Handdukar med monogram

Ett av mina ständiga span på loppis är att hitta gamla linnehanddukar med broderade monogram. Dels finns det inget som slår torkförmågan i linnetyg, dels är de så rackarns hemtrevliga att hänga upp i köket och dels är det så himla fint att tänka på att någon en gång i tiden faktiskt har suttit med nål och tråd och broderat. Eftersom maken och jag har olika efternamn, och eftersom mitt förnamn dessutom är ett dubbelnamn, så finns det alltså fem olika bokstäver som funkar hemma hos oss. Extra kul är det när man lyckas pricka in både förnamnet och efternamnet. Här är min senaste skörd, varav den gröna är en klar favorit:

Second hand-priset brukar ligga på mellan 15-20 kronor styck för sådana här handdukar, och det är de ju verkligen värda. Får man ens en nytillverkad kökshandduk i sämre kvalitet för det priset? Utöver mina loppade fynd har vi dessutom ett helt gäng som vi har ärvt efter våra respektive farmödrar, så samlingen börjar bli rätt stor nu. Tur att vi har ett stort linneskåp i tvättstugan!

Lördag med lite av varje

Lördagen har bjudit på regntunga skyar, men ganska ljumma vindar. Jag unnade mig en lång slapp förmiddag med täcke i soffan, kaffe och Nyhetsmorgon med Victoria Skoglund. När jag väl fick på mig kläder tog vi oss en liten runda till en av byns välgörenhetsloppisar. Vi kom hem med en  gammal bakspade (?) och en rostig kolhink. Sånt man behöver.

Bunten med vetestrån kom med på köpet. Jag räddade den just som maken sa till damen i kassan att hon kunde behålla den. Det är ju riktigt dekorativt med vete, så här i skördetid. Fast den ska nog få flytta inomhus, innan småfåglarna går loss på den. 

På eftermiddagen tog jag mig an att skruva ihop den fina transportvagnen jag fick i födelsedagspresent. Det var egentligen inte så himla många delar att hålla reda på, men jag får säga att monteringsritningen var väldigt opedagogisk. Tur att det mesta går att googla.

Jag hann lyssna mig igenom nästan två P3 Dokumentär-dokumentärer innan allt var klart, men slutresultatet blev faktiskt riktigt bra. (Tänk, jag kan faktiskt nästan allt, hihi!) Nu har jag en superbehändig liten trädgårdsvagn att köra tunga vattenkannor, jordsäckar och krukor i. Och den är GRÖN!

Sen återgick jag till soffan och kollade på två avsnitt av den nya rebooten av "Beverly Hills 90210". Det var onekligen en nostalgitripp tillbaka till 90-talet, men i ärlighetens namn var det inte så värst bra. Däremot har det kommit en ny säsong av "Mindhunter" på Netflix, som man inte vill missa. Hoppas det regnar imorgon också...

Glada hjulet

Ända sedan vår bastu- och gäststuga bara var på planeringsstadiet, så har maken refererat till den som "Glada hjulet". Det är en liten flört med 80-talet, där värdshusen i Drakar och demoner-äventyren tydligen allt som oftast hette just så. Hjulet har vi ju redan, men nu har maken gjort slag i saken och även fixat en skylt.

Skylten är gjord i ek och har utkarvade bokstäver och bilden av ett gammalt vagnshjul. Ett riktigt gediget hantverk, gjort av en kille som maken sprang på under en spelkonventshelg i Linköping i våras  (jodå, jag är gift med en spelnörd) och hämtad på posten igår.

Så nu har vi alltså ett värdshus nere i moraset, hihi! Kanske jag också kan lära mig att säga "Glada hjulet". Var skylten blir uppsatt till slut förtäljer inte historien än, men den var rolig att fotografera mot planket.

The "H" word

Imorse var det bara tio grader när jag gick till bussen, så sandalerna fick stanna hemma till förmån för strumpor och skor. Det har regnat och stormat mer eller mindre hela veckan, jag är kvällstrött igen, och sommarblomman på bilden har gått vidare till de sällare jaktmarkerna för länge sen.

Jag törs knappt skriva det, men nog känns det som att det börjar bli höst i luften...

Jugendkruka med fat

Den stora gröna jugendkrukan (eller ytterfoder som det också kallas) med fat, som jag ropade in på auktionen i Barkhult, har nu hittat sin plats på piedestalen i röda rummet. Kraftigt grönt mot rött kan ju låta helt galet, men det funkar faktiskt riktigt bra. Det där med kontrastfärger, ni vet. 

Dessutom är timmerväggen framtagen in mot hallen på framsidan, och att grönt mot trä är helt smashing är ju inte precis någon nyhet. 

Fatet och krukan hör egentligen inte ihop. Undertill på krukan står det "NS", vilket jag tolkar som Nittsjö, medan fatet kommer från Gustavsberg. I ärlighetens namn är fatet snyggare än krukan; kanten med eklöv och ekollon är verkligen jättefin. Jag spanade just lite på avslutade Tradera-auktioner och hittade ett likadant fat, som såldes för 556 kronor så sent som i juli i år. Galet dyrt... Och väldigt långt ifrån vad jag fick ge för både krukan och fatet sammanlagt. 

Ofattbart att det redan är torsdag imorgon. En och en halv vecka efter semesterns slut är jag redan inne i vardagslunken. Och det är faktiskt riktigt skönt det med. 

"Nyårsafton"

Det råkar vara så att den trettonde augusti är min födelsedag. Och trots att jag inte fyller jämnt (well, 48 år förvisso ganska jämnt) har jag blivit storligen uppvaktad med både presenter och blommor. För att inte nämna alla glada tillrop man får på Facebook. Det är ändå lite roligt att fylla år! 

Buketten här ovanför hade min söta granne J ställt nedanför kökstrappan, innan jag kom hem från jobbet i eftermiddag. Och knappt hade jag hunnit hem förrän floristfröken F kom körandes med ett blombud från min ena svägerska med familj. Blodtopp som snitt är ju suveränt läckert! Tror aldrig jag har sett det förut. 

Av maken fick jag en grön liten metallskrinda att använda för transport av diverse trädgårdsgrejer, men den får jag visa när vi har skruvat ihop den. Nu ska jag återgå till att fira "nyårsafton". Hej 49! Nu är jag på väg!

Varning för trypofobi

De stora idrottsplatsloppisarna brukar ploppa upp så här i augusti. Igår var vi på en sådan i Kiaby utanför Kristianstad, och jag måste säga att jag nog nästan aldrig har sett så mycket människor hänga på repet sekunderna innan startskottet gick. Jag tog det dock ganska piano och strosade runt i lugn och ro och tittade på de bord som den värsta horden redan hade sprungit förbi. Jag spenderade ett par guldtior för fyra porslinsföremål: En turkosgrön lotusfrökapsel, en liten kopp med ängsblommor på från danska Bloomingville och två roliga småfat från Gustavsberg.

Hur reagerar ni när ni ser närbilden på lotusblomman här nedan? Tydligen finns det något som heter trypofobi, som kan översättas med "hålfobi" på svenska. Det innebär att man känner ett irrationellt men instinktivt obehag för ytor med oregelbundna mönster av hål, som till exempel vaxkakor och frökapslarna från lotusblomman, och googlar man bilder på just det sökordet kan man faktiskt hitta ganska läskiga bilder. Hoppas jag inte ställer till det för någon med mina bilder idag, men förhoppningsvis är rubriken på det här blogginlägget varning nog.

De små faten verkar vara minnestallrikar i miniformat eller härröra från något slags biljubileum. På det vänstra står det "1907" och på det högra "Gustav V:s jaktvagn 1908". Jag tänker iallafall använda dem att lägga använda tepåsar på. 

Nu skyndar jag mig att trycka på publiceraknappen, för nu har den nya säsongen av "Det sitter i väggarna" börjat på SVT1. Bästa TV-programidén på hela 2000-talet! Fast jag kommer nog att sakna Christopher O'Regan som programledare.