23 oktober x 10

Ja, det är inte mycket jag har att bjuda på här på bloggen i höst. Jag gör ju så gott som ingenting för tillfället, vare sig inomhus eller utomhus. I väntan på bättre tider roar jag mig med att kika 10 år bakåt här på bloggen. Vad har den 23 oktober fört med sig tidigare år?

Den 23 oktober 2025 stängde jag dahliasäsongen för det året, för då hade det varit nattfrost och blast, blommor och blad låg som en slemmig sörja i pallkragar och krukor. Jag passade på att utse 'Cornel Bronze' till årets favorit. I år har jag ingen favorit alls, för det har verkligen inte varit något vidare dahliaår på Solhäll. 

Den 23 oktober 2024 hade jag ställt ett litet loppisbord på avsatsen utanför ytterdörren. Det var ett loppisfynd för 50 kronor som var skraltigt nog att stå ute. Stenskivan var redan lagad (därav priset), och några månader sedan pajade bordet helt när jag skulle ställa in det i ladan. Nu har det fått sin sista vila på soptippen. Jag känner ingen sorg över det, för det kommer ständigt nya loppisbord. 

Den 23 oktober 2023 körde jag ett bildsvep med före- och efterbilder från den norra kortsidan nere vid bastustugan. Då var det tre år sedan vi slutförde vårt lilla landscaping-projekt där, och saker och ting började se riktigt bra ut. Det gör det fortfarande, så här ytterligare tre år senare. 

Den 23 oktober 2022 var jag i London med min väninna och två tonårstjejer. Då blev det inget blogginlägg, men jag publicerade en hel bildkavalkad när jag var hemma igen två dagar senare. London, ändå. Dit vill man återvända igen och igen. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har varit där, men jag tror det är fler än fem. På 2000-talet kunde man hitta biljetter dit för en hundralapp med lågprisbolagen från Sturup. Då var jag där nästan varje år. 

Den 23 oktober 2021 kom jag hem med en gammal ostform i trä efter ett besök på Prästgårdens Antik i Förlöv. Jag vill minnas att jag använde den som adventsljusstake senare det året, fast det blev lite rangligt eftersom kanterna sitter lösa. Sist jag såg den stod den ute på en hylla i ladan. Kanske dags att ta in den igen, för den är ju trots allt ganska charmig i all sin skruttighet. 

Den 23 oktober 2020 bjöd både på en runda till soptippen och till byns finaste lilla blomsteraffär. Det är så vi firar lördag här i "Glesbygd", hihi!

Den 23 oktober 2019 suktade jag efter ett par Docksta-tofflor i samarbete med duktiga mönsterdesignern Emma von Brömssen. Ni vet, det där tyget med haren på, som även finns som tapet. Prislappen inbjöd dock inte till något spontanköp, och tur var väl det, för i efterhand har jag kommit fram till att den här modellen inte alls är speciellt skön på mina fötter. 

Den 23 oktober 2018 var jag mest trött och längtade efter att vintertiden skulle komma. Ungefär som nu. Blommande rosor hade jag visst också. Det har jag nu med. 

Den 23 oktober 2017 kom en kär kollega hem från en resa till Krakow med ett par Pippi-böcker att hänga i öronen till mig. Så gulligt! Det är allmänt känt i min bekantskapskrets att jag ÄR Pippi. Hon flyttade in redan i början av 1970-talet, och hon har aldrig riktigt flyttat ut. 

Den 23 oktober 2016 hade vi höststädning utomhus. En av aktiviteterna var att tömma hängrännorna på höstlöv. Nu så här 10 år senare är det mycket på bilden som är annorlunda. Verandan är renoverad, fasaden är omputsad, taket är bytt och hängrännorna likaså. Och bloggerskan är 10 år äldre och kanske även 10 kilo tyngre... Hon vet inte, för hon väger sig aldrig. 

Jag tittar på bilderna och tycker att allt känns om igår. Ett decennium svischar förbi som ingenting. Undra just vad jag gör den 23 oktober 2036?