Flaskljus

Jag hade aldrig hört talas om flaskljus innan ett besök på Bäckaskog slott i augusti förra året. Det är kanske inte heller så konstigt, för det är tydligen en ganska ovanlig krukväxt. Men i den fina lilla butiken på slottets innergård hittade jag en liten sticklingplanta, som jag ändå tyckte hade något visst. Och oj, vad det där köpet har visat sig vara bra. På ett år har den vuxit så mycket att jag har fått plantera om den två gånger, och den blommar, blommar över och blommar snart igen med nya stänglar täckta av små ljuslila blommor.  Fram till i slutet av juli hade jag den i köksfönstret, men den blev för stor och fick sedan tillbringa resten av sommaren i ett av vindsfönstren. Där har den vuxit sig ännu större. 

Nu har jag flyttat ner den i gröna rummet, för att kunna njuta av den dagligdags. Den är verkligen trevlig med sina hjärtformade ludna blad som doftar lite grann som mynta, och stammen blir tjockare och mer trädlik för varje månad som går. Jag har läst någonstans att den kallas bonsaimynta just på grund av detta, men egentligen är det en halvsuckulent halvbuske, som är inhemsk i Sydafrika. Växten heter 'Plechantrus erntstii' på latin och har blivit uppkallad efter den sydafrikanske botanisten Ernst Jacobus van Jaarsveld. 

Jag har också läst att det är enkelt att föröka flaskljus genom att ta sticklingar, så det ska jag kanske försöka mig på. Tänk vilken trevlig gå bort-present. Fast det kanske inte är någon bra idé att göra det nu på hösten, när dagarna blir kortare allt snabbare. Det får väl vänta till våren, kan jag tro. Fast innan dess kommer jag säkert behöva plantera om den i en större kruka igen.