Akleja

Igår tajmade jag min lediga måndag med superhärligt väder! Jag tassade runt i shorts och linne och pysslade i trädgården mer eller mindre hela dagen. Märkligt, vad tiden bara försvinner när man är där ute!

Det här är vår första sommar utan almarna på baksidan. De hade drabbats av almsjukan och fälldes i höstas. Det innebär att trädgården får in mycket mer ljus där, och det i sin tur har medfört att det helt plötsligt växer upp saker som inte har visat sig tidigare. Gladast (än så länge) är jag över flera stora tuvor av mörkt lila aklejor, som verkligen är hur läckra som helst mot allt det gröna.

På nära håll ser de verkligen ut som små utomjordingar!

Fascinerande, vad naturen kan skapa! Nu håller jag tummarna för fler positiva överraskningar framöver i sommar.

Cookies

Igår eftermiddag kände jag hur påsarna med chocolate chips kallade på mig i skafferiet. Dags att testa dem i ett kakbak, med andra ord!

Eftersom jag inte hade alla övriga ingredienser (råsocker är inget jag har hemma bara sådär) tog jag vissa delar från ett recept från Leila Lindholms bok A Piece of Cake och andra delar från ett recept som jag hittade på nätet. Jag är verkligen som den svenska kocken från Mupparna när jag bakar; en skopa ditt och en skvätt datt. Känner jag mig själv rätt kommer jag aldrig att kunna göra exakt likadana kakor igen...

Inspirerad av devisen "more is more" hällde jag i både chocolate chips och peanut butter chips i smeten. Jag kan meddela att resultatet blev helt klart ätbart!

Glupsk som jag är kunde jag naturligtvis inte vänta tills kakorna hade svalnat, vilket resulterade i en rejält bränd tunga... Men det är ju för sådana oförutsedda nödsituationer som man har päronsplitt i frysen, hehe!

Digitalis

En av de trädgårdsblommor jag tycker allra bäst om är fingerborgsblomman, eller digitalis som de också kallas. Trots detta har vi inte haft någon i trädgården förrän nu. 

Jag sådde frön förra året, men det "bidde" ingenting, så i år tog jag det säkra före det osäkra och köpte färdiga plantor. Vad de skulle bli för färg på blommorna visste jag inte då, men nu när de håller på att slå ut ser jag att de blir cremevita med rosa fläckar. Jag tycker de är så himla ståtliga! 

Visserligen är de bara tvååriga, men de kommer förhoppningsvis att fröså sig så att det kommer nya år efter år. Dessutom kan de visst vara dödligt giftiga, så besökande hundar och småbarn får väl hållas på betryggande avstånd. I en mormorsträdgård hör de iallafall hemma, och det är precis vad jag vill försöka skapa.

Vår lilla lada

Ett av våra projekt på sommarens "Att göra"-lista är att måla om vår gamla lada. När det gjordes senast var jag nog inte ens född! 

Falu rödfärg och rejäla penslar är redan inhandlade, och jag tror i ärlighetens namn inte att det kommer att ta så lång tid när man väl sätter igång. Fast det är just det att man måste sätta igång...

Bara målningen blir klar ska vi plantera lite högväxande saker mot långväggen, som stockrosor och kanske ett blåregn. I väntan på målning får den här söta smidesprydnaden och en av vårens tåliga penséer pigga upp den trista fasaden. 

Pionpassion

Vem älskar inte pioner? Det gör iallafall jag! Jag anlade en hel pionrabatt förra sommaren, och som om det inte var nog så finns det ytterligare plantor på två andra ställen i trädgården. Nu börjar de stora sprängfulla knopparna slå ut, och jag kan nästan inte se mig mätt på dem. Vilken färgexplosion!

En del plantor står som solitärer och blir så tunga när de blommar att de inte klarar att hålla sig uppe utan stöd. Därför har jag stuckit ner stöd lite här och där, som till exempel i form av den här vackert rostiga fjärilen på en pinne, - en fin midsommarpresent ett par somrar tillbaka från kära vänner i "Storstad".

Mina pioner går i färgskalan ljusrosa-vitt-ceriserosa. Jag har läst på en del bloggar att det kan vara lite joxigt att återge den exakta färgen på bild, men jag kan nog intyga att pionen på bilden här ovanför är minst lika knallig i verkligheten! 

Här kom en liten krabat krypande och ville vara med på bild. Kanske bokstavlig talat en linslus? (Eller linsmyra, om man ska vara petig.)

Jag har så svårt att förstå att dessa vackra skapelser ansågs som "omoderna" för bara något decennium sedan. De passar iallafall himla bra i en gammal trädgård som vår!

Vem bryr sig om god smak?

Ibland undrar jag själv vad det är jag kommer hemsläpande med. Som när jag firade milleniumskiftet i Dublin och det enda jag hade med mig hem (förutom en präktig influensa och en resväska full med mögeldoftande kläder) var två streckgubbsliknande salt- och pepparströare med Made in China stämplat i botten. Eller som när jag besökte historiska Lindisfarne på engelska nordostkusten och kom hem med en ful liten plastkock med dinglande ben, säkerligen även den Made in China.

Nu senast undrar jag över de här två loppisfyndade korkprydnaderna, som någon kreativ kvinna har suttit och handmålat 1985, säkert på en kvällskurs i porslinsmålning. 

Det är nog helt enkelt så att jag har en faiblesse för töntiga saker. Eller så har jag bara dålig smak, hehe!

Tick tack

Våren tutar och kör i 110 km/h, - jag hinner nästan inte njuta av allt det vackra förrän det är över igen. Fruktträdens blommor faller redan som snö i gräset. Tur att man har bilder som man kan titta tillbaka på och njuta av!