"Dagarna mörkna minut för minut," skrev Tove Jansson i sin höstvisa, och visst är det så den här tiden på året. Vid 21-snåret är det nu nästan för mörkt för att man ska kunna tassa runt i de delarna av trädgården där det inte finns någon utebelysning. På ladan lyser det iallafall fint från den solcellsdrivna ljusslingan, som jag hängde upp på väggen tidigare i sommar. Idag har den återigen fått maximalt med laddning efter ännu en högsommardag med klarblå himmel. Visst älskar man dansbanekänslan i den här sortens slingor? Det är nästan så att man vill ta sig en liten svängom.
Hade maken fått bestämma hade vi haft riktiga solceller både på hustaket och ladutaket, men hur vassa de miljömässiga och ekonomiska argumenten än är kan jag bara inte förlika mig med tanken på hur otroligt fult det skulle vara. Jag betalar gärna dyra elräkningar bara för att slippa. Shame on me...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir så glad för att du vill lämna en kommentar!