På och i vitrinskåpet

Nu är de tyska tomtarna nerpackade i sina lådor på vinden igen, och har jag ställt tillbaka min Upsala Ekeby-samling uppe på det vita vitrinskåpet. Jag älskar verkligen den där gröna nyansen, som jag tror heter caledongrön på finspråk, och tycker det är extra maffigt att ställa allt i grupp istället för att sprida ut grejerna lite här och där. Varje sak i samlingen är loppisfyndat för under hundralappen. En del saker är förvisso lite kantstötta, men skavda och chippade sidor kan man ju alltid vända inåt väggen så att det inte syns. Katten bland hermelinerna är den lilla karaffvasen till höger, som har ett brunt handtag. Hmm, undra just om jag inte brukar vända det inåt också. 

När jag ändå hade såpvatten och trasa framme, passade jag på att tömma hela skåpet och torka av det invändigt också. Jag ändrade om lite på hyllorna och plockade bort en massa småpryttlar som stod där tidigare. Bland annat åkte min lilla samling av tändsticksfår ner i jullådan, efter att ha fått stå på första parkett hela förra året, och en massa udda assietter tryckte jag in i ett annat skåp. På de två nedre hyllplanen blev det istället lite allmogetema med farmor och farfars gamla grötfat, träskålen som jag köpte i Lund innan jul, ytterligare en träskål, två lerskålar och en gammal spillkum. 

Eftersom vi tillhör jag-dricker-kaffe-i-mugg-generationen använder vi inte finservisen ('Blå blomst' från Kunglig Dansk) så ofta, men den brukar iallafall få komma ut och vädra sig till Kalle Anka-kaffet på julafton. Trevlig att titta på är den dock även de övriga 364 dagarna om året. Eller 365 dagar i år, eftersom det är skottår. 

Jag diskade igenom alla glas, eftersom de tenderar att bli så tråkigt "immiga" när de står oanvända i ett skåp för länge. Cocktailglasen som stod här tidigare har fått byta plats med vinglasen med scalloperad kant från det bruna väggvitrinskåpet på andra sidan rummet. Just den där kanten gör det nästintill hopplöst att dricka från glasen utan att det rinner ner över hakan, men glasen är ju så himla fina.

Trälådan under vitrinskåpet är bra pysselförvaring, men fyller faktiskt också en säkerhetsfunktion. En gång släppte nämligen bottenstycket på skåpet och rasade rakt ner med innehåll och allt. Då var det tur att lådan stod där, för jag vill minnas att ingenting gick sönder. Ingenting av värde, iallafall. 

För övrigt har jag lyckats med konststycket att välta ut en hel kopp kaffe över min fina gröna ullpläd. Tur att det är snö och minusgrader, för jag slängde helt sonika ut pläden i snön och lät den ligga där ett par timmar. Jag tror faktiskt att det gjorde susen, för fläckarna ser ut att vara borta nu. Puh!

Åter in i tysta vrårna

Det där med när det är dags att städa bort julen har vi inget fast datum för här på Solhäll. Det blir lite olika år ifrån år. Ibland plockar jag undan allt på en gång, ibland lite undan för undan. Vissa verkar ha väldigt fasta åsikter om när julen absolut ska ut, men jag tänker att folk får väl göra lite som de vill. Idag kände jag iallafall att det var dags att plocka bort allt löst pynt och alla tomtar, så det gjorde jag. 

Julpyntet fyller tre rejält stora plastlådor från IKEA med lock, och då har jag inte ens packat ner julgranskulorna och adventsljusstakarna. Det tillkommer ju alltid något nytt varje år, så jag försöker också sortera bort något som inte har använts på länge. Sen finns det ju en del saker som man har nostalgiska minnen kring, som måste få vara kvar oavsett. Som ett gäng pyttesmå tomtar i cernitlera, som min mamma och jag gjorde när vi bodde i Uppsala på 70-talet. De ser ut som storögda minikräftor, hihi!

Julgranen och stakarna i fönstren tog jag mig inte an idag, men granen har börjat barra ganska rejält, så den får nog åka ut snart. Ute i hallen står nyårsskorna och väntar på att bli undanplockade, tillsammans med en hög kläder som jag har rensat ut ur garderoben. 

Så här ser det ut på flera ställen i huset just nu, med små projekthögar här och där. Varför avsluta något, innan man börjar på något nytt? Det är inte alltid min starka sida. Men man ska ju ha något att göra imorgon också. 

Trettondagsafton

På morgonen idag var temperaturen nere och vände på -20 grader. Det är minsann inte så vanligt här nere i Skåne, men det händer ibland. Pannan i källaren larmade för att meddela oss att luftpumpen hade stannat och att huset nu värmdes med vanlig el. Tack och lov blev det ett par grader "varmare" under dagen och systemet satte igång som vanligt igen efter ett par timmar. 

Jag jobbade hemifrån fram till strax efter 13:00, då jag stängde datorlocket för dagen och bestämde att det var dags att ta helg. Det är ju ändå trettondagsafton. Hur ska man fira den? Vi har inga som helst traditioner för det. Kebab till middag, kanske? Det låter väl festligt. Och så har jag strawberry daiquiri på bag-in-box kvar från förra fredagens texmexparty. Vilken uppfinning, va? Iskall är den redan med, för den har stått ute i kylan på glasverandan i en hel vecka. 

På eftermiddagen tittade elektrikern förbi och fixade sladden till diskmaskinen, som både var söndergnagd och sönderbränd. Alternativen stod mellan att riva bort hela golvsockeln för att kunna lyfta ut diskmaskinen och att skarva ihop den gamla sladden med en ny "hona" och "hane". (Elektrikerspråk är inte något jag behärskar, men den liknelsen fattar till och med jag.) Valet var ganska lätt så här på trettondagsafton, och vips så var problemet åtgärdat. Nu slipper vi diska för hand. Det känns nästan lite vemodigt faktiskt, hihi! Det har varit riktigt mysigt att diska för hand. 

Till sist lite språknördskuriosa: Trettondagsafton heter twelfth night på engelska, vilken ju egentligen är mer logiskt när man tänker efter. Det är ju inte trettondagen än, utan bara julens tolfte dag. Förr i tiden lär den här dagen ha kallats "farängladagen" i Sverige, som ett andligt meddelande till ens julfirande hädangångna familjemedlemmar att det var dags att återvända till sina gravar, och man kan visst också säga "stjärngossedagen", som en blinkning till de tre vise männen. Kärt barn har onekligen många namn. 

Årets första arbetsdag

Så var årets första arbetsdag avklarad. Med tanke på det rådande vinterväglaget var vi förvånansvärt många som faktiskt tog oss till jobbet idag. Kanske var det lite på gränsen till dumdristighet att ge sig ut på vägarna, men här uppe i nordöstra delarna av Skåne är vi nog ändå en smula förskonade från den värsta drivbildningen. Längs min jobbväg är det rejält med skog, som stoppar upp vind och snö en hel del. Värre är det uppenbarligen ett par mil söderut, speciellt där det är öppen åkermark. 

För säkerhets skull hade jag iallafall varmt kaffe med mig i bilen och en riktigt varm mössa på huvudet. Att bli sittande i bilen i över ett dygn, som många har fått göra på E22:an, låter helt fasansfullt. Men imorgon är det fredag, och då jobbar jag hemifrån. Det känns faktiskt skönt att få stanna hemma i stugvärmen. 

Snöyra, strömavbrott och spaghetti

Det stormade rejält under natten, och på den vägen har det fortsatt även under dagen idag. Det har förvisso inte kommit så stora mängder snö, men det har varit rejäl snöyra i blåsten. Jag har varit inomhus hela dagen och ägnat mig åt att fixa med stryktvätt i källaren och leta rätt på jobbväskan. Lagom ansträngande sysslor, så här på julledighetens sista dag.

Efter att strömmen hade gått för tredje gången på kort tid, så tog vi det säkra för det osäkra och drog igång en brasa i spisen. Veden antändes på rekordtid, för draget i skorstenen var det minsann inget fel på i blåsten. Det kändes ändå skönt när strömmen kom tillbaka efter ett tag, så att vi kunde laga mat. Spaghetti och köttfärssås har jag längtat efter hela julledigheten, så det fick det bli idag. Mums!

Det blir spännande att se hur jag reagerar när klockan ringer 06:10 imorgon bitti. (Om jag reagerar överhuvudtaget...) Det är ungefär tre timmar tidigare än när jag har vaknat för egen maskin under julledigheten, och då har jag dessutom legat kvar i sängen och bara päst ett bra tag innan uppstigning nästan varje dag. Jag känner redan nu att en tvådagarsvecka blir en alldeles lagom start på arbetsåret, hihi!

Snö, "städning" och sladd

När vi vaknade imorse var världen vit igen. Det har fallit ett rejält täcke under natten, och eftersom vi har haft minusgrader under dagen, så ligger snön kvar. Det är opraktiskt med snö på många sätt, men jag tycker ändå att den gör tillvaron lite mer uthärdlig så här års. Det blir ju så ljust om dagarna, och ljudet blir så dämpat på något vis. För min del får det gärna vara snö hela vintern. 

Jag har njutit som bäst av min näst sista lediga dag och har väl inte gjort så mycket vettigt direkt. Jag jobbar hårt på att "städa bort" gottebordet, och det gör man som allra bäst samtidigt som man tittar på true crime eller någon annan spännande dokumentär på någon av strömningstjänsterna på datorn. Idag har jag både klämt "Escaping Twin Flames" på Netflix (som jag förvisso snabbtittade på) och två avsnitt av "I brottets spår: Fallet Tove" på SVT Play. Mycket "städning" blev det samtidigt... Nu är både brända mandlarna och skumtomtarna slut.

För övrigt har jag pratat med elektrikern igen, som skulle ha kommit hit i mellandagarna och fixat vår mustuggade diskmaskinssladd. Han lät lite konfunderad när jag ringde, och han hävdade bestämt att han hade varit här redan i fredags. Jag började undra om jag hade tappat minnet helt (hjärncellerna är ju inte helt aktiverade efter julledigheten), men när han kontrollerade adressen så stämde den tack och lov inte. Det visade sig att han hade lagat exakt samma sladdproblem på en annan adress i byn och trott att det var hos oss han var. Kul historia ändå, haha! Nu får vi iallafall vår diskmaskin åtgärdad innan veckan är slut. Fast både maken och jag erkänner att det har fungerat riktigt bra att diska för hand. Det har rentav varit riktigt mysigt. 

Vad jag ska göra på min sista lediga dag imorgon vet jag inte riktigt än. Det finns dock en överhängande risk för att "städprojektet" fortsätter...

Gott nytt år!

Nyårsaftonen i Skåne blev en rejält regnig tillställning, men å andra sidan var vi ju inte utomhus så mycket mer än när vi gick till och från bilen. Vi firade som vanligt hos våra goda vänner i Åkarp, där tillställningen de senaste åren har gästats av sex vuxna och fyra barn (som numera har vuxit upp till ungdomar). Ett härligt gäng, som har känt varandra i decennier och som alltid har trevligt tillsammans. God knytisbuffé har vi också alltid. Först en smarrig middagsbuffé och sedan en smarrig efterrättsbuffé, där basen alltid består av glass, grädde, maränger, bär och exotiska frukter. Paltkoman är också ett ständigt inslag, kan jag säga...

Vi piggnade ändå till framåt tolvslaget, då vi skålade i bubblor och skådade förortsfyrverkeriet genom de regnvåta fönstren. Traditionen bjuder även att man ska äta ett äpple det första man gör, för att försäkra sig om god hälsa under det nya året. För säkerhets skull åt vi ett när vi vaknade imorse också. 

Klockan hann bli 02:00 innan vi svängde in på uppfarten hemma på Solhäll igen. När man har varit vaken så länge har man liksom passerat en magisk gräns, så sen var det nästan svårt att somna. Jag känner mig onekligen lite "dan efter" idag, trots att jag höll mig till alkoholfritt hela kvällen. (Ja, utom en och annan Baileys-chokladkula förstås.) Det får nog bli en middagslur i soffan till "Ivanhoe" i eftermiddag. Ännu en fin nyårstradition, som det vore synd att rucka på. 

Nyårsbukett införskaffade jag till mig själv redan i förrgår. Det vill man ju för allt i världen inte vara utan, även om man inte hade festen hemma hos sig själv. Buketten består av rosa orkidéer, vit protea med rosa kanter, puderrosa nejlikor, vita vaxblommor och guldsprayade solbollar, ackompanjerade av silvrig eukalyptus och olivkvistar. Underbart lyxigt!

Jag har ersatt julljusen på matbordet med mässingsljusstakar och ljusmanschetterna från Svenskt Tenn. Tillsammans med gröna ljus och det rosa i buketten känns det nu nästan lite vårigt i gröna rummet. Ahh, våren... Ljuva tanke. Det mesta av julen är annars kvar här hemma, men jag plockar bort lite undan för undan. Granen och ljusstakarna får nog ändå hänga med minst en vecka till. Jag tycker fortfarande att det är så mysigt att tassa runt och tända på morgnarna och låta det vara tänt hela dagen, nu när det är så regnigt och grått ute och det aldrig blir något riktigt dagsljus. 

Mina nyårslöften för 2024 är samma två som alla år: Att unna mig själv färska blommor, ända fram tills dess att min egen trädgård levererar, och att försöka läsa 12 skönlitterära böcker under det kommande året. Nyårslöften ska vara mjuka och njutbara tycker jag, inte hårda och fördömande.

Gott nytt år på er, kära bloggläsare. Må 2024 bli ett år vi ser tillbaka på med positiva minnen, såväl på det privata planet som det världsliga. 💚