Varning för överfotografering ute på glasverandan, men lagom till helgen har knopparna på mina avbrutna ranunkelkvistar slagit ut. Jag undrade ju som bäst om de skulle orka göra det, och nu vet vi svaret. Mer ranunkel åt folket! Det är verkligen en ljuvlig liten vårblomma.
Jag brukar vara ganska dålig på att övervintra pelargoner, men sent i höstas slängde jag in en trädgårdskruka med en 'Mårbacka'-pelargon i källaren. Jag ställde den i ett av de små fönstren i tvättstugan, och där har den fått stå nästan helt utan vatten hela vintern. I söndags såg jag att den har börjat bli grön och fin igen, och att den till och med har börjat blomma. Jag klippte ner den lite grann och städade bort allt som var visset, och nu ser den ut att bli riktigt fin.
När vi kom hem från vår lilla tur till Österlen i lördags eftermiddag, så var det riktigt soligt och fint ute. Jag stod i köksfönstret och grejade med något, och fick plötsligt syn på att det sprutade vatten ur kopparbaljan vid uteplatsen. Det var ett rejält tjockt lager is på vattenytan, men ur ett litet hål i mitten på isen sprutade min lilla solcellsfontän upp vatten för fulla muggar. Det kändes så symboliskt livsbejakande, på något sätt. "Vik hädan, vinter!" Fontänen är 9 år gammal, och jag är så himla imponerad över vad jag faktiskt fick för 249 kronor. Ett av mina bättre köp, får man säga.
Tänk så mycket ljusare det faktiskt är om dagarna nu. Det har blivit stor skillnad bara på en vecka, tycker jag. När jag körde hem från jobbet vid 16:30-snåret idag, hade det inte ens börjat skymma än. Varmare har det också blivit. Imorse lät jag min tjocka vinterjacka hänga kvar och tog en tunnare allvädersjacka istället, för det var nästan 7 grader varmt ute. Att slippa tulta runt som en Michelin-gubbe i bylsig täckjacka kändes onekligen som ett säkert vårtecken.
Vi gjorde ju ett par stopp på antikaffärer och loppisar i helgen. Gissa vem som kom hem med julgranskulor, hihi! Jag är helt obotlig. Men ska man bygga en hel samling antika glaskulor i färger och former som man gillar och faktiskt vill använda i sin gran, så får man passa på när man springer på dem. Det begriper vi ju allihop.
Lite svårare har jag att förklara den gamla postskylten i plåt. Den fyller ingen som helst funktion, men den var ju ändå lite småkul och ska nog faktisk få komma upp på väggen någonstans här hemma. I hallen, kanske?
Så skönt med en riktig hemmasöndag. Extra skönt, när man samtidigt känner att man har gjort något "riktigt" på sin ledighet. Dagen har bestått av lite hushållssysslor, skidskytte-VM (go'a Elvira!), stekt fläsk med löksås, kaffe och ett välgörande bastubad med saltskrubb. Det var mitt första bastubad på två veckor, så jag njöt verkligen lite extra. Det känns som att min ögoninflammation börjar ge med sig nu, vilket jag också hoppas få höra av läkaren på morgondagens återbesök på ögonkliniken.
För maken och mig är det härligt med en minisemester då och då. Det kan räcka med en övernattning på hotell i en annan stad för att få en känsla av något annat än den vanliga vardagen. Ibland kombinerar vi det med spavistelse, men lika ofta bokar vi bara in en stadsvistelse. Igår vid frukost bestämde vi oss för att packa en övernattningsväska och köra till Ystad. Dit är det bara ungefär 9 mil hemifrån, och då kan man unna sig att vara spontan.
Igår kväll hade jag och min kör blivit inbjudna till ett för-genrep av musikalen "Så som i himmelen" på Kristianstad teater. Vår körledare är med i ensemblen, en annan körmedlem jobbar som scentekniker och en före detta körmedlem gör en av rollerna. Det var spännande att få vara med på ett genrep, för man vet ju att det kan bli så att föreställningen avbryts om något behöver justeras. Så blev det dock inte den här gången. Vi var en nätt liten skara i salongen (en blandning av musikgymnasieungdomar och anhöriga) som hälsades välkomna av producenten Emil Sigfridsson, och sen drog det igång. Och jisses, vilken åktur det blev.
Jag är egentligen inte någon större musikalfantast, utan brukar mest tycka att det är lite småtrevligt för stunden, men den här gången blev jag helt golvad. John Martin Bengtsson och Sara Ollinen var så otroligt bra i huvudrollerna, och när Hanna Boquist klev fram och sjöng "Gabriellas sång" i slutet av den första akten låg jag fullkomligt i min fåtölj och hulkade av fulgråt. Herre min je...
Jag går och sneglar på området allra längst ner i trädgården, som är den sista delen av det vi en gång kallade för moraset. Här ligger det en stor presenning sedan mer än ett år tillbaka, med uppgift att kväva kirskål och annat ogräs och underlätta utgrävning för omplantering framöver. Jag tänker att det ska bli årets främsta trädgårdsprojekt, och jag hoppas kunna påbörja arbetet så smått redan tidigt under våren. I framkant mot gruset har jag redan planterat en del saker, som hortensior och andra buskar, och jag tänker att det ska bli buskar och träd på större delen av den nya ytan också. Men det vore onekligen kul med något mer.
När bloggtorkan är som värst, kan man ju alltid titta bakåt i tid och se vad man gjorde idag förra året. Och förrförra året. Och året dessförinnan. Idag kikar vi tio år bakåt i tid och ser vad den 18 februari har bjudit på genom åren.
2024 inföll den 18 februari på en söndag. Jag käkade minisemlor och funderade på att ta en semesterdag följande fredag för att hänga med min sportlovsledige make. Ungefär som nu, fast just för dagen minus den där semlan. Men semester på fredag blir det garanterat.
Minus tio grader och sol. Det är vad vi har haft i "Glesbygd" idag. Ett tag tänkte jag att jag borde gå ut och gå en sväng, men sen kom jag på att jag i så fall skulle vara tvungen att klä på mig, och det kände jag inte alls för. Dagen har alltså tillbringats i mysbrallor och fårskinnstofflor, med en blandning av produktivitet och passivitet. Som exempel på det förstnämnda kan nämnas ett städat kök, en renbäddad säng, en runda med dammsugaren och en nyklippt make. Som exempel på det andra kan nämnas skidskytte-VM på TV, semlor till kaffet, "Balettskolan" på SVT Play och slöbläddrande i inredningstidningar. En perfekt balanserad söndag, förutom att jag hoppade över bastubadet på grund av mitt inflammerade öga.
Det lönar sig att gå till mataffären dagen efter alla hjärtans dag. Då är det rea på överblivna färska jordgubbar. Stora solmogna jordgubbar från Spanien, med små vita blomblad som fortfarande sitter kvar under det gröna. Kan det bli mer romantiskt än så? Och tänk så gott med jordgubbar i februari. Fast betänker man att importerade jordgubbar har minst tre gånger högre klimatpåverkan än svenska jordgubbar, så är det ju inte så rosaskimrande längre. De är säkert maximalt besprutade också. Hmmm... Aldrig får man känna sig riktigt nöjd. Men de var goda.
På förmiddagen hjälpte jag och mitt arbetslag på jobbet en kollega att flytta. Vi var utrustade med både skåpbil, dubbelt hästsläp och vanligt släp, så det gick väldigt geschwint. Vid lunchtid var vi klara, och då passade jag på att slinka inom en damklädesaffär på min jobbort och spendera mitt julklappspresentkort från arbetsgivaren à 300 kronor. Med en krona tillbaka i växel fick jag en fin fluffig teddyjacka med knappar och rejäla fickor, som jag hittade på en reaställning. Ordinarie pris 749 kronor hade jag nog inte gett, men nu fick jag den ju faktiskt gratis. Mysig att ha inomhus i vinter, och kanske till och med utomhus i vår. Trevligt med julklappar i februari, ändå.
Världen känns allt bra snurrig för tillfället. Det är nya hemskheter i nyhetsflödet varje dag, och vårt klot tycks vara helt kidnappat av galenskap och hat. Men desto större anledning att stanna upp och försöka sprida lite värme. Ge världen lite kärlek. Idag och alla andra dagar.
Jag ligger i soffan under en filt och tittar med ett halvt öga (både bildligt och bokstavligt talat) på ett program på Kunskapskanalen. Det är en brittisk dokumentär om de europeiska kungahusens 1900-talshistoria. Inte för att jag är superintresserad av det, men jag tycker om att ligga och lyssna på speakerröstens tjusiga Queen's English. Min egen engelska är fortfarande färgad av mitt år som au pair i USA för 35 år sedan, men om jag fick välja om skulle jag hellre vilja kunna prata brittisk engelska. Vilken dröm att låta som snobbiga Hyacint Bucket i "Skenet bedrar", hihi!
Jag tillstår att min budget för snittblommor är ganska hög varje månad under vinterhalvåret. Det är å andra sidan min enda lyxkonsumtion. Fast jag ser det mer som friskvårdspengar. Livet blir faktiskt bra mycket lyckligare, när man har vackra blommor i sin närhet. Ibland köper jag billiga tulpaner på mataffären, ibland frossar jag i lyxiga bundna buketter från blomsteraffären. Det sistnämnda medför ett nöje i sig: Att stå där vid blomsterkylen och peka ut vad man vill ha. Som att välja godisbitar på Hemmakväll, hihi!
I söndags tog jag mig ett varv i trädgården. Jag kan nästan inte minnas när jag gjorde det sist, mer än den sträcka jag går till bilen och till bastustugan. Mitt trädgårdsintresse är lika med noll under november, december och januari, men så nu i februari börjar det plötsligt spira igen. Det är likadant varje år. "Var har du varit?" undrade den gungande damen, när jag gick förbi. Helt plötsligt är hon nästan överväxt av långa rankor av murgröna, som klättrar på stammen till äppelträdet. Så coolt ändå att den har växtkraft även på vintern.
