I alla inredningstidningar så här års stoltserar folk med julrosor i fina krukor. Jag har alltid tyckt att de är så himla fina, men varje jul när jag står i blomsterhandeln blir jag lite dumsnål. De är ju ganska dyra, och ska man bara ha dem ett par 3-4 veckor, så känns det kanske lite mastigt att punga ut över 100-130 kronor på en ynka liten planta.
Så läste jag att julrosen ju faktiskt är en perenn, som går alldeles utmärkt att plantera ut i rabatten till våren, och då kändes den där hundringen plötsligt helt befogad. (Att jag sedan måste hålla liv i den lilla blomman inomhus ända fram till april, är en annan femma...)

Så inhandlade jag min första julros, nu till första advent. Den är bedårande! Men plötsligt ställdes jag inför ett delikat problem: Ingen av mina sjuttioelva blomkrukor på vinden hade "rätt stuk" för att härbärgera den lilla raringen...
Sambon och jag har ett heligt avtal (tror han iallafall!) som går ut på att jag inte ska släpa hem fler blomkrukor, inte ens från loppis.
JULKRUKOR har vi däremot inte sagt något om, så det blev ett 10-kronorsfynd från välgörenhetsaffären iallafall: - En ful, lerbrun "potta" med öron, som fick ny, vit färg och schablonmålad text på klingande amerikansk franska:

Nu bor julrosen i "Storstad" på vardagarna och i "Glesbygd" på helgerna, - tänk en sådan berest liten blomma den kommer vara innan julen är slut!