Fina blommor som jag inte längre har

Jag har inte mycket vettigt att komma med på bloggen för tillfället. Om man inte gör någonting, har man inte heller något att berätta om. I brist på annat tittar jag bakåt i bloggen och ser vad jag hittar från september tidigare år. Jag hittar mängder av bilder på vackra blommor som jag inte längre har kvar. Låt oss ta en titt. 

Den sjunde september 2025 visade jag upp min änglapelargon, som hade stått utomhus hela våren och som hade älskvärdheten att vilja blomma om i september. Fin då, borta nu. Den blev kvar ute på glasverandan när det blev minusgrader i november, och då frös den sönder helt. 

I slutet av september 2024 hade jag en annorlunda cyklamen, som var så himla fin. Den hade liksom klockformade blommor i en ljuvligt ceriserosa nyans. Jag har inte sett en liknande sedan dess. 

I september 2023 kom jag hem från en tur till Kristianstad med en ljuvlig 'Magical'-hortensia. Den borde jag nog ha kunnat hålla vid liv om jag hade planterat ut den, men det gjorde jag uppenbarligen inte. Den där gröna Eklaholm-krukan hade jag för övrigt helt glömt bort att jag har. Undrar just var jag har ställt den...

Och titta, 2022 hade jag en ännu större 'Magical'-hortensia i en kruka utomhus. Jag misslyckades uppenbarligen att hålla en sådan vid liv två år i rad. Tänk att man inte lär sig av sina tillkortakommanden...

Konststycket att övervintra en krysantemumplanta har väl ingen lyckats med, men jag konstaterar iallafall att den jag hade i september 2021 var ovanligt fin både i form och färg. Så fint med lite större blommor.

I september 2020 skröt jag över en liten bordsros, som jag hade lyckats hålla vid liv ända sedan februari och som hade växt till sig och nästan blivit som en liten buske. När den gick sitt öde till mötes minns jag inte, men helt uppenbart gjorde den det.

I september 2019 kom jag visst hem med en uppstammad glasbärsbuske. Attans, så fin. Redan i det blogginlägget spekulerade jag i huruvida jag skulle lyckas hålla den vid liv över vintern. Det gjorde jag inte. 

I september 2018 hade jag planterat flera vita cyklamen på rad i en loppisfyndad grön jardinjär. Tjugo spänn vill jag minnas att jag gav för den sistnämnda. Var inte det ett fynd så säg? Den måste jag nog också ta och leta rätt på. Jag tror den står på en hylla ute i ladan. 

I början av september 2017 kom jag hem med en reafyndad aralia av något slag. Den hade en ljuvligt knotig stam och såg ut som ett litet träd. Åh, vad synd att jag inte lyckades hålla liv i den. 

Ja, det var nio exempel från det senaste decenniets misslyckade växtköp. Och det här var nog alldeles bestämt bara en bråkdel, för jag har ju bara tittat på inlägg från september månad. Fast så misslyckade köp var de nog ändå inte, för de var särdeles njutbara så länge de varade. Och det kanske är tur att underbart är kort ibland, för tänk vilken lycka när man får handla nya blommor. Det lägger jag hela min veckopeng på utan att tveka.