Vi brukar göra en liten utflykt till den småländska svampskogen varje sommar, och när vi hade ätit frukost imorse bestämde vi oss för att idag var en bra dag att upprepa traditionen. Vi kör alltid till samma lilla skogsväg utanför Ryd, där maken har traskat sedan barnsben. Där hittar vi nämligen alltid kantareller, och det är ju dumt att ändra på ett vinnande koncept.
Vi var kanske lite tidiga i år, men nog hittade vi svamp. Det roliga med det här stället är att kantarellerna växer direkt på skogsstigen eller alldeles bredvid, så man behöver inte klafsa ut i skogen och leta. Jag tror vi var först i år, för det såg inte ut som att någon hade varit där före oss. Några jättemängder blev det inte, men lite drygt två liter var det nog iallafall. Lagom till att vi kunde göra två rejäla kantarellmackor var till kvällsmat, och ändå ha lite grann kvar över.
Traditionen bjuder också på fika på den gamla handelsboden i Ålshult, där det numera drivs café och butik av några trevliga holländare.
Det är så fint i Ålshult. Bitvis kör man på ett smalt näs, med vatten på två sidor.
Vi stannade till på tre olika loppisar på vägen hem, men både maken och jag var överens om att det allt fick vara något i hästväg bra, om vi skulle släpa med något hem. I sommar är ju tanken att vi ska rensa i bråten vi redan har. Och tänk, vi lyckades faktiskt komma hem tomhänta. Undrens tid är visst inte förbi, hihi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir så glad för att du vill lämna en kommentar!