Nu blommar det!

När jag klev ur bilen här hemma efter jobbet idag var jag tvungen att ta mig en runda i trädgården, med mobiltelefonkameran i högsta hugg. Bara på några dagar så har det börjat blomma på flera olika ställen. Mest iögonfallande är den gamla forsythian vid ljugarbänken. Ska det ändå vara gult, så ska det vara rejält!

I det lilla stenpartiet vid gårdspumpen blommar ett par tuvor med alpkrassing. (Tur man har planteringslapparna kvar, för det där namnet hade jag verkligen inte kommit ihåg annars!) 

Ormögat intill päronträdets stam sprider sig mer för varje dag som går. Underbar blå färg!

Invid husgrunden kommer en ensam kejsarkrona varje år. Den är egentligen helt malplacerad, men eftersom den hinner blomma över långt innan rosor och annat kommer igång på allvar, så får den vara kvar. Dessutom är det kul med en blomma som härstammar från svunna trädgårdstider här på Solhäll. (Det är inte mycket annat som gör det i rabatterna...)

Bakom kejsarkronan står mitt lilla persikoträd, vars grenar är fullkomligt sprängfyllda med rosa små knoppar. I år ska jag vara duktig och "dutta" med pensel när blommorna har slagit ut, så kanske vi får en persika eller två. Det missade jag förra året, men sen frös blommorna ändå sönder när vädret slog om, så det kanske inte spelade så stor roll.

I rabatten på framsidan hittade jag blommande nunneört. Den dök upp mitt ute i gräsmattan förra året, men jag flyttade den hit och det verkar den ju gilla.

På hörnan vid ladan blommar små påskliljelökar som jag pillade ner efter påsken förra året. Här har det också dykt upp en tuva självsådda violer/penséer av något slag. De tittade upp redan i februari!

Och på ett självsått mirabellträd på baksidan blommar det till och med direkt på stammen!

Nu är jag ledig i hela ELVA dagar, hurra! Håller tummarna så det knakar för lite trädgårdsväder under påskveckan, men först ska jag se till att kurera en förkylning som hoppade på mig igår. Det är nog min tur, helt enkelt. Rättvist ska det vara, även när det gäller bacillusker.