efter jordgubbar. 

Ett av sommarens stora trädgårdsprojekt blev att göra ett rejält omtag på planteringen runt snäckdammen. Den gamla hade växt igen rejält med kirskål och annat elände, och många av perennerna hade börjat ge upp. Första veckan på semestern grävde jag upp nästan allting, och det tog sin lilla tid även om det inte ser mycket ut på bilden här nedan. 

Jag jordförbättrade och skapade terrasser med färdig rabattkant på rulle för att hålla jorden på plats. En del av de gamla perennerna gick att återanvända, men jag lade också en stor portion av semesterkassan på att införskaffa en hel del nytt. Jag köpte inte allt på en gång, utan handlade på flera ställen under sommaren och fyllde på vartefter jag hittade växter jag gillade och som passade in i det tänkta temat. Det blev mycket bladperenner, som ormbunkar och hostor av olika slag. 

Mossiga stenar är det vackraste man kan ha i en trädgård, och vi hade turen att hitta sådana på vår egen tomt i buskaget bakom bastustugan. Maken fick lyfta och bära, och jag pekade var de skulle ligga. En helt rimlig arbetsfördelning, hihi!

Grus och mindre sten hade vi också redan hemma, och som pricken över i lade jag en kant som snygg övergång mot gräsmattan. (Som är mindre snygg...) Jag ser redan fram emot sommaren 2025 för att se hur planteringen tar sig. Jag kommer absolut behöva vara på hugget tidigt på säsongen för att hålla koll på kirskålen, som alldeles säkert kommer igen om man inte stoppar den. 

Trädgårdsprojekt nummer två har stått på att-göra-listan i flera år nu: Att bygga ett plank för att gömma "fulhörnan" i köksträdgården. En sådan hörna måste man ju få ha någonstans, men man vill nödvändigtvis inte behöva se den.

Vi valde att göra ett liknande plank som det vi har nere vid bastustugan, med en stomme av uppreglade stolpar. Vi hade en grundidé när vi började, men freestylade lite grann efter hand. Tur att man har nära till bygghandeln, för när man bygger på det viset blir det onekligen ett par rundor. Portalen kom till på det sättet, för vi insåg hur mycket stadigare hela konstruktionen blev med en sådan. Inte mig emot. Jag tycker det blev väldigt mycket trevligare.

Vi lånade min pappa när det var dags att skruva upp brädorna, för han är bra på att klura ut avstånd och höjd och sådant. Med dubbla skruvdragare gick det i rasande fart, och vips så var planket klart. Och tänk, fulhörnan är faktiskt inte så ful längre. Den igenväxta komposthögen orkade jag dock aldrig gräva ut. Fast något ska man ju ha att göra nästa säsong också.

Det är inte mycket som spirar i trädgården nu, så här i slutet av året. Men drömmar och längtan har redan börjat spira hos bloggerskan. Märkligt hur det där liksom bara drabbar en, så fort julhelgen har passerat. Under de kommande oxveckorna ska jag sätta mig och klura på vad jag ska hitta på i trädgården sommaren 2025. Drömmandet och planerandet är ju faktiskt halva nöjet. 

Tomteluvor och källarstök

Julledigheten fortsätter i sakta mak. För tredje dagen i rad har vi tagit en kort promenad ner till affären på förmiddagen. Det är ändå skönt med lite frisk luft, och kroppen blir trots allt glad av att få röra på sig lite grann. På gjutjärnsstaketet längs parken mitt i byn har någon satt hemmastickade tomteluvor och halsdukar på alla knoppar. Det är ungefär 20 stycken sådana, och alla är olika. Jag vet inte vem som har lagt tid på att åstadkomma detta, men det var likadant till påsk fast med kycklingtema. Tack, säger jag. Man blir glad.

Efter lunch fortsatte jag mitt stök nere i källaren. Vi har gott om utrymme där nere, och det är lätt gjort att man bara dumpar grejer där som man inte vet var man ska göra av. I en liten genomgångsfarstu innanför den yttre ingången har jag alla mina trädgårdskläder, både i en stor gul träkista och på krokar på väggen. Jag var duktig och slängde en massa gammalt mög som jag inte använder. Det fanns också otvättade grejer som åkte i tvättmaskinen och arbetsskor och gummistövlar som var i behov av att skuras av. I den här farstun finns också ett serveringsskåp med diverse köksrelaterade grejer, som vi inte använder så ofta. Ovanför det hänger ett gammal snedställt köksskåp, där jag förvarar alla mina vaser och en massa udda värmeljuslyktor. Även här rensade jag ur rejält och lade grejer i kassar som ska till loppis. 

Nu är två utrymmen städade i källaren, men grejerna jag har "städat bort" är egentligen inte alls bortstädade, utan bara flyttade till andra ställen där det råkade finnas ledig golvyta. Nu är det stökigare än någonsin i pysselrummet och i pannrummet, haha! Men det får jag ta en annan dag. 

Julröda tulpaner och nystruken tvätt

En av våra julaftonsgäster hade med sig en bukett med julröda tulpaner. Jag ställer ut vasen på glasverandan om nätterna, och det tycker den om. Imorse när jag tog in den i stugvärmen, så tog det inte lång stund innan blommorna hade öppnat sig helt. Det ser nästan ut som sammetsröd vallmo med det svarta mittenpartiet. Det roliga var att kronbladen stängde sig lite grann igen, när tulpanerna hade vant sig vid temperaturskillnaden. Det vet jag inte om jag har varit med om förut.

Vi har tagit det ganska lugnt idag också, men när eftermiddagskaffet var uppdrucket kände jag hur en viss rastlöshet började komma krypande. Då vet man att det är läge att ta sig ur soffan och ta tag i något. De ostrukna tvätthögarna i källaren kändes som ett lagom projekt. Med en podd på mobilen var det faktiskt riktigt mysigt att stå och stryka och göra fint i linneskåpet. Källaren i övrigt är fortfarande något av en disaster area, så man kan bara hålla tummarna för att jag blir rastlös imorgon också.

"Bridgerton"-maraton

Jag hade sparat den senaste säsongen av Netflix-serien "Familjen Bridgerton" till någon dag då jag skulle ha tid att klämma hela serien i ett svep. Idag var den dagen här. Från 13:00-21:00 har jag legat under ett täcke i soffan och sträcktittat på alla åtta avsnitten, endast med korta pauser för toalettbesök och rundor till gottebordet. 

Herregud, så dekadent. Herregud, så härligt. En alldeles lagom ansträngande aktivitet för en mosig julledighetshjärna. 

Annandagen

Precis som jag förutspådde har vi haft en extremt slapp annandag på Solhäll. Själv sov jag till efter halv tio, och lyckades sedan även sova middag en timme på eftermiddagen utan större problem. Pyjamasen har varit på hela dagen, och jag har bara rört mig mellan sängen -soffan - gottebordet - kylskåpet. Jisses, så skönt. 

Nu väntar ytterligare sex dagars ledighet. Kanske de kan fyllas med lite mer aktivitet än den här. Mellandagsrea i stan vete katten om jag orkar drista mig till, men ett besök på byns trevliga damshop kanske det iallafall kan bli imorgon. Jag måste ju ändå gå till affären och köpa ostkrokar, hihi!

Juldagen

Juldagen har vi tillbringat i Karlskrona, där det bjöds på traditionsenlig porterstek med brysselkål hemma hos mina föräldrar. Så vansinnigt gott. Ännu godare med tanke på att man bara äter det en gång om året. Tänk om 2025 blir året då vi inför söndagsstek på Solhäll. Naturligtvis inte varje vecka, men någon gång ibland vore ju ändå trevligt. Det är inte mycket som slår kombinationen gräddsås och potatis. Man kanske kan laga bara det, hihi! Mormors gamla Heissner-tomte med lykta höll oss sällskap i matrummet. Är han inte stilig, så säg?

Imorgon blir det en pyjamasdag på Solhäll. Kylskåpet är fullt av matrester, och jag har mängder av godis, tidningar, böcker och TV-grejer att frossa i, så det finns verkligen ingen anledning att klä på sig och gå ut. God fortsättning på er!

Julafton

Vi har som vanligt firat julafton hemma på Solhäll. Det har vi gjort ända sedan vi skaffade huset 2008, för det här är verkligen ett litet hus man vill vara i på julen. Ibland får vi sällskap, ibland firar vi på egen hand. I år blev vi fem personer runt bordet i gröna rummet. Vi äter alltid julbord på lunchen istället för på kvällen. Det passar bra när man har gäster, som sen vill komma iväg hem i hyfsad tid. Dagens gäster åkte dessutom buss och tåg, och då får man passa de tider som finns.

När det gäller maten, så blir det alltid julmat, men bara sådant som vi känner för. Det finns egentligen inga måsten, men det slutar iallafall alltid med att vi gör köttbullar, janssons frestelse och en stor grönkålssallad. I övrigt köper vi det mesta färdigt och det kan bli lite olika år från år. Den här julen blev det till exempel gravad kallrökt lax, revbensspjäll och ostbricka. Glasverandan är otroligt praktisk att ha som extra kylskåp, särskilt när man vill förbereda saker i förväg. 

Jag hade dukat med den fina loppisduken från Västra Karup, de handstöpta ljusen från julbasaren i Förslöv och härlig julbukett från byns finaste lilla blomsteraffär. Det här är en av få gånger på året som tygservetterna, finservisen och silverbesticken får komma ut på vädring. Man är ju egentligen dum som inte använder dem oftare, för det är väldigt trevligt. 

Spiselkransen är pyntad med mjuken och nejlikor i apelsin som maken pysslade ihop medan jag klädde granen i lördags. Det luktar så gott. Någon brasa tände vi inte i spisen, för det blev varmt nog med alla stearinljus. 

Glögg, fika och Kalle Anka hann vi också med, innan gästerna begav sig hemåt igen. Julklappar har vi egentligen slutat med, men gästerna fick varsin symbolisk klapp i form av en liten chokladask. Amerika-svägerskan hade också smugit in några klappar under granen, så nu har jag både jellybeans och Pepperidge Farm-kakor att mumsa på i mellandagarna. Maken och jag köpte gemensamma julklappar, som vi slog in och lade under granen för att det såg så trevligt ut med paket där. Vi gav oss själva en brandfilt, saltskrubb till bastun och varsin bildoft från Rituals. 

En riktigt god och fröjdefull jul önskar jag er alla! ❤️

Dan före dopparedan

Dan före dopparedan har vi mest julstökat hemma. Maken har trillat köttbullar och griljerat skinka, och jag har plockat fram det sista julpyntet och städat av lite. Jag har flera lådor med julgrejer på vinden, och det blir lite olika år från år beroende på vad jag känner för, men ett stående inslag är mormors tyska tomtar. De får stå samlade uppe på det vita vitrinskåpet. Jag älskar att ha dem samlade tillsammans. Det blir liksom en maffigare effekt än om man sprider ut dem en och en. Som en samling. Eller som ett pojkband, hihi!  

I kökssoffan sitter farmors gamla tomtedocka. Den minns jag från min barndoms jular, men jag tror att den är äldre än så. När vi firade jul hos farmor och farfar, var det förresten alltid farmor som var jultomte. Ett år ringde telefonen mitt i julklappsuttdelningen. "Edith, det är till dig!" ropade farfar, som var den som gick och svarade. "Jag kommer!" ropade farmor tillbaka, tog av sig skägget och gick för att ta över luren. Jag minns inte om jag fortfarande trodde på tomten då, men efter det gjorde jag det garanterat inte, hihi!

När mörkret föll framåt sen eftermiddag, drog vi igång julbastun. Det är också ett stående inslag på julen att göra det dan för dopparedan, och ett bättre sätt att landa i julen kan jag inte tänka mig. I år har jag snurrat en ljusslinga runt sockertoppsgranen vid portalen. Man kan nästan tro att det är en Moses brinnande buske vi har där utanför, hihi! 

Ikväll har vi inmundigat julens första skinkmacka, och nu sitter jag finklädd i nytvättad pyjamas och fårskinnstofflor i soffan och tittar på uppesittarkvällen med "Cyklopernas land". En och annan runda till gottebordet tar jag mellan varven. Man får ju inte sluta motionera bara för att det är jul, hihi!

Malmöbesök och ny ansjoviskris

Idag tog vi bilen till Hässleholm och sedan tåget till Malmö för några timmars julhäng med makens sida av familjen. Syskonbarnen är unga vuxna nu och hade med sig sina respektive, så i år blev vi tio stycken runt bordet i svärmors matrum. Julklapparnas tid är förbi, vilket känns skönt. Nu blev det istället tid för fika, god lunch, promenad, fika igen och ett kul musikspel som hette "Hitster". Mycket trevligt.

Svärmor bor på promenadavstånd från Malmö Centralstation, och att vandra genom ett julbelyst Malmö i skymning var onekligen väldigt stämningsfullt. Jag skrev det redan förra veckan, men jag skriver det igen: Det är ändå något romantiskt över en storstad i julskrud. 

På vägen hem stannade vi i Hässleholm för att handla julmat, för det hade vi inte hunnit göra än. Att hitta ansjovis (minns ni krisen julen 2021?) och skinka visade sig bli ett smärre företag, för det var helt slut på två av de större stormarknaderna. På det tredje stället fanns det några få exemplar kvar av båda delarna. Jisses amalia... Det är verkligen ingen myt att skåningarna är matglada, hihi!

Julgran och midvinter

Redan före lunch körde vi till en gård i grannbyn söderut för att införskaffa årets julgran. Vi har handlat våra granar på samma ställe flera år i rad nu, och även i år fanns det många fina exemplar att välja på. Vi valde som vanligt en rödgran, för de doftar godast och känns mest genuina. Maken får agera måttstock. Om granen är 187 cm hög går den in utan problem och det blir en decimeter kvar till tak. 300 spänn för en gran är 200 kronor billigare än i Malmö, kan vi konstatera efter ett telefonsamtal med svärmor och Amerika-svägerskan. 

Efter lunch hämtade jag ner min samling av gamla julgransdekorationer från vinden och skred till verket. Det mesta i mina lådor är udda, men tillsammans blir det en fin helhet. Jag hänger upp kulorna med metallhängare från ICA Maxi, vilket jag måste säga är smidigt som attan. Jag lyckades dock krascha två kulor innan jag var klar. Så kan det gå när man är oförsiktig, men känner jag mig själv så hittar jag säkert nya kulor att fylla på samlingen med under loppisåret 2025.

Över toppen trär vi alltid min barndoms ängel, som är inköpt på varuhuset Wessels i Uppsala 1976. Jag hade den som julpynt i mitt rum när jag var liten, men nu är det en självklar tradition att låta henne pryda toppen på granen. Hon blir lite gulare för varje år som går. 

Varför ha en julbock under granen, när man kan ha en juluggla? Den köpte maken till mig i en inredningsaffär i Malmö för många år sedan, och sedan dess sitter den under granen varje jul. Det stora dilemmat är att förvara den musfritt resten av året... Tur att vi har tvättlinor på vinden, som man kan lägga upp saker på. 

Ikväll har vi firat midvinter. 10:20 idag inföll vintersolståndet, vilket innebär att solen stod som lägst på norra halvklotet då. Det innebär också att vi från och med nu går mot ljusare tider. Det känns ju verkligen som något man vill fira, och det gör vi också varje år.  

Vi lagade god middag, korkade upp en flaska vin och tände mängder av ljus i gröna rummet. Jag lade oasis och mossa i min fina loppisfyndade terracottakruka med öron och stack i tio smala vita ljus, som jag hade gömt undan på vinden efter förra årets januari-rea. Den som spar, hon har. Så vackert!

Nu börjar julstämningen verkligen infinna sig i stugan. Jag har redan kopplat bort hjärnan från allt vad jobb heter och njuter av att gå runt hemma och småplocka och pyssla. Någon julstress känner varken maken eller jag, för det finns egentligen inga måsten. Vi gör bara sådant vi tycker är roligt. Jul blir det ju ändå, oavsett vad man gör och inte gör. 

Paltkoma och mjuklandning i ledighet

Ni minns kanske musen som prasslade i röda rummet en kväll för någon vecka sedan, och som vi hittade sittandes så fint i soffan. Det finns en fortsättning på den historien, som jag har glömt att berätta. Vi har adventsljussstaken på soffbordet, och när vi skulle tända det tredje ljuset i söndags såg jag plötsligt att mossan gapade tom. "Har du tagit bort paradisäpplena?" frågade jag maken, som mest undrade vad jag yrade om. Fem små röda paradisäpplen var absolut borta, och det var ju plötsligt inte så svårt att lista ut vad det berodde på. Inte konstigt att musen satt där så stilla i sofffan. Han hade paltkoma, helt enkelt. 

Från och med 15.22 idag inträdde julefriden på riktigt, för då stängde jag locket till jobbdatorn och körde hemåt. Hjärnan är redan härlig suddig, och jag ser fram emot tre dagars mjuklandning innan julhelgen tar vid på riktigt. Imorgon ska vi köpa gran. En av årets fem bästa dagar, hurra! 

Kylskåp och tittskåp

Att hänga på glasverandan är mer eller mindre uteslutet så här års. Det är nämligen lite grann som att sitta i ett kylskåp, och vi använder det faktiskt som det vintertid. Det är ett utmärkt ställe att förvara julmust och andra kalla drycker, som annars bara tar plats i det vanliga kylskåpet. Fast allt som ser tråkigt ut får stå i en trälåda på golvet. På bordet vill man ju ha lite trevligare saker att vila ögonen på. Vi har nämligen spröjsade glasrutor även på de inre pardörrarna, så glasverandan blir lite av ett tittskåp när man står inne i hallen och tittar ut. 

Levande ljus har jag inte här ute mer än när jag fotograferar. I stakarna som rymmer kronljus och antikljus sätter jag annars batteridrivna stearinljus. Finast är det med den kortare varianten, och jag skulle vilja ha fler sådana. Jag kikade på lampaffären efter jobbet idag, men det fanns inga i den storleken kvar. Har jag tur kommer det en ny leverans imorgon, så jag får väl svänga förbi och kika igen. Batteridrivna julgransljus borde jag också skaffa. Finns det lösa sådana, eller måste man köpa en hel julgransuppsättning?

Innanför dörren står det redan en liten tomtenisse och väntar på julen. Han är tidig i år, men han säger att han ändå inte hade något annat för sig. 

I den gröna karmstolen sitter den lille Maileg-nissen och vilar sig. Han har ju rest ända från Danmark, gudbevars. Tänk om det vore lite vitt utanför fönstret. Nu är gräsmattan nästan lika grön som i juli...

Imorgon avverkar jag årets sista jobbdag. Hur lång den blir återstår att se, men när jag är klar är jag klar, och då åker jag hem. Sen väntar ledighet ända till den 2 januari. Tjolahopp!

Onsdags-AW

December är alltid en av årets mest sociala månader. Jag trycker in aktiviteter i kalendern, och i år är inget undantag. Jag har redan haft mängder av trevliga grejer inbokade, och ikväll var det dags för AW på Harrys i Hässleholm tillsammans med en mindre grupp kollegor. Vi åkte dit direkt efter jobbet, och det där sättet att umgås passar mig så himla bra på vardagskvällar. Man är egentligen jättetrött efter en intensiv arbetsdag, men sen varvar man ner tillsammans, äter något gott och skvallar lite, och vips så har man tankat en rejäl dos positiv energi. Härligt! Nu orkar jag jobba två dagar till, innan det är dags för julledighet. 

Årets julklapp från arbetsgivaren stod på skrivbordet och väntade imorse. Den innehöll bland annat ett presentkort att handla för i någon av butikerna på min jobbort. Jag ska nog sätta sprätt på de där slantarna redan imorgon, för jag behöver både nya batteriljus och något grönt att pynta med på spiselkransen. Vi får väl se vad jag kan tänkas hitta

Smatten

Det första rummet på Solhäll som vi kostade på en riktigt seriös renovering, var vår lilla utbyggnad på baksidan. Den går under namnet "smatten", och anledningen till det är att det egentligen inte är ett riktigt rum, utan mer en smal farstu mellan ytterdörren och hallen på baksidan av huset. Anledningen till att det här utrymmet stod överst på vår renoveringslista var att det var helt oisolerat, och att vårt första kylskåp som stod här ute bokstavligt talat frös ihjäl. 

Trots att köket också är renoverat numera, så har vi fortfarande kylskåpet här ute. Det är nämligen det enda stället där det får plats på ett vettigt sätt. Bor man på 76 kvadrat så får man hitta utrymme där det finns. Med facit i hand tycker jag faktiskt inte att det är speciellt opraktiskt. Snarare tvärtom. När man kommer hem med matkassar från affären, behöver man inte släpa dem så långt. Det är bara att slänga upp kassarna på bordet och börja packa in i kylen. Konservburkar förvarar vi i det gråa pottskåpet. Också mycket praktiskt och platsbesparande. 

Den lilla hyllan ovanför pottskåpet har hängt med mig sedan jag flyttade hemifrån till min allra första egna lägenhet i "Storstad". Från början var hyllan varmt solgul, som var en av de riktigt stora trendfärgerna i början av 90-talet. Nu är den gråmålad och fyller ingen som helst praktisk funktion, men den har fortfarande ett visst affektionsvärde för mig. Och någonstans ska man ju ha plats för alla sina loppisfyndade småburkar och annat smått jox. Nu i december har den fått en enkel touch av jul. Bokstavligt talat, hihi!

Jag har fortfarande inte vänt på hyllorna ovanför bordet i hörnet bredvid kylskåpet. Andra konsoller och en burk linoljefärg är inköpta för ändamålet, men längre än så har jag inte kommit. Kanske är det rentav så att jag inte är lika sugen längre, men jag har inte släppt tanken helt. Det får kanske ett semesterpyssel, om jag blir rastlös i mellandagarna. Batteridrivna ljus är en genialt bra idé, tycker en som helst vill att det ska fladdra ljuslågor i rum hon inte ens vistas i. Har inte alla tända ljus bakom sina kylskåp?

Den mossgröna granatäppleformade vasen från Göteborg passar fint som julpynt på hyllan. Den har fått sällskap av två röda äpplen. Till och med den röda texten på skylten där bakom känns julig, fast den står ju faktiskt här året runt. Ett tag funderade vi på att sätta upp den på väggen ovanför toalettstolen. Texten är ju passande om man säger så, hihi!

Nu är det 11 år sedan smatten renoverades, och idag är det ett av mina favoritställen i hela huset. Det enda valet jag ångrar var att vi var snåla och satte in ett fönster med fuskspröjs, som onekligen förtar lite av helhetsintrycket. Någon gång i framtiden kanske vi kan byta ut det, men det är ju i och för sig en världslig sak. Huvudsaken är att det håller tätt och att kylskåpet inte fryser ihjäl. 

Stormy weather

Jisses, vad det blåste inatt. Vi vaknade flera gånger av att stormen tog tag i huset så att fönstren skakade, och regnet smattrade rejält på fönsterblecket utanför sovrumsfönstret. När det blåser så där är det alltid lite läskigt, tycker jag. Man ligger liksom bara och väntar på att något ska braka till. Då är det svårt att somna om. När vi kom ut för att åka till jobbet imorse upptäckte vi att en av mina lyktor hade blåst ner i gruset, och att glaset hade gått i kras. Så kan det gå när man inte stormsäkrar saker ordentligt. Den lilla enen i urnan på stenpelaren hade också blåst ner, men den kunde jag trycka på plats igen. 

Nu är en av årets stressigaste jobbveckor påbörjad. Det är alltid många lösa trådar som ska samlas ihop, innan det är dags för julledighet. Men so far, so good. En dag är gjord och fyra är kvar. Jag tutar och kör. Tut, tut!

Amaryllis och eukalyptusgirlang

Under min lediga dag i fredags tog jag mig en sväng till Kristianstad. Jag gjorde stopp lite varstans, bland annat på Solhaga Garden. Där fanns det som vanligt mycket kul att titta på. Man kunde man köpa tre snittamaryllis för 99 kronor, så det gjorde jag naturligtvis. Det fanns tre olika färger, och den här gången valde jag varmt tomteröda. De står förvisso kanske inte ända fram till jul, men jag är sugen på lite juligare färger redan nu. 

Under gårdagen gick jag ner till byns finaste lilla blomsteraffär för att ordna lite grön utfyllnad.  Floristfröknarna F och J var här hemma härförleden och klippte lite buxbom från våra gigantiska 4-metersbuskage, så man kan säga att vi idkade traditionell utbyteshandel. Lite grönt mot lite grönt, helt enkelt. Inte mig emot. Jag får ju dessutom mina buskar beskurna, hihi!

Tidigare i höst köpte jag en eukalyptusgirlang från IKEA:s julsortiment. Jag hade halvt om halvt en plan på att använda den i juldukningen, men idag spikade jag upp den ovanför pardörrarna på glasverandan istället. Den här utgången använder vi inte vintertid, så det gör ingenting att den hänger ner lite grann över fönstren. 

Det blev riktigt fint med lite silvrig växtlighet här ute, om än falsk sådan. Fast så farligt plastig är den inte, och tre meter för 79 kronor var väl ändå lite av ett kap. 

Idag har jag inte varit utanför grindstolparna. På förmiddagen gjorde jag mig ett ärende ut till ladan, fortfarande iförd morgonrock och pyjamas, och senare i eftermiddag blir det en utomhusrunda i badrock, för då är det dags för söndagsbastu. En söndag helt i min smak. 

Julbonad i köket

Min mormor hade alltid väggbonader ovanför kökssoffan i sitt kök. Sådana där i papper, med sommarmotiv på sommaren och julmotiv på julen. Jag älskade att ligga nerbäddad i kökssoffan, titta upp på de där bonaderna och hitta på historier om bilderna. Speciellt minns jag en som föreställde en slädfärd med facklor till en upplyst kyrka, som skymtade i fjärran. Så stämningsfullt. Jag tänkte att jag nog också ville ha en bonad ovanför kökssoffan i jul, och under förra helgens besök på den trevliga lilla loppisbutiken i Västra Karup hittade jag en handbroderad tygbonad för en tjuga. Den har förvisso inget motiv som lockar fantasin på samma sätt som mormors bonader gjorde, men den är fin i all sin enkelhet. Idag strök jag på den och nålade upp den på väggen med röda häftstift. Blev det inte juligt, så säg?

Under dagen har jag plockat ner lite mer julgrejer från vinden. Inga tomtar än, men lite fler dekorationer och ljusstakar, som till exempel den röda trearmade ljusstaken som jag köpte på loppis efter nyår och målade om från allmogeblått till allmogerött. Linoljefärg i nyansen röd järnoxid är verkligen den perfekta julröda färgen. På bilden har jag levande ljus i staken, men nu ikväll bytte jag ut dem mot låga batteridrivna stearinljus, så att jag törs ha staken tänd hela kvällen utan att behöva sitta och vakta. Det blev faktiskt riktigt fint. Jättemysigt att det fladdrar lite ljus i köket, när man kommer in där på kvällen. Jag ska nog bunkra fler sådana ljus i veckan som kommer.