Ja, att vår ärvda lilla bänk med gjutjärnsgavlar blev grönmålad till slut, behöver man kanske inte direkt vara Einstein för att lista ut. (Fint litet lördagsrim där!) För att den ska sticka ut lite när allt det gröna växer upp runtomkring, så valde vi en starkare grön färg än vad vi kanske annars skulle ha gjort; någon slags nyans mellan kromoxidgrön och engelskt grön.
Först höll jag på att få skrämselhicka när jag öppnade burken, men när jag väl började måla så kändes nyansen faktiskt riktigt härlig. Bänken blev nästan så där knalligt grön som gamla ladugårdsdörrar brukar vara. (Eller Hulken-grön, haha!)
Gavlarna blev högblankt svarta, för att stå emot algangrepp och smuts lite bättre. Det var pilligt att måla, kan jag lova, speciellt de delar av gavlarna som sittbrädorna är fästa i. Tur att man har en konstnärlig sambo, som har penslar i mindre storlek! (Älskling, jag lovar att jag tog en som redan var gammal och ful...)
Den gröna färgen blir en härlig konstrast till det faluröda rostornet, som står alldeles i närheten. (Där Schneewitchen blommar så vackert så man får gåshud!)
Nu är det bara markduk, naturgrus och kantstenar som fattas. Ett litet svart gjutjärnsbord i gammal stil hade inte heller varit så dumt. Och en kopp kaffe!
(Imorgon kommer en lista på alla nyplanterade perenner.)
