Hönsmamma

På jobbet tacklar jag tvära kast som ingenting. I min yrkesroll är jag flexibel och stresstålig, fattar snabba beslut och hetsar inte upp mig i onödan. Som husägare mitt uppe i en jättestor och kostsam renovering, är jag dessvärre allt annat än det där. Mitt hus är som mitt barn, och jag är som den extremt överbeskyddande och överreagerande hönsmamman, som ligger sömnlös om nätterna och grubblar. (OK, där tog jag i lite...) Byggarna tänker praktiskt och effektivt. Jag tänker estetiskt och känslomässigt. Vill att allt ska kännas rätt. När det kastas in nya bollar som jag inte är förberedd på och inte får tid att tänka igenom, blir det nästintill kortslutning i huvudet på mig. Det hände idag, då det plötsligt kom en fråga från byggarna om det var OK att plåtslagaren satte upp svarta stuprör framtill på sidorna av glasverandan. En praktisk fråga för dem, men en känslomässig fråga för mig. 

Beslutet var tvungen att fattas på stående fot, eftersom plåtslagaren redan höll på att sätta upp fästen för de nya hängrännorna och behövde veta hur han skulle göra. Det är nämligen nivåskillnad mellan hängrännorna på sidorna av verandan och hängrännorna på huset, eftersom verandataket är lägre. Vatten rinner ju som bekant inte uppåt, så den mest praktiska lösningen för att få till en bra avrinning vore helt klart att sätta upp ytterligare stuprör med utkast längst fram på hörnen på verandans långsidor. Det där fattar jag med, men hur klumpigt skulle inte det se ut på vår nätta lilla veranda? Vi har ju dessutom relativt nyligen lagt rejält med pengar på att få den renoverad efter byggvårdskonstens alla regler, så vi vill ju inte göra alltför drastiska och ogenomtänkta ändringar, som förändrar intrycket till det sämre. 

Eftersom maken satt på en buss med tre skolklasser på väg till Tyskland, föll beslutet på mig. Jag gick som vanligt på estetik och känsla, och lösningen blev att istället sätta de nya stuprören i hörnen mellan verandan och huskroppen, där de inte alls blir lika iögonfallande. Det är säkert inte alls den bästa placeringen ur ett avrinningsperspektiv, men det där med dränering går ju faktiskt att lösa praktiskt på andra sätt. Jag vet fortfarande inte om det var rätt beslut som fattades, men inatt kommer iallafall den här hönsmamman sova gott. 

P.S. Bilderna är tagna före renoveringen, men det förstod ni säkert redan.