Före och efter

I brist på nya bilder fick jag för mig att jag skulle plugga in min externa hårddisk (där jag sparar alla gamla foton i årsmappar) för att se om jag hittade något kul där. Det blev onekligen a walk down memory lane, så nu påbörjar jag en liten serie inlägg på temat före och efter. Favoriter i repris, med andra ord!

När vi tittade på Solhäll för första gången i januari 2008 hade jag kameran med mig. Vad vi såg i huset då kan man ju undra när man ser bilderna nu... Huset hade stått obebott i över 1,5 år och var i ganska oglamoröst skick för att uttrycka sig milt. I köket hängde kakelplattorna på trekvart, väggarna var babyblå och luckorna smurfblå. Inte precis our cup of tea...

Vi har inte ändrat så mycket mer än med hjälp av ny färg; en bruten varm vit på väggarna och gröna luckor så klart! Det gamla kaklet fick vara kvar, men linoleummattan på golvet var så gammal och torr att den sprack upp i stora revor bara man tittade på den. Vår ursprungliga plan var egentligen att lägga in ett schackmönstrat golv med linoleumplattor, men golvet lutade alldeles för mycket för att det skulle funka utan att riva upp hela underlaget. Att helt sonika rulla ut en ny grå plastmatta blev en snabb och enkel budgetlösning. 

Till och med "efter"-bilden här ovan börjar bli gammal; gardiner och trasmatta har blivit utbytta, och allt lullull på hyllor och bänkar förändrar jag mest hela tiden. Hmmm, jag fotar nog inte helhetsbilder så ofta...

Den enda naturliga hörnan att ställa kyl och frys i (vi har nämligen dörrar på två väggar och fönster på två väggar) offrade vi för att kunna ha en kökssoffa längs väggen istället. Vad gör det att kylskåpet får stå i hallen? Det är ju ändå bara runt hörnet, och dessutom är det väldans praktiskt när man kommer in med matkassarna.

Skafferiet hurrade vi för så snart vi såg det; ljuvligt med så mycket utrymme för förvaring! 

Det blev ännu bättre efter en omgång lindblomsgrön färg. Fast schablonmålningen är numera övermålad och utbytt mot en plåtskylt. Den gamla perstorpsskivan bytte vi (förvisso klassisk, men ack så ingrodd...) mot en brunbetsad ekskiva.

All renovering som gjorts i huset fram till våren 2010 gjordes med åtanke att Solhäll faktiskt var ett fritidshus fram tills dess. Kanske hade vi gjort saker och ting annorlunda idag. "Man kan kalla hela det här boendet lite alternativt, eller hur?" sa en av mina cityväninnor när hon kom på besök, haha! Vi gör säkert om ett och annat framöver, men på det stora hela fungerar det vi gjort helt OK som det är. Och jag är fortfarande löjligt förälskad i mitt skruttiga lilla hus!