Rosentorn

I samma nummer av "Livet på landet" som reportaget om oss var med i, fanns ett uppslag med en ritning på ett tornformat stöd för klätterrosor, som jag tyckte var så himla läckert. Jag råkade nämna det i förbifarten för min pappa när vi pratade i telefon en kväll, och redan dagen efter ringde han upp igen för att meddela att nu stod det minsann ett sådant ihopsnickrat och klart nere i hans garage. Makalöst! (Och jag som inte ens visste att min pappa kunde snickra...)

Igår kom föräldrarna körandes till Solhäll för att leverera det 180 cm höga mästerverket, som min mor har döpt till "Eiffeltornet". Verkligen hur läckert som helst!

Fröken Otålig skred naturligtvis till verket med målningen så gott som genast. Jag menar, det är ju onödigt att låta penslarna torka mellan Falu rödfärg-projekten, och hinken med färg stod ju ändå framme. Solen gassade på, jag brände mig på ryggen...

... men det var det värt, för resultatet blev verkligen toppen! Tornet är som gjort för klätterrosor och kommer att bli en härlig kontrast mot den gröna omgivningen. 

Nu ska jag bara bestämma var mitt torn ska stå och införskaffa en honungsros att plantera. Och så ska jag leta på loppisarna i sommar efter någon slags knopp att fästa på toppen. Tills vidare står den lilla gråsparven där uppe och spanar.