Lördagen på Solhäll är varm och stillsam. Jag tar det lugnt och vilar min onda rygg. Den här veckan har jag nästan inte varit utanför grindstolparna. Jag har jobbat hemifrån alla dagar, och de enda små utflykterna har varit med maken som chaufför ner till mataffären. Blogginläggen blir korta, för jag försöker undvika att sitta vid datorn för mycket. Det börjar kännas lite tråkigt att hela augusti sipprar iväg och att jag inte kan göra något, men så får det vara. Ikväll vill jag ändå tro att det faktiskt går på rätt håll, vilket är mer än vad jag gjorde igår. Då funderade jag allvarligt på att byta namn till fröken Gnällspik...
Fast det går ingen nöd på mig. Jag har fått en påse lördagsgodis av min gubbe, och jag sitter skönt i en av de nya fåtöljerna och frossar i hemska dokumentärer på Netflix. Lite ryggont är en piss i Mississippi jämfört med vad andra tvingas genomlida i sina liv.
Krämpor av vilken sort det vara må, är ett otyg. God bättring önskas.
SvaraRaderaTusen tack! Och tänk, jag heter ju samma som du. 🙂
RaderaVäldigt tråkigt att ha ont. Det tar på ens humör men lite godis och en bra dokumentär kan få en att glömma lite. Hoppas det ger med sig snart. / Pia
SvaraRaderaTack för uppmuntran. Godis och dokumentärer är onekligen en förträfflig huskur. 🙂
Radera