Pelargonrapport

Ute i smatten har mina omplanterade pelargoner vaknat till liv med besked. Det ser ut att bli täta fina plantor i år; säkerligen ett resultat av att jag var modig och klippte ner dem brutalt för ett par veckor sedan. Ska man vara så elak att man knipsar av de första blommorna när de kommer med, för ännu bättre resultat? Så modig vet jag inte om jag är...

Fortfarande är jag inte riktigt säker på vilken planta som är vilken sort; mina pelargonkunskaper är inte speciellt fördjupade och inkluderar definitivt inte att kunna avläsa dem på bladen. Den enda sorten jag kan namnge är Mårbacka, men sen har jag även någon annan rosa variant, några röda och en sort som jag fick av min mamma förra året som blir nästan laxrosa. Den sistnämnda minns jag bestämt stod i Kockums-hinken i somras, så det gör den nog i år med, om jag nu inte har blandat ihop dem helt vid omplanteringen.

Det där med att komma ihåg undernamn på växter är jag överhuvudtaget väldigt dålig på. Jag är stolt nog att veta att en näva är en näva, ett äppelträd är ett äppelträd och att en pelargon är en pelargon. (Fast när det gäller mina rosor har jag faktiskt rätt bra koll!)

Smatten är för övrigt fortfarande det "rum" som gör sig bäst på bild här hemma. Hoppas jag inte tröttar ut er med den ständigt återkommande bildvinkeln, hihi!